Life - Lupple & Medi PRS

"Du kommer få bli borstad varje dag eftersom våra barn kommer vilja slita dig i pälsen, rida och borsta dig. Var beredd bara."

Gabriel frustade till och såg på henne. Nickade sakta. Hon hade antagligen rätt. Denna kvinna var så fantastisk, så smart- så himla bra på alla sätt och vis.

Hon log och när han var len igen log hon och skrattade.
"Så nu är du ren." Hon reste sig och sträckte på sig.

Gabriel såg på henne, nyfiket och nickade sakta. Han tog sig ned på golvet. Sträckte ut sig och skiftade form. "Tack älskade." Log han innan han började leta reda på lite kläder.

Hon skrattade.
"Ska även köpa lite saker till vargrummet. Måste ju fixa till det." Hon log.
"Går plastblommor och träd bra? Så de inte dör och så kan man ha att det luktar granskog med."

Gabriel såg på henne, leendes. "Är inte riktiga blommor bättre? Då får man fler dofter." Viskade han leendes och reste sig upp när han fått på sig ett par byxor.

"Jo sant men jag är så dålig på att hålla blommor vid liv." Hon skrattade.
"Du får hjälpa mig då."

Gabriel flinade lite och nickade. "Jag ska hjälpa dig." Log han och la armarna omkring henne. "Det enda livet du behöver tänka på just nu. Är ditt och detta." Viskade han och smekte henne över magen. "Hennes hjärtslag slår starkt." Viskade han leendes.
(Ingen aning om det hörs så tidigt men ah haha xd)

Hon skrattade och smekte hans kind.
"De var min mage älskade. Jag är hungrig." Hon log och skrattade igen.
"Ett fosters hjärta börjar slå efter en månad ungefär."

Gabriel tog hennes hand och pussade den lätt. "Då måste vi äta." Viskade han leendes och ledde ned henne till köket.