PRS Lupple & Medi

Hon blev röd och svalde hårt.
"Jag blev förtrollad redan första natten så kanske redan tredje dagen var jag förälskad i dig. Det kunde varit din charm men jag föll så hårt för dig."

Dorian såg på henne och bet sig lite i läppen och såg på henne, med upprymda ögon.
Det var fantastiskt och höra.
" Tur att jag var redo och ta emot dig då." Viskade han och kysste henne sakta på kinderna.

Hon log och nickade.
"Men du behandlade emig som en vän så jag trodde du var tagen hur länge som helst." Hon såg upp och drog ihop sig.
"Kan du kyssa mig på halsen snälla?"

Han skrattade lågt.
"Tagen? Åh älskade." Viskade han och smekte henne sakta över midjan.
" Jag är vampyr älskling, jag hade ingen aning om hur du skulle reagera på det och jag fattade att du var mirakelbarnet. Jag var rädd." Viskade han och såg på henne.
Hörde hennes fråga och la huvudet på snedden.
Han visste att han klarade det.
Han kysste henne mjukt på läpparna för att sedan låta läpparna vandra ned mot hennes hals och gav henne några fjäderlätta kyssar.

"Ja och? Om jag säger att jag älskar dig skulle du väl säga antinge ja eller nej? Var det före eller efter ceremonin?" Hon rös till och pep till av förtjusning och lutade sig mot hans famn.
"Åh älskade." Hon tappade biten hon höll i och bet sig i läppen.

Han såg på henne och skrattade lågt.
"Före såklart, jag fattade vem du var typ första kvällen. " Viskade han och höll henne närmare sig.
" Jag älskar dig. " Viskade han och fortsatte att utforska hennes hals med sina läppar.
Var helt uppslukad av detta, av henne. Han märkte knappt sina tänder.
Hur nästan allting snurrade, hur blodet rusade.
Det som fick honom att komma tillbaka till nuet var när koppen föll ned mot golvet och sprack.
Han ryckte till och tittade oförstående på golvet, drog med fingrarna över hennes hår.
" Älskling." Viskade han och såg på henne. Hon var inte skadad. Det var ju bra.

Hon såg på koppen och sedan på honom med en suck.
"Dorian." Hon suckade och vände sig om så hon satt med ansiktet vänt mot honom.
"Vi kanske ska flytta på oss? Eller är du mer hungrig?" Hon drog tallriken mot sig och log svagt
"För jag är det."

Han såg på henne och vände bort blicken kort därefter.
" Förlåt." Mumlade han och släppte taget om henne.
" Du är bara väldigt.." Sa han men kunde inte avsluta sin mening.
"Ät du. " Sa han med ett svagt leende och backade några steg ifrån henne och böjde sig sedan ned för att plocka upp skärvorna av koppen för att sedan torka upp blodet från golvet.

Hon såg på honom och åt vidare under tysnad medan vingarna sakta växte under tiden.
"Åh tänk om jag kan visa Allie dom här nä de är klara..." Hon slutade och svalde.
"Tror du hon kommer bli arg? Det var jag som gjorde så vampyrer kom till."

Dorian såg upp på henne och log.
"Såklart du kan visa henne." Log han och skrattade sedan, skakade på huvudet.
"Hon kommer inte bli arg älskling. Varför skulle hon? Du var inte den som gjorde just henne. " Sa han tyst och reste sig upp när han torkat bort allting.