PRS Lupple & Medi

Hon rörde inte en min och såg sedan på maten och började att äta. Hon tog en tugga och log mot honom.
"Ja ser jag det som tomatsoppa blir det inte äckligt. Lovar det stör mig inte." Hon skrattade mjukt till och drack lite.
"Jag har en ide vart vi kan åka. Vad sägs som Paris?" Jag är nyfiken på det och det kan vara kul att se en stad som sägs att vara så romantiskt och du kan visa mig runt."

Han smekte henne lätt över knogarna innan han fortsatte att dricka.
Koppen var ganska snart tom och han tog en ny påse och slängde in den i micron.
Vände om och såg på henne, flinade lite.
" Paris min kära, självklart kan vi åka till Paris." Viskade han leendes.

"Och vi kan äta creps och se på eifeltornet oc..." Hon satt händerna för ansiktet.
" Jag önskar att mina vingar växer klart. Det skulle vara det bästa." Hon såg på honom,

"Och kyssas, vid eiffeltornet." Viskade han och flinade sedan.
"Mhm och varför det då?" Frågade han lite utmanande och smekte hennes kind sakta.
Han visste precis vart han ville kyssa henne. På toppen av eiffeltornet men hon hade ju aldrig riktigt varit så mycket för höjder men vingarna kanske skulle ändra hennes åsikt.
Han hoppades det.
" Då kan vi träffa några familjevänner. Känner massa i Paris. Å andra sidan vill jag nog bara ha dig för mig själv." Viskade han leendes och tog sedan ut blodet och hällde upp det.

Hon såg på honom och log mjukt. Nickade och åt vidare. Maten var så saftig och hon slöt ögonen i ren njutning och drog upp benen.
"Jag undrar hur länge det tar för fjädrarna att komma. Kan jag redan nu dölja dem med magi? Kan folk göra illa mig på ryggen fast de inte syns?"
Hon slog ihop händerna.
"Famijevänner? Det låter spännande."

Han såg på henne och log svagt.
"Ingen aning. Har aldrig träffat någon med vingar förut." Flinade han och ryckte på axlarna.
"Antagligen borde du kunna det." Sa han och suckade.
"Illa och illa, kanske ska göra typ nått med magi som håller dem gömda men också håller folk undan från din rygg. Typ som nått slags vakuum? "Föreslog han.
" Spännande, de är trevliga. " Log han.
"Bra vänner, inte jättegamla vänner heller.

"Vi borde prova." Hon såg på maten och tog nästa tallrik och började att äta och såg på honom.
"Och vi kan äta vitlöksbröd, dricka vin och smyga oss in på sällen." Hon log mjukt och nickade.
"Det känns som en bra ide. Dina vänner är roligare än mina var. De var bara barnvakter." Hon såg på sin bandagerade arm och suckade.
"Sen ska vi ta bort stygnen men jag vill fortfarande till japan."

" Så länge du kan ta bort magin så att jag kan röra och se dem." Viskade han och såg på henne.
Ville inte att en endaste del av henne skulle döljas för honom.
Han skrattade lågt.
" Vi kan uppleva den ungdom du aldrig haft." Sa han och steg fram och greppade tag om hennes hand.
"Vi kan skaffa nya vänner." Log han och lyfte hennes arm mot sina läppar och kysste lätt över hennes bandage.
"Vi kommer åka till Japan." Sa han leendes och slog sig sedan ned vid bordet och tog några klunkar av blodet.

"Jag har Allie som vän." Hon kysste honom och återgick till att äta.
"Så vi ska hämta ut mer lugnande hos appoteket eller kommer vi få med oss. Sen ska vi flyga eller ta bilen? Åhhh jag skulle vilja va i Trieste. Heter det så? En stad längre upp i Italien." Hon log och tog hans händer.
"Dorian snälla jag vill se vartända litet hörn av världen. Jag har missat så mycket och det har ändrats så mycket. Sist jag gck här så var huset här men det kanske inte var lika stort. Jag har även vandrat här när det inte fanns något utan enbart jord." Hon log mot honom.

" Du kan skaffa dig fler vänner älskling." Viskade han leendes och pekade mot Alexander.
"Han fixar. Han är läkare. " Log han och skrattade.
"Vad vill du helst?" Frågade han och nickade.
"Mm så heter det. Det är kanske dit vi ska åka på vår lilla resa?" Log han.
"Vi kan se allt du önskar mitt hjärta. "Viskade han och smekte hennes hand sakta.