prs yehet & kkaebsong

Joshua låter huvudet falla på sniskan med ett litet, magert leende över de bleka läpparna. Kanske han fått lite mer färg nu, man kan ju alltid hoppas iallafall.
"Vi kan vara vakna tillsammans, se på game of thrones, mysa med katterna, om du vill?" frågar artonåringen medan kroppen faller tillbaka mot sängen. "Du borde klä på dig något, mamma och Samuel gillar dig, men att gå runt helt näck är inte optimalt." påpekar han med ett roat leende innan han skakar lätt på huvudet. "Jag stannar helst här... kan du inte gå själv? Dina bröder är ju där nere."

”Äsch, låt mig vara”, knotade Zihao och putade med underläppen. ”Du vet att jag rent tekniskt sett har varit naken typ hela tiden tills nu, det är bara ingen som har tänkt på det”, fortsatte han och sköt ut hakan. Det var ju visserligen sant, men samtidigt så var det absolut inte samma sak att gå runt naken med päls över hela kroppen. Å andra sidan så var det ju tekniskt sett korrekt..”Men, jag vill inte gå själv”, gnällde nittonåringen sedan när Joshua sa att han ville stanna kvar i sängen. ”Tänk om de typ är elaka mot mig eller mobbar mig.”

"Jo, men det är helt annorlunda. En naken varg fylld med päls är något helt annat jämfört med en naken människa.." påpekar Joshua med ett finurligt litet leende över läpparna innan han gömmer ansiktet i en av Samuels kuddar. "Zihao, jag orkar knappt resa mig upp från sängen, kanske det kommer gå bättre om några dagar." med en liten gäspning sträcker sig Joshua efter en liten kaka och börjar tugga på den i tystnad. "Klart de inte skulle mobba dig!"

Med blängande ögon betraktade Zihao den yngre under tystnad innan han stack ut tungan mot honom.
”Man vet aldrig, jag tror att Yaosu mer än gärna skulle mobba mig över mitt barnsliga beteende”, muttrade han och putade ännu mer med underläppen. ”Och Samuel tycker inge vidare om mig så han kan säkert skjuta in med en del elaka kommentarer”, fortsatte nittonåringen dystert och hängde med huvudet. ”Kan ta med lite mat upp hit, så kan vi äta tillsammans. Låter det okej?”

"Förlåt.. jag vet att det är jobbigt för sig." Mumlar Joshua och gnuggar sig om ögonen innan han tar nittonåringens hand i sin. "Men det blir bara bättre om du möter det, de kommer inte vara elaka mot dig." Artonåringen lämnar en puss på den äldres hand innan han nickar lätt. "Det låter super."

”När du blir bra igen kommer du att få hämta mat till mig och inte tvärt om”, knorrade Zihao och började se sig omkring efter någonting att ha på sig. Yaosu kunde väl inte bli alldeles för arg om han lånade ett par byxor och en tröja? De var ändå ungefär lika långa och hade nästan samma kroppsbyggnad, så kläderna skulle inte bli uttöjda eller någonting. Nittonåringen bestämde sig slutligen för att hans resonemang var tillräckligt bra och stal därmed ett par mjukisbyxor och en långärmad tröja. ”Kommer tillbaka strax, tar med en tallrik upp till dig också. Vill du ha mer te eller?”

Joshua biter ihop tyst och drar täcket över kroppen, visserligen kanske nittonåringen bara skämtar med honom, en han tar än så åt sig något hysteriskt.
"Om jag hade valt att kunna gå ner istället för att ligga här hela tiden skulle jag göra det." Försäkrar han under täcket medan han gnager på sin lika käka. "Joo.. te skulle vara jättegott."

En kort stund stod Zihao och glodde på Joshua som gömt sig under täcket innan han ryckte på axlarna.
”Yes, kommer snart”, muttrade han och slank ut genom dörren och vidare nerför trappan med en väldig hast. Han ville få det överstökat så snabbt som möjligt, så att han kunde gå tillbaka upp till artonåringen och gräva ner sig under täcket.
”Zihao! Det där är mina kläder!” Utbrast Yaosu samma sekund som nittonåringen trädde in i köket och började plocka på mat på två olika tallrikar - en åt den yngre och en till sig själv.
”Jag vet, ser det ut som om jag bryr mig?” Snäste den yngre brodern och rörde sig bort mot en av köksbänkarna, där han satte på vattenkokaren. ”En hint, jag bryr mig inte ett skit.”

Ögonen följer Zihao i tystnad när han lämnar rummet, är det elakt att bara ligga där? Även om det gör hysteriskt ont när han rör sig, så verkar det inte om att Zihao ser det på det viset. Joshua drar täcket över huvudet och sluter ögonen medan han tuggar på kakan, börjar bli alldeles illamående av den söta smaken.

”Usch, du är så jobbig ibland, vet du det?” Klagade Yaosu som för tillfället satt och blängde bort mot Zihao. Nittonåringen log bittert och fyllde två koppar med te vatten och varsin tepåse innan han vände sig mot sin äldre bror.
”Jo tack, det vet jag redan”, sade han med ett obehagligt leende över läpparna. ”Hursomhelst, jag tänker ta den här brickan”, fortsatte den yngre och lyfte upp brickan med de två tallrikarna och kopparna. ”..och gå tillbaka upp till Joshua, så du kan ju sitta och klaga till någon annan från och med nu.”