prs yehet & kkaebsong

"Jag ska definitivt hjälpa dig på heltid, sen kan vi skriva upp dig på komvux för magiker, så kan du läsa om alla ämnen i den takt du vill." Påpekar Joshua med ett leende, ja Zihao måste ha bra tankar om dig själv för han kan nå varje mål han har bara han vill det. "Du vet att jag älskar dig, eller hur? Och jag vet att du kommer klara av att bli det du vill, bara vi har tålamod och hjälps åt."

”Så vad ska du bli då? Vet att du har sagt att du skulle vilja bli auror, eller har du ändrat dig?” Undrade nittonårigen nyfiket och lämnade en stor puss på Joshuas käkben. ”Mhm”, fortsatte han med ett litet finurligt leende på läpparna. ”Men nu är det såhär att jag älskar dig ännu mer så..” Zihao skrattade till och skakade på huvudet. Egentligen orkade han inte ha den underbara konversationen igen, men han kunde verkligen inte låta bli. ”Du vill ha katter och hundar eller hur? Jag vill ha en ödla.”

"Jag vet inte riktigt... auror är ju det jag tänkt sen jag var fjorton, men kanske vill bli advokat eller doktor.." Svarar Joshua fundersamt innan han himlar med ögonen. Herregud, ska de verkligen gå in på den konversationen igen. Joshua älskar Zihao mer, klart slut. "En ödla?" Upprepar artonåringen med rynkade ögonbryn, usch och fy. "Jag vill ha katter, hund och minigrisar."

”Och det säger jag ingenting om men jag vill verkligen, verkligen ha en ödla”, sade Zihao och sköt fram hakan så att han såg extremt stöddig ut. ”Har du några problem med det eller? Gillar du inte ödlor?” Nittonåringen lipade mot Joshua och sjönk längre ner bland havet med kuddar. ”Den ska sova i vår säng oavsett så det är lika bra att du lär dig tycka om ödlor”, fortsatte han tvärt och gäspade. Det kanske var lite underligt, men den äldre älskade ödlor. Ödlor och krokodiler, japp. Inte alls konstigt.

"Ja, det har jag. Visserligen får du köpa en, men de har aldrig varit min typ av djur." Påpekar Joshua och glider ifrån nittonåringen, för att istället dra åt sig sin tekopp för att ta några klunkar. "Då får du sova med ödlan istället för mig, ska du veta. Får fixa en egen säng, så kan jag sova med katter, hundar och minigrisar."

Zihao putade med underläppen och började pilla med en av sina stortår.
”Vad är det för fel på ödlan? Varför kan den inte också få vara med bland alla katter och hundar och grisar?” Knorrade nittonåringen buttert och slängde iväg en mörk blick mot din fästman. ”Ödlor har faktiskt också känslor ska du veta, de är bara dåliga på att visa dem.” Herrejösses, nu pratade han verkligen i nattmössan. Men det var inte hans fel att ödlor var så sjukt gulliga och söta.

Verkar som att Joshua slagit till en svag punkt hos nittonåringen, men äsch.
"Han kan väl visst sova hos dem, när jag inte är med." Påpekar han lätt och låter blicken glida upp mot teven igen. "Zihao, jag har jobbat med alla olika sorters djur, jag vet hur ödlor fungerar eller ej. Tycker bara de är äckliga, precis som insekter och kryp." Förklarar Joshua medan han tar några klunkar av teet.

”Men min ödla kommer inte att vara äcklig, ska döpa den till Arnold och så kan du få sticka en tröja åt honom”, envisades Zihao som verkligen inte tänkte släppa ämnet. Ödlor var ett av hans favoritdjur tillsammans med krokodiler och igelkottar. En extremt underlig blandning, men men. ”Vad tycker du om igelkottar då? Är de också äckliga eller?” Undrade nittonåringen med mörka ögon och placerade ansiktet tätt intill Joshuas. ”Om du tycker det så är du ta mig fan ond.”

"Arnold är ett fint namn... en tröja tänker jag dock inte sticka." Påpekar Joshua och rynkar på ögonbrynen åt Zihao som dragit sig närmre. "Och varför är jag ond för det? Man kan väl tycka olika, inte sant?" Muttrar han lätt och skakar på huvudet åt nittonåringen. Herrejösses. "Om det får dig att må bättre så gillar jag igelkottar, ja."

”Jo, men igelkottar är typ de mest underbara djuren på hela jordklotet”, muttrade Zihao och började nafsa på Joshuas näsa. Normal som alltid, suck. ”Nej, vet du vad? Jag har ingen ro att bara ligga här och glo på den där förbaskade teven”, utbrast nittonåringen och kravlade ner från sängen så att han ramade ner på golvet med en lätt duns. Överskottsenergi hade han defintivt gott om. Det spelade ingen roll hur mycket han rört på sig under dagen. Efter den lilla tuppluren på flera timmar hade all energi återvänt.