PRS Lupple & Medi

Hon log och nickade.
"Sen kan du få någon att skrika och kanske bryta en kvist. Jag vll bli rädd men jag vet att det är ni. Det ska bli så roligt." Hon kramade om honom igen och sprang tillbaka.
"Hej!" Hon log stort och gäspade svagt.
"Vad trött jag blev."

Gustaf skrattade lågt och nickade.
"Jag fixar. " Log han och kramade henne tillbaka, följde henne med blicken och förvandlade sig tillbaka samma stund hon klev in genom dörren.

Dorian såg på henne när hon kom in och log.
"Hej där." Log han och flinade lite.
"Ta en lite tupplur då?" Föreslog han.

Willow tog hans hand och började dra med honom.
"Du får vaka över mig. Jag vill inte ha en mardröm till." Hon gick in på deras sovrum och kröp ner i sängen och försökte väckla in vingarna vilket det gick och hon lade sig till rätta.
"Sen ska vi ta oss ut och slå upp tältet eller hur?" Hon log och gäspade.

Han studerade hur hon vecklade in vingarna, med otroligt stor nyfikenhet innan han själv la sig i sängen intill henne.
"Jag vakar alltid över dig." Viskade han och kysste henne mjukt.
"Mm, jag väcker dig om typ en timme. Du måste kunna sova inatt också." Log han och lekte lite med hennes hår för att sedan börja nynna för henne.

Hon fnissade och nickade. Hon log och lade sig närmare honom och snart hade hon somnat och läpparna särades.

Maria log svagt.
"Ser du? Hon förlät dig. Hon blev ju mer ledsen än vad du verkade vara." Hon log mjukt och drog handen genom hans hår.
"Lathan min älskade du anar inte hur mycket jag håller dig kär. Du skapade mi utav kärlek och gav mig en ny familj. I år kan vi fira en jul tillsammans med Willow och jag lovar att du inte kommer fåkål i julklapp."

När hon somnade så slutade han inte att nynna utan fortsatte, men lägre.
Han låg där och studerade henne.
Hon var så vacker och fridfull.
Han studerade hennes bandage på händerna och rörde lätt över det.

Lathan såg på sin älskade och log svagt. "Hon förlät mig." Viskade han och smekte henne över armen.
"Jag älskar dig så mycket." Log han och kysste henne mjukt och skrattade lågt.
"Jul. " Sa han och suckade lite.
"Vi får tänka på någon bra present till Willow, och de andra. Hon vill kanske ha en sån där riktigt julklappsöppning?" Sa han fundersamt.

Willow kved och flyttade de och lade dem mot hans bröstkorg och lutade huvudet in mot hans.

"Ja det kanske skulle vara bra. Vi kan ta en gran från skogen och ha den i balsalen. Vi har inte haft en gran på år." Hon log och nickade.
"Vi måste handla glitter och kulor. Det kommer se ut som en dröm. Åh jag kan bara se hennes ansikte. Bara glädjen kan bli min gåva från henne. Hon kysste honom och smekte hans ring.
"Jag älskar dig Lathan förstår du det?"

Han svalde hårt, studerade händerna men tvingade sig ganska snart att fokusera på hennes ansikte. Vilket underlättade så mycket.

"En fin gran." Log han och skrattade lite.
"Vi måste köpa mycket julpynt älskling. Hela huset ska pyntas." Sa han och smekte henne kind lätt.
Besvarade kyssen sakta.
" Önskar du inget mer?" Frågade han leendes.
"Älskar dig." Viskade han och drog in henne i sin famn.

"Jo jag vet men för Willows skull skulle detta betyda hennes första ju på länge. Jag tror de aldrig gav henne en riktig jul på huset." Hon smekte hans kind reste sig ch drog med sig Lathan.
"Kom jag tror vi behöver vila lite vi med. Inga men Lathan."

"Den måste bli perfekt." Log han och svalde hårt.
"Jag vill inte vila." Sa han envist, som ett litet barn. Han kunde ju dock inte hindra henne från att dra med honom.
Han tog sig in i deras sovrum och drog för alla gardiner så det blev kolsvart.
" Varför måste vi?" Suckade han och la sig på sängen med armarna omkring henne.