Life - Lupple & Medi PRS

"Men nu var mian tår helt fria. Tänk om ett kittelspöke kommer och kittlar mia tår?" sa hon mjukt.

Gabriel såg på henne och skrattade till. Skakade på huvudet. "Du är så elak just nu. "Flinade han och smekte hennes kind. "Vi kanske får skaffa en större säng." Föreslog han och såg på henne. Hoppfullt.

"Det finns en säng som är för två. Mormors säng du vet. Jag kan ju bara ändra lakan." Hon log.
"Jag har ju sagt det förut." Hon log.
"Kanske du är ett kittelmonster då?"

Han nickade sakta. "Det är sant, det är en lösning." Viskade han lyckligt och kysste henne mjukt för att sedan flina lite. "Kanske. "Viskade han och studerade henne lyckligt.

Hon log och kysste honom.
"Så detta kanske får bli Honeys rum och kanske innan det om Rose sover här så.." Hon log.
"Det kommer gå bra."

Gabriel såg på henne, funderade lite. "Det kan det bli." Viskade han leendes och smekte henne över magen. "Jag vet." Log han.

Hon såg på honom och åt upp och gäspade seda.
"Det var nog bara magen som bråkade." sa hon och log.
"Jag är trött nu så jag ska nog sova."

Han nickade sakta. "Antagligen." Viskade han och kysste henne mjukt. "Sov älskade, jag ska lämna matlådorna där nere sedan kommer jag upp igen." Log han och tog sig ur sängen och samlade ihop matlådorna innan han gick ned till köket med dem och ställde in dem i diskmaskinen. Han skiftade form och tassade upp till henne igen.

Hon lade sig ner och somnade och hade ena handen utanför täcket när han kom upp igen.

Han såg henne ligga där och sova. Han ville ta sig upp till hennes mage. Men han kunde inte riktigt det. Han greppade tag om täcket med sina tänder. Försiktigt och drog upp det mot hennes axlar. Hon fick ju inte frysa. Han studerade sitt verk innan han gick runt sängen och tog sig upp bakom henne.