wolfy & rollspelare prs

”Är det så?” frågade han och lutade pannan mot hennes. Läpparna höll han bara några centimeter ifrån hennes. De var så nära men samtidigt ändå så långt ifrån. ”Jag hoppas du ger mig många orsaker till det.” Nu skulle hon inte behöva någon orsak alls: han skulle bara för att han själv ville dyka upp i hennes drömmar. Nu när han förstått hur det hela fungerade skulle han nästan vilja göra det hela tiden.

Hon fnittrade till och kysste honom mjukt istället för att svara. Hon drog fingrarna genom hans hår och slöt lyckligt ögonen.
"Jonathan, jag är jättekär i dig." log hon svagt och rodnade sedan lite. Hon hoppade sedan ner från hans famn och började gå lite.

Likt en fisk på land öppnade han munnen för att sedan stänga den igen. Va? Han kunde knappt tro sina öron? Efter att ha stått kvar på samma ställe en stund som en idiot tog han ett par stora steg för att komma ikapp henne.
”Stopp i galoppen.” Han greppade tag om hennes handleder för att få henne att stanna upp.

Cleo gnällde lite då hans reaktion inte riktigt stämde med hennes förväntningar. Hon tittade generat ner och bet sig hårt på läppen.
"Vad?" mumlade hon och försökte dra tillbaka sina händer, kändes som att hon behövde ta sig därifrån och det snabbt.

Han höll ett bestämt grepp om hennes handleder. Inte så hårt att det skulle göra ont men tillräckligt för att hon inte skulle kunna ta sig loss. Han släppte inte henne med blicken en endaste gång.
”Jag är kär i dig också,” sa han uppriktigt och släppte taget om hennes handleder bara för att kunna dra henne intill sig istället.

Cleo var nära på att börja gråta när han höll fast henne, hon förväntade sig verkligen det värsta då han inte ens såg minsta glad ut. Hon gnällde lite och ryckte lätt i sina armar för att få honom att släppa. Hon spärrade lätt upp ögonen när hon hörde vad han sagt och sken upp i ett leende. Hon kramade hårt om honom och blundade hårt.
"Du skrämde vettet ur mig." sade hon sedan och gömde ansiktet i hans bröstkorg.

”Jag kanske borde jobba på mina ansiktsuttryck,” funderade han högt innan han skrattade till. Han kände sig glad men det låg ändå en viss tvekan bakom. Han ville inte såra henne eller på något som helst sätt göra henne olycklig. Han var dock rädd över att det var något han inte skulle kunna se till att inte hände. Så stor makt hade han inte att han kunde rå över alla saker.

Cleo nickade lite och kikade försiktigt upp på honom, hon hatade att han verkade ta för mycket ansvar för hennes mående. Hon ville verkligen inte att han skulle oroa sig så pass mycket som han gjorde.
"Du vet att jag är väldigt glad, eller hur?" log hon och smekte hans kind.

Jonathan harklade sig lite innan han log brett mot henne. För hennes skull så fick han se till att skärpa sig. Oroa sig kunde han lika gärna göra då han var ensam.
”Det är bäst för dig att du är glad,” mumlade han lekfullt i hennes öra innan han lutade huvudet lite bakåt, ”jag är också väldigt glad över att du vill vara med mig.”

"Jag vill inte att du oroar dig för mig mer, okej? Min bror är den enda som jag känner som är sådär, nu när han är inlåst så är jag säker." sade hon tyst och kysste mjukt hans hals. Hon log mot hans hud och bet löst innan hon fnittrade. "Är det så du gör?" log hon sedan stort.