If the stars keep shining [Sv]

Detta kapitlet var så underbart mysigt att man blev helt varm i hela kroppen! ♥ Keep the good work up, because you're awesome!

Ska jag skriva ett kapitel till idag?

^JAAAA

JAAA!

JAAA Snällasötararalillaellerstoradu gör det ♥ ♥

Känner mig väldigt snäll. ^^
________________________________________

Kapitel 27 –
George Weasley


Kyrkans klockor slog långsamt. Det var första advent. Inifrån kunde jag höra kören sjunga.
Allt var himmelskt. Snön hade kommit dagen innan. Den hade stilla dalat ner på marken och gjort allt vitt.
Min tvillings gravsten var täckt av snön. Den glittrade vackert. Jag tittade upp, och såg tusentals stjärnor blinka emot mig. Leende mindes en berättelse jag en gång fått berättad för mig. Berättelsen sade att snön var stjärnor som fallit ner.
Nu när jag satt vi min bror, kändes det verkligen som det.

Om några veckor skulle mina yngre syskon gifta sig. Jag gillade Harry och Hermione, så det skulle bli kul att de blev en del av familjen på riktigt, men… Det knöt sig i magen på mig. Skulle jag någonsin få gifta mig? Skaffa barn.
Kanske. Kanske inte.

Jag tog upp några snöflingor från marken. De smälte i min hand.
"Vet du varför de smälter?"
Jag vände mig om och fick se en bekant figur. Angelina log mot mig.
"Det är för att du het."
Jag kunde inte låta bli att dra på mungiporna. Angelina satte sig bredvid mig.
"Det är okej George. Du får skratta.", sa hon. Jag tittade in i de mörka ögonen, och kom plötsligt ihåg en händelse för några år sedan…

Jag hade suttit tillsammans med Fred framför brasan i uppehållsrummet när Angelina kom in.
Vi bestämde oss för att testa henne.
"Angelina!" Hon ställde sig framför brasan och såg frågande på oss.
"Kan du se skillnad på oss?", frågade Fred retsamt.
Men istället för att skratta och försöka lista ut vem av oss som var vem, hade hon hukat sig ner och tittat upp mot oss med allvarlig min.
Så pekade hon på mig.
"Du är George, och du är Fred."
Ingen hade någonsin kunnat säga det så säkert utan att tänka ordentligt först. Inte ens mamma.
"Hur… Hur kunde du veta?", frågade Fred tyst. Hennes bruna ögon glittrade.
"Man kan se skillnad på dem man älskar."

*flämt*

SSSSÅ BRA!!!
När kommer mer??

OMR!!! åhåhåhåhåhååhåhåhhhhhhhh kärlek till den här ffen♥

SÅ MOLLY ÄLSKAR INTE GEORGE OCH FRED!
Lät nästan så
Grymt kapitel, fortsätt så!