Skriva av sig-tråden

Jaha okej! Min poäng är mer människor som inte förstår sig på människor MED matproblem.

Om man inte är medveten om sitt problem tycker jag inte man ska störa sig på det, utan hjälpa dem att inse det! =) Det är ju oftast inget medvetet val. Det är människor som vet om det och inte gör något åt det som man borde störa sig på! Jag har iof ett helt annat matproblem då mitt störmoment var mer relevant. Jag har lite svårt att bli tagen seriös etc.

Vi båda är trötta nu och missförstår varandra. När jag sa att jag störde mig på personer med ätstörning menade jag mig själv.

Jac: Haha, ja jag är svintrött
Varför stör du dig på dig själv? ♥

Jag är dum i huvudet, att mitt självförtroende bara försvinner och jag gör ingen ting för att stoppa det, att jag inte orkar göra nått åt min ätstörning och att jag är självkritisk.

Det är väldigt dumt, jag ska inte neka till det! Men tänk på alla de människor som älskar dig, tycker om dig, bryr sig om dig - alla från vi på mugglarportalen till dina närmaste. Jag vill verkligen inte att du ska ha en ätstörning. Jag känner dig inte så väl (jag har i princip vetat vem du är i en kvart), men det betyder inte att jag inte bryr mig. En av mina närmaste har haft ätstörningar, och hon har fått så svåra konsekvenser nu. Jag blir så ledsen när jag tänker på det och jag vill verkligen inte att du ska behöva genomlida detta! Så jag hoppas att du lyckas. Jag hoppas verkligen att du kan finna den styrkan att ta tag i ditt problem och "rädda dig själv". Jag hoppas att du får ett självförtroende som alla människor förtjänar och jag hoppas verkligen att du kan känna att du är bra. Man kan inte vara bra på allt, så är det och man ser kanske inte ut som alltid vill - men vi duger ändå!
Hoppas du inte alls tar illa upp! Tar du illa upp så ska jag hålla mina åsikter inom mig =)

^Jag hade jätte bra självförtroende men det försvinner nu.
Jag ska ta tag i ätstörningen men vill komma på mugglisträffen och om jag gör det innan får jag nog inte gå.
Btw jag ogillar personer som dömmer en jätte snabbt för alla dömmer mig fel (hehe nu passar jag ganska bra in på bedömningen). Men i sommras när jag mådde bra och var på kolla ryggade många bort från mig.

^ Berätta gärna hur det går för dig Jag hoppas att ditt självförtroende kommer tillbaka!

Det är ju just det att folk dömer så lätt och är oftast väldigt oförstående. Själv har jag ingen ätstörning, utan ett annat matproblem (vilket gör det mycket svårare att bli tagen på allvar). Men jag har hört att många i klassen går runt och säger att jag blir äcklad av människor som äter mat och att jag har ätstörningar! Det är inte så kul att höra när ingenting är sant!

^
Jag ska berätta för dig hur det går! Det går säkert massa rykten om mig men jag vet inga. Två killar har nått emot mig om de försöker vara elaka men jag tar inte illa upp. Men det är jobbigt om någon är elak mot en när man mår dåligt. Jag tar inte illa upp för vad de säger men det som är jobbigt är att de är på mig.

Jac: Jag finns om du vill prata ♥

Jag har gått och blivit självsäker, och har någorlunda självkänsla också. Jag har klurat ut varför jag inte blir kär i någon, har inte varit det på jättelänge.
Man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan.
Vissa kanske inte förstår det, men jag gör.

Är faktiskt riktigt glad över att det är borta.
Jag jämför mig inte med andra längre, jag har äntligen förstått att jag är fin, precis som jag är, precis som ni alla andra också!
Jag bryr mig inte om vad andra tycker eller tänker om mig, heller.
Min ätstörning är för det mesta borta, jag äter vad jag vill, när jag vill helt enkelt. Och jag skriver inte ens ner det.
Är ganska stolt över mig själv.
Jag vill inte verka skrytig, jag förstår att vissa har det svårt, och till er: kämpa på.

Men jag är så förvirrad över mina övriga känslor, jag menar, jag börjar gråta för ingenting och hatar alla som irriterar/ stör mig.
I söndags var jag bara tvungen att komma ut ur huset så jag åkte hem till en kompis och sov över där.