Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape såg på henne och när hon satte Oliver i hans knä och han la sina armar försiktigt runt sin son och fick....fram två ord till.
- Min.....son..

" Pappa" sa Oliver glatt och lutade huvudet mot honom.

Lova log och kollade på dom.

Snape såg på Lova.....och det som nu skulle fattas....var att han skulle kunna börja gå....han kände.....sig som en börda för hela familjen och.....han hatade att vara det.

" Jag går och fixar mat så kan ni få lite far och son tid" sa Lova och gick.

" Pappa prata" sa Oliver glatt och klappade händerna.

Snape såg på honom och tårarna började återigen rinna.
Innan Lova kom in i hans liv så var han övertygad om att han alltid skulle hata barn och att han aldrig i sitt liv skulle ens tänka tanken på ett eget.....men här satt han....men ett mycket gulligt och speciellt barn i hans knä och han älskade det.
Lova hade varit precis va han behövde.....hon älskade honom och han var förvånad än idag att en sådan ung och felfri person kunde älska någon som honom.
En person som gjort så mycket ont i sitt liv, mördat en av de få som hade haft fullt förtroende för honom.

Oliver kollade på sin far.
" Pappa gråta" sa han tyst och la handen på snapes kind.

Snape såg på sin son och fick fram....3 ord till.
- Ingen fara....glädjetårar.

Det började bli lite lättare redan att få fram orden.....kände han.
Han lät hes men....han antog att det var normalt och satte en darrande han upp till hans hals där de öppna såren fortfarande var.

Oliver log och la huvudet mot hans axel.
" Pappa glad" sa han glatt.

Snape såg på sin son och slöt ögonen och bara njöt av att hålla sin son i sina armar och av den varken för varma eller för kalla luften som fläktade lite.

Oliver var tyst hos sin far och kollade ut på himlen.