De utvalda

Ethan suckade och kysste henne lätt. Hennes omfamning värmde..."Nej...men det var sådant jag fick räkna med när jag bor här" mumlade han och smekte sedan hennes kind. "Och det är mitt fel, några av dem...":

Hon lutar huvudet mot hans axel, borrar in ansiktet och suckar djupt.
"Det är inte ditt fel, som du sa när du kom hit. Det är inget man ska vänta sig eller stå ut med." sa hon dystert.

Ethan kysste hennes hals lätt. "Men du har ju stått ut med det i alla år, mina sår är knappt skråmor mot dina". Han kramade henne hårdare.

"Det är inget." sa ho bara, men hade hon trott att hon kunde hålla honom från det? Nej knappast. Hon log då han kysste henne, så annorlunda än adelmannens.

Ethan fortsatte kyssa hennes hals, ömmare. Hans händer strök över hennes rygg och över hennes hår.

"Mmm" Eletha stönade fram och slöt sina ögon samtidigt som händerna for över hans rygg.

Ethan blev ivrigare och fortsatte kyssa hennes hals och andades snabbare. "Jag älskar dig så" mumlade han. Hon var bättre än alla andra kvinnor.

"Och jag dig." sa hon, hon sa så ofta, de sa det ofta men de kände så.
"Låt oss torka oss och gå till sängen." sa hon tillslut, här kunde de inte göra något.

Ethan nickade och drog henne upp samtidigt som han ställde sig. Han drog ett lakan om henne och torkade henne innan han snabbt torkade sig själv, då knackade det plötsligt på dörren. Med badlakanet knytet om midjan gick Ethan och öppnade. Där ute stod Vina.
"Ethan...Du ska infinna dig vid mitt rum ikväll". Vina sa det som om hon rabblade upp en läxa. Ethan nickade sakta och stängde sedan dörren innan han gick till sängen, på sämre humör.

Eletha såg på kvinnan och på Ethan då han stängde dörren. "Jag är ledsen." sa hon och la sina armar om honom, om sin älskade Ethan.