PRS Lupple & Medi

Hon började att äta.
"Vi kan ta en vecka runt Italien och sen åka till Frankrike och sen komma hem. Det låter väl bra?" Hon böjde sig fram och kysste honom. Bakom henne växte hennes vingar och hon log.
"Älskar dig."

Dorian såg på henne, flinade lite och nickade sakta.
"Låter som en plan." Viskade han och besvarade kyssen, ivrigt- passionerat.
Han drog sig snart bort och såg mot hennes vingar och skrattade lågt.
" De växer." Viskade han och smekte henne över svanken.
" Och jag älskar dig." Log han.

Hon åt vidare utan att värka ha ont och såg på honom ed ett leende.
"Så vi kanske kan åka efter helgen då det är mindre folk? Jag måste även få lite tröjor samt klänningar gjrda för min rygg.
" Hon log och tog hans hand.
"Du anar inte hur lycklig du gör mig."

Han nickade sakta.
"Efter helgen. "Log han och flinade lite.
"Då kan du köpa dem där presenterna du ville köpa. Vi kommer åka förbi några affärer." Log han och kysste hennes panna mjukt.
" Hon syr nu." Log Dorian och lät henne hålla i hans hand.
" Du är underbar." Log han.

"Du enar julklappar? " Hon log och nickade.
"Ja så kan jag slå in dem själv." Hon log och makade sig närmare och lutade huvudet närmare honom.
"Jag är den lyckligaste kvinnan som har existerat." Hon sträckte sig efter tallriken och började att äta.
"Jag undrar om jag kan ligga up rygg efteråt?" Hon såg på honom och hickade och satte genast handen för.
"Förlåt."

" Ja precis, såna." Sa han och flinade lite mot henne.
"Låter bra." Log han och smekte henne sakta över håret.
" Det märks." Viskade han och studerade henne.
"Du har inget att be om ursäkt för." Sa han lugnt.

Hon log och åt sakta vidare.
"Så jag vill fråga en sak. När blev du förälskad i mig?"
Hon vände blicken mot honom och log mot honom med mat i ena mungipan.
Hon iakttog honom under en stund med ett köttben i handen.

Dorian tog lite papper för att kunna torka henne om munnen.
Funderade samtidigt på hennes fråga, förälskad?
Han suckade lågt och såg på henne.
"Jag blev typ eh besatt av dig från och med första gången vi träffades. Du vet jag hängde runt ditt hotellrum hela natten. " Sa han lågt och vände bort blicken.
"Men förälskad jag antar att det var när jag lärde känna dig. "Sa han leendes.

"Så att vi sågs vid glassbaren utanför hotellet var ingen slump?" Hon såg sig om och suckade.
"När du bor sähär lång bort så är det ett nej." Hon lutade sig mot honom och log mot honom.
"Men jag älskar dig ovavsett hur lång tid det tog."

Dorian skrattade lågt.
"Ingen slump." Sa han tyst och smekte henne över håret, lekte lite med några slingor.
"Jag älskar dig." Log han och såg på henne.
"Du då? När blev du förälskad?" Flinade han nyfiket.