De utvalda

Ethan klädde sig och tog sig ut. Han sa inget till Eletha, han orkade inte höra hennes trötta röst och se henne skadad. Han började träna mot en docka med knivar.

Eletha såg på honom, det här skulle inte hålla längre. Snart skulle de inte ens orka med varandra längre, Eletha kunde lika gärna ta sitt liv som det nu var, tänkte hon och ställde sig upp, det var ingen dum ide.

Ethan svor högt plötsligt. Han stod inte ut med det här, inte med sig själv. Han tog upp en ny kniv och kastade.

Eletha försvann in i skogen hon visste att där fanns ett stup kanske skulle hon slå sig så fördärvad att hon dog eller åtminstonde fick stora skador så hon dog. Det var ett fegt sätt, men det skulle bli bättre för dem alla.

Ethan märkte plötsligt att Eletha inte var där. Hade hon gått in? Han kände sig plötsligt orolig, han borde prata med henne ändå...De kunde åtminstone trösta varandra. Han frågade en särling som också tränade om han sett henne, och mannen pekade mot skogen.
Ethan började springa dit, vad kunde hon göra i skogen? "Eletha" ropade då han såg hennes rygg en bit fram.

Eletha hörde honom inte, hon var fast i sin egen värd inriktad på bara en enda sak. Snart stod hon framför stupet och vägde på kanten, snart skulle hon få slippa allt.

Ethan sprang han hade sett förbi Elethas rygg och sett att marken tagit slut. Ett stup? "Eletha!" vrålade han då hon stod framför det. Han kom fram innan hon hann falla och puttade undan henne från stupet. Men han själv hann inte stanna. Han halkade över stupet, men föll inte ner. Ethan hade hunnit få tag på kanten och försökte ta sig upp.

Eletha ramlade handlöst och det var då hon vaknade till, "Ethan" sa hon skrämt och tog sig till kanten.
"Kom här, snälla." sa hon och räckte fram sin hand, hoppas att hon hade styrkan.

Ethan försökte dra sig upp men han kunde inte göra det. Han såg upp då han hörde Elethas röst. "Din idiot". Han tog hennes hand dock. "Vad tänkte du på?! Tänkte du lämna mig bara?!".

Eletha drog upp honom, rädslan att förlora honom fick hon styrkan åter. När hon fått upp honom på marken drog hon honom darrande från stupet men hon sa inget.