Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och gick ner och såg på honom med ett leende.
"Så min kära varför trodde du vårat barns hjärta slog?"

Han såg på henne, leendes. " Jag antar att jag inbillade mig. Jag är väldigt sugen på att höra det. "Viskade han ärligt och smekte hennes kind.

Hon skrattade.
"Det är jag med din tok men jag var hungrig." Hon skrattade.
"Jag är så sugen på räkor. men nu får jag inte äta det." hon såg på honom.

Han tittade upp med allvarlig blick. "Du måste äta sådana där vitaminer också. Älskling, vi måste till en läkare. "Sa han allvarligt och såg på henne.

Hon sträckte ut tungan.
"Åh kom inte här och säg vad jag ska göra. jag vet vad jag måste.." Hon suckade.
"Förlåt men jag är bara hungrig..."

Gabriel såg på henne, höjde lite på ögonbrynet. "Älskade." Sa han roat och tog in henne den sista biten till köket. "Vad är du sugen på då?" Frågade han och höll om henne.

"Något du gjort." Hon log och smekte hans kind.
"Sen måste jag få lära mig sätta in dina pärlor. Jag vet men jag måste någon gång lära mig."

"Något jag gjort?" Flinade han och funderade en stund innan han började göra i ordning en ordentlig frukost. Han kokade ägg, ordnade fram smörgåsar och pålägg till det. Juice och annat. Det han var sugen på helt enkelt. Han stekte också bacon. Han flinade till och såg på henne. "Mina pärlor?" Sa han med ett svagt leende. "Men älskade, det tar flera timmar att sätta i dem." Viskade han ärligt men nickade. "Men du har rätt, du ska få lära dig. Jag ska lära dig." Log han.

"Vi kan göra det ikväll och se film. Det kanske blir bra." Hon såg på honom.
"Jag vill ha löskokta tack."

Han nickade sakta. "Ja det skulle vi kunna göra." Log han och såg på henne. "Men om du vill sätta i alla mina pärlor behöver jag vara varg. Så då får Sammy hjälpa dig att förklara. Kanske Luna också. Alla mina får inte plats i håret." Flinade han ärligt och nickade. "Jag med, är godast." Log han och dukade fram allt eftersom tills allting var klart och satte sig vid bordet. "Ta för dig." Log han.