Förändrad värld Lupple & Medi

Maria hade satt handen för ansiktet. Skakade sedan på huvudet och såg på sin make.
"Åh vad ska vi göra med dem två?" Hon gick fram och nöp till Lucifer i örat.
"Skärp dig Lucifer. Du med Dorian." Hon nöp Dorian och gav Allan en mördande blick.
"Du är en tjuv, mördare Allan."

Dorian kände sin mors nyp och morrade lågt. De behövde ju göra Allan instabil. Han såg mot sin far, menande. "Det räcker. Ni har fått honom dit ni vill." Viskade Lathan på ett gammalt språk.

Allan såg nyfiket på situationen. Vem var hon? "Mördare? Tjuv? Vad pratar du om?" Undrade han med ett beräknande leende.

Dorian såg på sin mor med en ilsken blick. "Lucifer. Vi kan inte låta honom styra samtalet." Sa han allvarligt på det språket bara han och Lucifer kunde.

Lucifer log mjukt och kysste Marias kind.
"Åh kära dotter till mit barn. Låt mig göra den äran. Jag ska se till att ha så roligt." han viskade på ett språk och log.
"Vaka över dörren. Ifall hans människa smiter in. Då har vi ännu en av hans i våra klor."
han vände sig mot Allan igen. Log nu mycket mer kallare.
"Du dödade Gregor. Tro inte att vi inte vet. Du har även stulit Molly. Du har även ändrat lagen till kliniken att kidnappa unga flickor och pojkar. Att sedan utrota deras identitet. Bli så skygga att de inte har ett liv."

Allan såg på Lucifer, han tyckte inte om honom. De hade listat ut vem han var. Det var oerhört dåligt. Men han försökte att bibehålla masken. "Åh Gregor. " Log han. "Jag har aldrig skadat den mannen." Sa han och funderade lite. Molly tänkte han inte ens kommentera, det var under hans värdighet. "Jag har inte hört några klagomål. Försäljningen har till och med ökat efter mitt styre." Log han. Stolt.

Dorian fann hans ansikte vid tal om Gregor, underligt. Han blev nästan tom i blicken. På ett sånt där vis.

Han såg på honom.
"Fast han är död. Och ingen annan vampyr var i hans närhet. Jag kände av när han dog." Han lade huvudet på sned.
"Säg mig... Gjorde han saker på dig när du var människa?" Han fortsatte sedan.
"Molly har blomstrat. Ja verkligen. Man skulle kanske säga att hon har fått en flora." Han såg sedan arg på honom.
"Allan du kan inte mena på allvar att du är nöjd att skrämma barn?"

Maria hade sett dörren öppnas och hon hade lätt brottat ner mannen och såg på sin make.
"Litet hjälp?"

Allan såg på honom. Inte ilsket utan mer rädd. Men det var en flyktig känsla. "Jag skadade inte honom." Sa han kallt, nästan övertygande. Han skakade på huvudet. "Prata inte om henne." Bad han sammanbitet. För att sedan skratta till. "I alla tider, i alla länder är det alltid barnen som tar den största smällen. Du som levt så länge, borde veta det." Sa han kort.

Dorian studerade Allan. "Så hur dog Gregor? Jag menar, vi alla vet att han är död. Och att du var där. Vad hände?" Undrade Dorian mjukt, nästan förstående.

Lathan skyndade till Marias hjälp. Stängde dörren och fick upp mannen på två ben. "Vad är ditt syfte här?" Undrade han mot mannen.

Lucifer ryckte nochalant på axlarna och såg på honom.
"Jag har aldrig dödat ett barn. Aldrig skadat någon som är under 20 år-" Sa han lugnt.
"Vad mina avkommor gär är en annan sak." Han lade en hand på Dorians axel.
"Sen har vi ju Dorian här. Mitt barnbarn som får lite dåliga vanor när han är med mig. Kanske kan slita din förare i stycken om du inte samarbetar? Jag är ju trots allt en av de kungarna." Sa Lucifer.
"Du kanske inte känner igen mig?"


mannen öppnade sin mun och visade att hans tunga inte fanns där. Han log sedan och skrattade hest.

Allan svalde hårt. "Prata inte om honom." Fräste han mot Dorian. "Du är inte värdig." Morrade han för att sedan se in och såg att Charles var fångad. "Bekommer inte mig vad ni gör med honom." Sa Allan men han lät inte längre beräknande och kall. Han verkade faktiskt lite orolig. "Om jag har ditt tillstånd." Log Dorian mot Lucifer och gick mot mannen. Som var utan tunga. Det var så konstigt. Han fick med sig en kniv på vägen och var nästan framme.

"Stoppa honom." Viskade Allan sammanbitet. "Charles. Är min." Sa han ansträngande.

"Du får gärna ta honom." Lucifer log sedan.
"Eller bättre." Han bytte språk.
"Drick så han ser. Det skulle göra honom så galen." Viskade han och skrattade.

Halo såg upp och hörde en nyckel i låset och hon slängde boken åt sidan och tog en kniv som hon höll framför sig.
"Alexander kan du inte förvarna?"

Rafael studerade spektaklet. Detta var plågsamt att studera. Han hade inga som helst känslor för Allan. Men mannen var i plågor.

Dorian flinade lite och gick till mannen och drog honom till sig. Stod med magen mot mannens rygg, mannen tittade på Allan och så bet han honom.

Allan tappade nästan färgen helt i ansiktet. "Jag ska samarbeta. Släpp honom." Väste han och slog handen i väggen utanför.

Alexander såg mot dörren. Försökte känna vem det var. Han la handen på dörrhandaget. Hindrade den från att öppnas. "Namn?" Sa han sammanbitet.