Rollspelare & Wolfy prs

"Åt innan jag duscha, tänkte om du käkat eller så." log han och smekte hennes lår. Han drog sig undan och sträckte på sig. "Okej, vad vill du göra idag?"

”Om vi nu ska gå på den här festen,” började hon och log förväntansfullt mot honom, ”så behöver jag något att ha på mig.” Nu hade de ju under gårdagen varit till stan och han kanske inte hade någon lust med att skjutsa henne dit igen. Hon kunde kanske då låna något av de andra tjejerna. ”Om du inte vill att jag går iklädd min Nalle Puh-pyjamas,” tillade hon med ett fniss.

Jason nickade lite innan han skrattade.
"Jag älskar den pyjamasen men vi kan kan åka in till stan igen." log han och granskade henne. Han behövde ändå köpa lite grejer till sig själv. Eller behövde gjorde han inte men han ville ha dom.

Att han gick med på att åka in till stan gjorde henne glad. Nu trodde hon inte att han gjorde det enbart för hennes skull: han hade kanske själv något han behövde göra. Leah hoppade ner från köksbordet och vände sig om för att gå iväg mot hallen.

Jason följde henne med blicken och kollade ner på sig själv, mjukisshorts och en tshirt. Det fick duga för dagen. Han gick efter henne till hallen och tog på sig ett par converse innan han tog nycklarna till sin vanliga bil.

Hon kastade en blick i riktning mot vardagsrummet där hon hörde killarnas röster. Vilka retstickor de var. Hon skakade lite på huvudet för sig själv innan hon öppnade ytterdörren och klev ut. ”Varför bor ni mitt ute i ingenstans?” Det var ju ganska ödsligt här. Men det var väl det som var tanken bakom.

"Ingen hittar ut hit av misstag eller flit." sade han och ryckte på axlarna. Han låste upp sin Porsche och log nöjt. "Den här bilen är min, du får köra vad du vill men ingen rör den här bilen." sade han sedan och satte sig i den.

”Inte ens jag?” Leah fladdrade med ögonfransarna och log så gulligt som hon bara kunde. Hon misstänkte starkt att den minen skulle bita på Jason. Även om hon hade lov att köra hans bil så skulle hon inte våga, hon skulle vara så rädd över att köra den att hon garanterat skulle ställa till med en olycka. Och hon ville inte att Jason skulle bli arg på henne.

Jason skrattade till och skakade lite på huvudet. Han hade inte låtit någon åka i den bilen, verkligen ingen.
"Tyvärr, sötnos." sade han och startade den. Grät nästan av lycka varje gång han startade utan att motorn gjorde minsta ljud.

"Hmph," fnös hon och la armarna i kors över bröstkorgen i ett försök att se tjurig ut. Hans svar överraskade inte henne utan det var precis vad hon förväntat sig. Att hon ens fick åka i den var ju nästan chockerande med tanke på hur överbeskyddande han var över sin kära ögonsten.