Lost life (PRIVAT)

Han går med bestämda steg nerför trappan och mot ytterdörren. När han står några centimeter framför den så öppnar han den försiktigt och låter solens strålar lysa in. Han står så, med ansiktet mot solen ett tag innan han måste besviket stänga dörren igen. Till och med under den korta tiden hade hans hud börjat bli röd och öm. Han suckar tungt

Skakande torkade Scarlet bort tårarna och reste sig upp. Gick sakta mot dörren och knackade försiktigt.
"Jag mår inte bra. Kan jag få komma ut?" Rösten var svag och hon höll sig mot väggen.
"Snälla..."

Robin:
Han hör Scarlet resa sig upp och knacka på dörren. Hon ber om att få komma ut. Han vill väldigt gärna öppna dörren, men han har fått order om att varken öppna dörren eller visa henne någon uppmärksamhet. Han tar ett djupt andetag och andas ut i en suck

"Hör du mig?" Hon slår på dörren och gråter.
"Jag menade inte att rymma. Det var Jacob så varför ska jag straffas?!"
Hon såg på dörren och såg sedan mot eldstaden.

Han glider ner på golvet och förösker bestämma sig hur han ska göra. Han borde nog informera Sinclair, men något hindrade honom från det. Han suckar och rufsar till sitt redan ostyrda hår

Hon sätter sig vid den tomma eldstaden. Elden brinner sakta och knäpper. logorna gnistrar och värmen slickar henne. Tanken på att stoppa in handen är lockande.
"Robin? varför får du inte tala med mig?" ropar hon.

Jag kan inte tala. Tänker han för sig själv med ett litet flin. Han sitter fortfarande lutad mot den mörka trädörren och ser betjänter och städare gå fram och tillbaka mellan korridorerna. Alla har Sinclair rekryterat. Han kom ihåg när Sinclair hade hittat honom.
Han hade varit ungefär 10 år och hemlös. Gabriel Sinclairs ord hade haft en sån stor effekt på honom att han kunde gjort allt för honom. Han var som en familjemedlem...
Men när han ville lämna slottet och bo på egen hand, hade Sinclair blivit så arg att han skurit av Robins tunga.
Han suckar över minnet.

"Du vet vad jag menar!" Hon sträckte in handen mot lågorna och lät elden slicka hennes hud. Hon gav upp ett galskrik och drog åt sig handen. Handen skakade och hon höll den mot kroppen.
Hon levde och smärtan visade henne det.
Tårarna formades på nytt och hon började att gråta högt.

Innan Robin hade öppnat dörren för att hjälpa Scarlet, så hade Gabriel sprungit hit i ljusets hastighet och sprang in i rummet. Hon hade stoppat in handen i elden. Han står chockat kvar vid dörren och ser Sinclair verkligen bry sig om någon.
Han tröstar henne och skäller sedan ut henne lite. Han har aldrig sett Gabriel bry sig om någon förrut.

Hon känner Sinclairs kropp om sig. Tröstande och hon snyftar till. Känner hans kalla hud hålla om den brända handen.
"Jag visste inte om allt var en mardröm eller iinte." Hon såg in mot elden och slöt ögonen.