Sorgens tider [SV]

Han får inte försvinna igen!!!!!! då kommer jag dö!!!

OMG, JAG DÖR! Sitter här och lipar.

Tack för en så bra och sorglig ff. ♥

OMF&G.... får väl göra något annat då

Tack så hemskt hemskt mycket allesammans ♥ Ska skriva ett till lite senare

det är bäst lilla du! jag är för ung för att dö xD

nä men gör som du själv hade planerat ahhah dey är ju din ff ♥

OMFG, din fanfiction får verkligen tårarna att rinna! Så himla bra... ♥ :'D. Jag bara hatar att J.K. Rowling bestämde sig för att döda Freddie
ÄLSKAR ALLT I DIN FF xD Fast ja... kanske inte George och Luna btw . Skriv mer! :3

Awww tack♥
Som sagt, det kommer mer alldeles strax, om jag kommer på vad som ska hända c:

OMG, OMG vill inte att stenen ska förstöras D': ♥...

Ett ganska dåligt kapitel, jag vet ehe men jag kom inte på något bättre
______________
Kapitel 54 - Luna Lovegood

En tyst stund gick, och flera tårar fälldes.
"George du måste förstöra stenen" bad jag. Han såg på mig, som om jag var värsta galningen.
"Va? Varför då?" utbrast han.
"Du får inte tillbaka Fred ändå. Han kommer inte må bra, och inte du heller. Du kanske känner dig lycklig just nu, men du kommer inse att det bara blir deprimerande när du inte kan röra honom" förklarade jag, upprört.
"Tror du jag kommer må bättre däruppe utan George?" frågade Fred.
"Nej, men du kommer bli less på att vara här nere, inte kunna röra något eller någon" svarade jag. "Snälla kan ni bara inte förstå?".
"Ni måste. Jag vill inte förlora en kompis till, för att han blivit galen av saknad att få göra saker med sin bror" sa Lee. George suckade, som om han tänkte ge upp. Handen med stenen sträcktes ut emot mig, och jag tog emot den, svagt leendes. I samma ögonblick som jag tog den, försvann Fred. Hastigt vände jag på den igen, och han uppenbarades igen.
"Tack för det Luna, nu upptäckte de andra att ni hittat stenen, så nu vill alla träffa dem som de älskar" Freds röst var uppgiven. Jag såg ner i marken, och svarade inte.
"Freddie, jag vet att jag sa det innan, men jag måste säga det igen: Jag älskar dig, mer än någon annan. Hälsa marodörerna ifrån mig när du återvänder" grät George fram.
"Jag vet, och jag älskar dig precis lika mycket, och såklart hälsar jag ifrån dig. Trots att vi hade en av dom som lärare och en annan som vi bodde hos" sa Fred, genast smått gladare än när han snackat med mig.
"Hej då, Fred! Vi ses så fort någon av oss dör" sa Lee. George instämde.
"Hej då, älskade tvillingbror" viskade han fram.
"Hej då, ta hand om er däruppe" sa jag. Fred log emot oss.
"Hälsa Peeves ifrån mig att han gjorde ett fantastiskt jobb med att förstöra för Umbridge. Saknar dig redan, George" var Freds avskedande ord innan han försvann.

Skriv en bok, skicka in till något tryckeri, de kanske vill trycka den :3

Äsch.. så bra är jag inte.. skulle ändå aldrig kunna komma på en handling tillräckligt bra för att kunna bli tryckt ^^