Life - Lupple & Medi PRS

Olivia mumlade något i sömnen men vände sig om och lade armen om Gabriel och log svagt.

Han sken upp, han blev riktigt glad över att hon vände sig och han kunde kura ihop sig till en boll och lyssna på hennes hjärtslag men också på bebisens.

Hon sov resten av natten och vaknade med armen om Gabriel och log.
"Hej där värmekudde." Viskade hon.
"Vet du va? Jag är hungrig igen.

Gabriel hade också somnat, han hade somnat och han sov väldigt bra. Natten igenom. Men när hon började prata så tittade han upp på henne och nosade henne på kinden. Orden var roande och han nickade sakta. Det var bra att hon åt.

Hon skrattade.
"Jag älskar att du nosar mig. Det känns som en hund." Hon log och drog handen genom hans päls och fastnade i en tova.
"Vi måste borsta dig. Du är för tovig nu."

Han såg på henne, med roade ögon och flyttade sig lite närmare henne. Men när hon fastnade i en tova så gnällde han till. Han hade inte varit beredd på den smärtan. Han stirrade ilsket mot tovan men kunde inte direkt bita bort den. Hennes hand var ju där.

Hon log svagt och smekte honom.
"Kan du hämta borsten? Jag ska borsta bort den dumma tovan åt dig." Hon smekte honom över nosen.
"Förlåt."

Han kände henens hand mot nosen och tog sig sedan upp ur sängen och tassade iväg för att hämta borsten. Han kom snart tillbaka och la den vid henne och hoppade upp på sängen igen.

Hon log och tog emot borsten och började att borsta mjukt och log.
"Det är så mycket tovor. hur kunde du bli så?"

Han sträckte ut sig och såg på henne. Nosade henne på magen och upp mot hennes kind.