De utvalda

"Snälla" bad Ethan och la huvudet mot hennes hals. "Du kan väl göra det för mig då? Jag vill inte se dig skadad och ledsen mer än nödvändigt".

Eletha skakade på huvudet, "Jag kommer inte bli skadad och dig vill jag inte heller se så." sa hon bedrövat.

Ethan drog sig undan igen. "Kan jag inte göra något för att få dig att ändra dig?". Han reste sig, han var inte hungrig.

Eletha såg på honom. "Du tänker ju göra det och det blir värre om man vägrar det vet du." sa Eletha och tog hans hand.

Ethan kramade om hennes hand. "Jag kan väl inte göra något för dig då" mumlade han. Han släppte sedan hennes hand och började gå ut ur köket, han ville bara sova.

"God Natt." sa Eletha lågt och såg efter honom, inte heller hon åt något. Det var dock inte så ovanligt hon var inte bra på att äta.

Ethan kom till sitt rum och gick genast och la sig, han var trött och kände sig bara nedstämd. Han hatade sitt liv nu, inte ens de små ljusglimtarna med att se Simon gjorde något bättre. Han somnade fort och sov tungt.

Eletha gick inte till sitt rum utan kungens sovgemak. Hon hade order om att alltid infinna sig, han ville ha hennes tjänster. Men hon sa inte mycket om det till Ethan, han hade nog med bekymmer som det var.

Ethan sov tungt hela natten. Men ändå så var han inte utvilad på morgonen. Han kände sig nervös för kvällen, för sin skull och Elethas.

Eletha hade inte sovit på hela natten, Randa hade utnyttjat henne och sen i gryningen kastat ut henne. Nu satt hon ute på borggården, hon orkade inte gå ner till köket där hon ändå inte skulle få i sig mat.