Förändrad värld Lupple & Medi

"Det är bra. Jag kan alltid fråga om ni kan få lite godsaker med er." Sa han och såg på Maria.

Maria log mjukt och nickade.
"Det är klart vi ordnar med godsaker. Det ska ni inte behöva fråga." Hon såg mot Jimmy med ett leende.

Flora höll sig nära honom och darrade.
"Han kommer. Han färdas med bil just nu. i en kista tror jag."

Hon lade ner besticken och lade händerna i knät.
"Jag har ätit klart nu." Hon såg rakt fram och fäste inte blicken på något.
"Har jag tillåtelse att gå till biblioteket och hämta boken?"

Hon smekte hans kind.
"Åh." Hon såg på Rhiannon och såg sedan på Dorian. Tog hans hand.
"Jag lovar vara snäll."

Jimmy såg på henne, tvivlande. "Vad pratar du om?" Frågade han. Menade hon Allan? Hur kunde hon vara säker? Och om det var Allan så var han inte ett dugg sugen på att gå in på det här himla kontoret. Han stod helt stilla. Väntade på hennes svar.

"Gå och hämta boken du." Log Rafael ömt. Reste sig upp för att följa henne till biblioteket och sedan till kontoret.

Dorian såg på Halo och nickade. "Bra." Viskade han och smekte hennes kind sakta.

Hon såg på Jimmy och såg sedan ner.
"Förlåt." Hon sprang sedan iväg och stängde in sig på badrummet.
Maria suckade.
"Jag hämtar henne. Följ med Dorian du Jimmy.." Sa hon och log.

Hon såg över axeln.
"Du behöver inte följa mig. Jag kommer inte rymma.." Hennes blå ögon granskade honom.

"Jag är klar" Hon lade ner bestiken och log.
"Jag borde hämta Flora. Hon blev så rädd."

Dorian kysste Halo över kinden. "Älskar dig." Viskade han mjukt i hennes öra innan han reste sig upp och gick till Jimmy. "Gå." Sa han. Inte otrevligt, men bestämt. Jimmy såg på honom. Nästan tacksamt och började att gå. "Så om Allan kommer, vad kommer du göra då?" Frågade Dorian lugnt när de kom bort från de andra människorna.


Rafael mötte hennes blick. "Inte därför jag följer dig." Sa han enkelt. "Vi går." Sa han mjukt och nickade mot biblioteket.

Hon hade följt efter Maria och stod utanför badrummet.
"Flora?" Hon knackade försiktigt och suckade.
"Kan du öppna dörren för mig och Maria?" Hon sa det mjukt och hon hörde en tyst snyftning.
"Ska vi prata om det?" Frågade hon.
"Du och jag?"

Theodore såg på Aurora.
"Vill du att jag går med dig upp? Du kommer vara säker där. Jag måste vara här. Jag kommer skydda dig."

"Men vad är det då?" Hon gick och hämtade boken hon lagt undan och höll den mot sig.
"Kommer det bli en lång natt där?"

Dorian väntade tålmodigt på Jimmys svar, det tog lång tid för honom att svara. "Vad han än ber mig om." Viskade Jimmy sorgset. "Även om han skulle be dig döda Flora?" Frågade Dorian. Jimmy såg förvirrad ut. "Antagligen. Jag kan inte säga emot honom." Viskade han. Dorian nickade sakta. "Du vet att han inte är en bra vampyr?" Frågade Dorian och Jimmy nickade sakta. "Men han är min mästare." Sa Jimmy sorgset, snyftande. Dorian ledde honom till kontoret där Alexander var och ordnade med ett provosoriskt sjukrum. "Söv honom." Begärde Dorian och Jimmy såg sorgset på honom. "Men jag vill se honom." Viskade Jimmy och Dorian smekte honom sakta över ryggen. "Vi gör detta för att skydda dig, skydda er alla. " Sa Dorian och satte ned honom på sängen som var klar. Jimmy började göra motstånd och innan Dorian hann säga det en gång till så hade Alexander sövt honom.

Aurora satt helt stilla på sin stol. Hon tyckte inte om detta. Inte alls. "Det är..." Viskade hon stammande men tystnade. Nickade bara sakta åt hans ord. Hon hade sina aningar.

Rafael såg på henne. "Jag berättar inte för dig av ett enkelt skäl. Jag vill inte skrämma upp dig mer." Sa han allvarligt. "Det kommer bli en lång natt." Sa han sorgset.

Halo hade fått komma in och hon samtalde tyst med Flora. Kanske tio minuter hade gått och hon kom ut med Flora och torkade hennes tårar. Ledde henne till kontoret och såg på Alexander.
"Kan du hjälpa mig?" Hon såg på honom.
Flora snyftade när hon såg jimmy och gick och sate sig vid hans sida.
"Jag älskar honom." Viskade hon..
"Jag vet att jag inte får. Att jag inte ska men..."¨

Theodore log ömt och tog hennes hand.
"Jag ska se till att det går snabbt. Sen kan vi alltid ha det mysigt imorgon."

"Förlåt Rafael. Jag sa emot dig igen." Hon gick ut och upp för trappan och såg över axeln.
"När vi kommer hem.."

Dorian hade lagt rätt honom i sängen med ett varmt täcke över honom. När Flora kom in så backade han undan från Jimmy.

Alexander såg på Halo. "Vad vill du ha hjälp med?" Undrade han.

Aurora såg på honom. Hon trodde inte på de orden han sa. Hon skulle dö. Det var hon säker på. Men hon reste sig upp på skakiga ben och började att gå.

Rafael följde efter henne. Han kände sig irriterad på henne men sa inget. Det var inte värt att kommentera. Han öppnade dörren till kontoret för henne. "Vi syns snart." Log han och såg henne gå in.

Hon kröp ner och lade armen om Jimmy. Tårarna ville inte sluta.

"Ge henne något. Hon är så otröstlig, rädd." Halo sa det på Svenska och suckade.
"Hon är livrädd Alexander. Hon har förälskat sig i honom."

Theodore log och lyfte upp henne. Bar henne och satte ner henne i kontoret.
Nu var alla där.
"Klarar du dig?" Frågade han mjukt.

Hon blickade på honom och nickade. Gick sedan inn med boken tryckt mot hjärtat. Det kändes så fel.

Alexander såg på Flora och Jimmy. "Vem har hon förälskat sig i?" Undrade han. "Jimmy?" Sa han och suckade. "Självklart ska jag hjälpa henne. Men..." Han tystnade. Gick fram till Flora. "Vill du också sova lite? bredvid Jimmy?" undrade han ömt.

Aurora satt i ett hörn med en filt omkring sig. Nickade sakta. "Döda honom. Han är så ond." Viskade hon. "Han kommer döda er alla. Han dödar allt han kommer i närheten." Viskade hon, på tyska. La sedan händerna för öronen och pressade ned pannan mot sina knän.

Rafael såg henne gå in. Han tyckte inte om det men han fick lösa allt med henne sen. Att Aurora satt och pratade tyska var helt sjukt. Han märkte att även Dorian reagerade på det men kommenterade ingenting.