prs yehet & kkaebsong

"Vad tror du om mig? Klart jag inte skulle. Helt ärligt är jag lika lost som du är." försäkrar Joshua med blicken på teven, och huvudet faller på sned. När han dock känner Zihaos fingrar vid sina små fötter, rycker han genast till med ett pipande. Väldigt osmart av honom... men han ville bara peta på den äldre med sina fötter, men det verkar inte som att han får det. "Du får ta mig fan inte kittla mig.." gnäller han och försöker trassla bort benen ur Zihaos grepp.

”Varför la du annars fötterna i mitt ansikte för? Om du inte vill bli kittlad alltså”, undrade nittonåringen med ett höjt ögonbryn och började kittla Joshuas fötter med ett retsamt flin på läpparna. ”Jag menar..det är nästan som om du ber om det”, fortsatte Zihao och började istället lämna små pussar över fötterna som var extremt mycket mindre än hans egna. De var verkligen olika, på så extremt många sätt att det knappt var sant. Skulle de kunna komma överens om någonting i framtiden? Typ vilka ringar de skulle ha, vilken tapet..och så vidare, och så vidare.

Joshua blänger bak mot nittonåringen med ett surt ansiktsuttryck skrikandes. Med ett litet tjut börjar han sparka med benen, friar dem från sin fästmans fingrar för att sedan dra dem intill sig.
"Det är en skillnad mellan att vila benen mot dig, och vilja bli kittlad Zihao." påpekar artonåringen muttrandes och kryper tillbaka intill den äldre för att sedan sträcka sig efter sin kopp med te. Nej, han får inte glömma bort den varma drycken. "Men pussa på dem får du gärna göra."

Efter att ha sträckt sig efter sin egen kopp med te, knäppte Zihao till den yngre löst i pannan med ett pekfinger.
”Äsch då, du vet mycket väl att jag älskar att retas med dig, din lilla koalabjörn”, kuttrade nittonåringen och lämnade några små retsamma pussar utmed Joshuas hals, för att sedan avsluta med en snett om de fylliga läpparna. ”Känns det bättre nu eller? Däremot får du fan skylla dig själv för att du lade fötterna där från första början. Hade du inte gjort det så hade vi inte behövt ha den här diskussionen.”

"Jo.. det vet jag." Mumlar Joshua och slingrar sitt ena ben om den äldre för att sedan luta huvudet mot en av kuddarna. Med ett besviket ansiktsuttryck tar han några klunkar av den varma teet. "Du kan inte göra sådär, och inte lämna en på läpparna." protesterar han, nej att Zihao lämnat små, retsamma pussar över halsen och sidan av leendet, går han inte med på. "Jag trodde faktiskt att jag kunde vila mina fötter på min fästman, utan att bli kittlad."

”Är det inte bättre att att sitta såhär så att jag kanske kan ge dig en ordentlig kyss?” Frågade nittonårigen med rynkade ögonbryn och tog en liten klunk av sitt eget te, innan han vände blicken mot Joshua. ”Annars kan jag ju omöjligt ge dig en ordentlig kyss”, fortsatte han och ryckte lite på axlarna samtidigt som några fingrar pillade med artonåringens rosa lockar. ”Men, men..du får som du vill antar jag. Lovar att inte kittla dig igen om du får för dig att använda mig som fotstöd.”

Med putande läppar låter Joshua blicken glida mot teven igen, alldeles för besviken över att hans läppar förblir orörda.
"Jag antar det," muttrar han tyst och sipprar på sin tekopp med värmande te, väldigt uppfriskande faktiskt. "Nu sitter jag ju så bra här.. så vill inte direkt röra på mig."

Zihao himlade med ögonen och ställde ifrån sig sin tekopp på nattduksbordet för att sedan sätta sig i grensle över artonåringens ben. Försiktigt kupade han händerna omkring de puffiga kinderna och betraktade Joshua med ögon som var extremt roade.
”Blev du så sur över att jag inte gav dig en ordentlig kyss?” Undrade nittonåringen med höjda ögonbryn och huvudet lätt på sned. ”Vill du att jag ska gottgöra dig?” Frågade han sedan och lutade sig lite närmare den yngre.

Än en gång har Joshua hamnat i sin lite mer barnsliga del av sig själv, det är väldigt underligt hur det där fungerar. En djup rodnad sprider sig över läpparna av Zihaos ord, och ansikte som ser något extremt roande ut. Ojdå.
"Mm, väldigt sur." erkänner han med ett svagt, blygt litet leende smygandes upp över läpparna innan han ställer bort sin kopp med te han också, för att möta Zihaos blick igen. "Hmh.. ja."

Utan att ställa några ytterligare frågor, pressade Zihao de smala läpparna mot Joshuas fylliga och tillät händerna att gräva ner sig i de rosa lockarna. De behövde verkligen lära sig att sluta hålla på som de nu gjorde när dörren var öppen. Vem som helst kunde ju komma in - Yaosu, Weimin, Ms Lewis eller värsta av alla, Samuel. Nittonårigen rös vi tanken men kunde trots det inte slita sig från den yngres nej, nu hade de ju redan hunnit trassla ihop sig och läpparna samspelade ju så sjukt bra. Helt omöjligt att avbryta.