Life - Lupple & Medi PRS

"Du har bra smak på ägg." Hon log och nickade.
"Då har vi parträff tycker jag." Hon smekte hans kind och började att äta.
"Det är gott." viskade hon.

Han log och tog till sig frukost och nickade. "Parträff, underbart." Log han och nickade. "Du kan försöka tyda dem också, medan du lär dig deras plats. Det är ju oändligt många mönster egentligen, och det är ju i betydelsen som placeringen ligger beroende på historian du vill dela. Men jag tänker att det är lite överkurs just nu. Du ska få lära dig helheten." Log han. För att sedan skina upp. "Det är bra." Viskade han lyckligt.

Hon skrattade.
"Du får skriva en handbok. Kan du inte göra det? Med bundet läder och hemmagjort papper?" Hon log.
"Det skulle vara så trevligt." Hon nickade.
"Annars kan jag skriva med." Hon började att äta.

Gabriel såg på henne och nickade. "Det skulle jag kunna göra." Viskade han leendes. "Kanske ska göra det idag när du är på äventyr med Mi. "Sa han leendes. Det var en riktigt bra idé.

"Gör du det så kan jag sätta in foton och sådana saker. Gör små tekningar kanske?" Hon log.
"Det är en bra lärobok och kan gå i generationer?" Frågade hon

Han flinade lite och nickade. "Du har helt rätt, det vore verkligen ett arv. "Viskade han och smekte hennes kind. "Du är så smart. "Viskade han. "Jag får väl helt enkelt skriva ned hela vårt språk som berör pärlorna." Sa han lyckligt och ögonen lyste.

"Ja men jag behöver en pallör då." Hon skrattade.
"Jag kan ju inte ert språk." viskade hon och log.
"Men kanske det borde jag ska lära mig?"

Han flinade lite. "Ja självklart, det kan finnas ett register eller något så man kan översätta orden." Viskade han för att sedan nicka sakta. "Ja om du önskar det, våra barn kommer lära sig det." Viskade han och åt upp sin frukost.

"Det är ju inte bra att hålla hemligheter för sin fru med sina barn." hon log.
"Det kommer att vara dåligt då." Hon log och såg på honom.
"Men jag ser fram emot boken."

Han såg på henne med ett snett leende. "Jag har inga planer på att hålla något hemligt för dig älskade, men jag vill att de ska få med sig vårt språk- det är ett arv. Min ursprung." Viskade han och kramade hennes händer. " Jag ser fram emot att skriva den, men jag tänker att jag ägnar de första sidorna åt mina pärlor. I rätt ordning, så du har den kunskapen nedskrivet sedan går jag över mer generellt" Log han.