Life - Lupple & Medi PRS

"Då går vi upp." Hon öppnade kylen och gav honom en flaska med vatten.
"Kan du ta den i din mun?" frågade hon mjukt. Hon tog sedan två skedar och lådorna och stängde kylen.

Gabriel såg roat på henne men greppade varsamt tag om flaskan med sin mun innan han tog sig upp till sovrummet igen.

Hon kom efter och såg på honom.
"Ska du verkligen vara varg nu?" Sa hon roat och lade huvudet på sned.
"Jag tycker du kan vara människa med mig och äta."

Han la ned vattenflaskan på sängen och såg på henne. Trampade lite med tassarna innan han skiftade tillbaka. "Visst älskade. "Log han och satte sig i sängen och drog täcket upp över sina ben.

Hon tog av locket och gav den till honom.
"Pasta med Salamisås." hon log.
"Asgott att äta på kvällen." sa hon och nickade mjukt.
"sen kanske vi kan somna om."

Han tog emot lådan och nickade. "Det blir jättegott." Viskade han och kramade hennes ena hand och började sedan äta. "Sova är bra. "Viskade han leendes.

Hon åt under tystnad och såg på honom med ett leende.
"Det var mysigt när du låg vid min mage men sängen är lite för trång för det snart."

Gabriel såg på henne och log. "Jag gillade att ligga där." Viskade han och flinade lite. "Åh inte riktigt ännu. Jag kan sova där en stund till. "Viskade han.

"Det vet jag men sängen kommer itne hålla oss båda när jag är för stor." Hon log mot honom och smekte hans kind.

Han mötte hennes blick och suckade tyst, bet sig nervöst i läppen. "Men jag måste få plats. Hela du måste skyddas. Alla delar av dig." Viskade han och åt upp sin matlåda innan han ställde undan den och smekte henne över magen. "Jag har en plikt att skydda dig, och bebisen. Kanske mer en instinkt." Avslutade han och såg på henne.