Från olika världar!

En stor krasch hörs och monstret med mannen i sig far åt sidan ner i ett dike. Sol hade förstått vid detta laget att monstren var färdredskap, så som hästar eller droskor, men detta var fortfarande ingen anledning för mannen att vara ohövlig.
Den vrede och ilska som egentligen borde tillfallit Yuu och Morgana fick nu dessa människor ut för. Hon var inte att kontrolera då hon var på detta humöret. Fordonen hade kört in i varandra, ett fasligt liv blev det och hon hörde avlägsna sirener. Folk talade om trafikkrock, många skadade, många döda, men Sol brydde sig inte. Hon skulle bry sig senare men inte nu, nu var hon endast vred och hennes ögon var svarta så som de varit förr då hon var tvungen att sövas.
Inte för att någon borde tänka att krocken var med henne att göra men hon ansåg det bäst att avlägsna sig. Vem visste om man kunde bli bestraffad för okontrollerbar magi eller vållande av folks död i denna tid?

Morgana satt tillbaka lutad och avslappnad, hon höll glaset i handen och såg på Damon med ett leende.
"Det ser ut som om du vill göra något roligare" sa Damon och hon nickade.
"Jag vill gärna göra något som jag inte brukar göra" sa hon och drack upp drinken.
"Så som?" Frågade Damon och lutade sig närmare henne.
"Som det här" sa hon och mötte hans läppar, först blev han förvånad det märkte hon men han var snart med på noterna och besvarade kyssen innan bet honom i läppen, hon kände blodet i munnen innan hon drog sin undan. Damon log utmanade mot henne och drog upp henne på fötter och drog in henne i en hård omfamning.
"Du vet inte vad du ger dig in på" sa han och hon höjde ett ögonbryn och skrattade.
"Jag är äldre än vad du är, så jag har gjort det här förut" svarade hon och mötte hans blick.
"Ja du är cirka 600 år äldre än mig" sa han och hon såg på honom, hon visste inte vilket århundrade det var så hon sa inget.
"Bäst vi inte tar det på dansgolvet" sa Damon och ledde ut henne i gränden och tryckte upp henne mot väggen och hon körde in händerna i hans hår och bara gick med det, hon hade druckit för mycket, och hon var i en främling händer, och hon älskade det, hon gjorde något hon inte borde, på ett annat sätt än att döda folk och ljuga. Morgana kände hans händer på sin kropp och Morgana började knäppa upp hans skjorta.

Sol hade kommit till lugnare gator, eller lugna var att ta i ty det var en massa hus med olika lysande skyltar. Hur hade de fått ljus i dem? Och dessa färger? Nyfiket gick Sol vidare på bara fötter, hon hade lugnat sig så pass att hon inte förstörde något utan vidare. Hon försökte låta bli frestelsen till det, ett par människor var ute gående i olika grupper eller ensamma. Vid vissa ställen var det mer musik och fler människor, det lyste starkt från fönstren och hon gissade att det var denna tids krogar. Hon skulle ta ytterligare ett par steg till men såg inte var hon gick innan hon klev i glas.
"Helvete." muttrar Sol och hennes lugna jag var på väg att försvinna igen. Hon sätter sig ner på en av bänkarna genom att knuffa undan ett par fulla gubbar.
"Jag behöver plats." sa hon silkeslent och började ta hand om sina fötter.

Morgana drog naglarna över Damon bröst och hon såg på blodet och en konstig gnista i hans ögon när han närmade sig hennes hals, hans läppar skulle just nudda hennes hud när dörren slogs upp.
"Damon" sa en kvinnoröst och Morgana såg på en ung tjej med brunt hår stå där och hon suckade, var det inte Sol så var det någon annan.
"Elena" sa han och såg argt på henne när hon kom fram till dem.
"Du bör nog gå härifrån" sa Elena till Morgana som gav henne en undrande blick. "Du vet inte vad han kan göra"
Morgana såg en aning förvirrat på henne innan hon höjde ett ögonbryn.
"Nej men jag till skillnad ifrån dig som fortfarande är ung, vet hur man tar hand om sig själv" svarade hon och Damon skrattade.
"Se damen tycker det är okej" sa Damon och Elena såg på Morgana.
"Han tänkte dricka ditt blod" sa hon och Morgana såg förvånat på Elena. "Han är vampyr"
"Han är vadå för något?" sa hon mer förvirrat, hon förstod inte alls vad Elena menade.
"Hon är inte härifrån" sa han och Elena var den nu som var förvirrad, men Morgana såg på henne.
"Även om han vill dricka mitt blod så skulle han inte vara den första" sa Morgana och log mot Damon när hon tog nageln och skar upp huden över handleden så blodet kom fram. "Vill du ha det är det ditt" sa hon och han log kaxigt mot henne och tog hennes handled mot munnen och slickade upp blodet, Elena såg på dem innan hon lämnade dem och Morgana såg på Damon med ett leende.
"Ditt ex?" frågade hon och han skrattade.
"Stefans flickvän" sa han och hon nickade innan hon mötte hans läppar, hon kände hans händer röra sig ner mot hennes byxor och hon log men hindrade honom inte.

Sol ser på den knäböjande mannen framför sig, han var vacker och ung. För tillfället var hans annars blåa ögon täckta av en slags grå film och han verkade inte vara medveten om vad han gjorde. Självfallet var han inte det och det var meningen. Sol hade fått honom till att ta hand om hennes fötter och funderade nu på om hon skulle ha mer kul med honom.
Fast det var tråkigt då han följde hennes minsta vink så hon kanske borde släppa sin kontroll över honom eller låta honom döda sig själv? Fast det vore ett slöseri innan hon använt sig av honom.
"Kom här." säger hon mjukt då han är färdig och han sätter sig ner vid henne på bänken och ser dyrkande på henne. Det var riktigt irriterande faktiskt, Sol tränger undan det och trycker läpparna hårt mot honom. Men han besvarar inte, självfallet gör han inte det, då hon kontrolerar allt.
"Gå och dränk dig." väser Sol ilsket med en svordom och nickar mot fontänen. Hennes humör var ostabilt men hon såg med glädje på hur han gjorde sitt uppdrag. Hon fick väl leta efter en ny, en som hon slapp styra och sedan kunde göra sig av med.

Morganas arga blick vred sig mot dörren när den åter slog upp och Stefan kom ut och hon svor till.
"Det här är omöjligt" sa hon och backade undan ifrån Damon, hon rättade till kläderna och såg på de båda herrarna innan hon gick därifrån, hon var trött på att alltid bli avbruten.
Morgana var inte säker på vart hon skulle och det var väl inte så konstigt då hon inte hade någon kännedom om staden, men hon började gå ner längs en gata men hon hade snart sällskap och hon såg att det var Damon, förvånad över hur fort han hunnit ifatt henne.
"Verkar som om damen är en aning irriterad" sa han roat och hon fnös på ett sätt som inte var direkt passande för en dam.
"Är det inte Sol så är det någon annan" sa hon och Damon såg på henne men sa inget på en stund.
"Ja du verkar ha otur" sa han och hon såg surt på honom, hon började bli frustrerad över att aldrig få göra klart något utan att bli störd.
"Du har ingen aning" sa hon och log mystiskt mot honom, ibland kändes det som om det alltid kom någon och la sig i hennes planer och förstörde för henne.
"Låt oss ta någon stans där ingen stör oss" sa han och tog med henne till fordonet och hon satte sig bakom honom innan de åkte iväg, hon visste inte var de skulle, men det spelade egentligen ingen roll.

Sol såg på mannen i gränden, ett billigt nöje som hon nu hade förbrukat. Troligen skulle väl någon finna hans kropp sedan. Men alla här verkade vara så dumma, hon kunde göra saker mitt framför dem och ändå skyllde de på andra saker. Precis som om de inte trodde på det som var övernaturligt, eller gjorde de? Ville de bara inte tro?
I hennes tid trodde alla på det och alla trodde att det var djävulens påfund. Var det så, eller? Sol trodde inte det, det hela berodde på hur man använde sin gåva. Så som Tengil som enbart gjorde det för att bota människor, hela dem. Något Sol fann mycket tråkigt och onödigt om det inte gällde någon hon gillade.
Hon strosade omkring i den nya staden och visste inte vad hon skulle ta sig för. Hon hade tråkigt och hennes sätt att väcka uppmärksamhet verkade inte gå. Det vill säga på ett plan gick det, knäppa upp skjortan framför någon vacker man. Men på andra plan, som att förstöra vägen för de där fordonen. Då fungerade det inte, då skyllde de på varandra, på naturen på vad som helst utom det uppenbara.
Hon undrade om hon själv kommit hit eller om fler kommit med? Hon hoppades på fler. Vem visste, både Morgana, Yuu och Alexis var antagna kandidater till det hela. Sol hoppades på Yuu hon hade en gås oplockad med honom. Han skulle inte tro att man kunde behandla henne hur som helst. Ett mordförsök, var ett mordförsök och han skulle få bevittna att hon inte alls använt sin fulla kapasitet mot honom.
Morgana hade också varit trevligt, till och med Alexis, bara ett välkänt ansikte och hon skulle vara nöjd.

Damon stannade fordonet och Morgana såg att de var vid en skog och hon såg besviket på honom.
"En skog?" sa hon skeptiskt "Du är medveten om att jag har varit runt skogen hela mitt liv"
Hon försökte inte ens dölja att hon var besviken något Damon märkte.
"Jag tänkte inte visa dig en skog" sa han och såg på henne. "Det är vad som finns i skogen"
"Ja i skogen finns det träd" sa hon skeptiskt och han såg på henne innan han puttade lite på henne så hon började gå, det blev mörkare ju längre in i skogen de kom och hon bestämde sig för att tända en låga i handen och Damon såg på henne.
"Jag tänker inte ramla över rötter och bryta nacken" svarade hon och han ryckte på axlarna.
"Jag glömmer att ni människor inte ser i mörkret" sa han och hon fnös.
"Bara för att du då inte är mänsklig" sa hon och Damon sa inget utan de gick under tystnad, hon var faktiskt nyfiken på vart de skulle ta vägen.

Hans uppspärrade ögon skvallrade om att han fortfarande imte förstod vad som hänt. Vadå död? Han stod ju där. Hans enda slutsats var att hon måste ha skämtat med honom. Lukten kom i en våg igen om han höll sig hårt om halsen då smärtan blev värre och hans muskler spände sig. Förberedde sig. På vad, det visste han inte. Han rörde sig mot det förfallna huset och blev nöstan rädd när han plötsligt stod framför byggnaden. Biten han hade gått borde ha tagit längre tid att gå. Han höll händerna i håret och blundade. Kaos. Det var allt. Han kunde inte ens tänka klart just nu. Det enda som for i hans huvud var hur fruktansvärt törstig han var och han hörde ljud bakom dörren han nu lutade mot. Lukten som kom därifrån drog honom dit och han kände sig galen. Han var tvungen att få komma in dit. I frustration slog han hårt på dörren flera gånger och snart kände han en hand på sin rygg.
"Det är inte vanligt att man är så stark i början av sin transition. Styrkan växer med åren, men du måste ha mycket ilska inom dig för att kunna ens rubba den här dörren." Han förstod inte vad hon menade men han såg att dörren hade fått små, små inbuktningar. Han backade undan och såg tvivelaktigt på dörren och sedan på henne.
"Dags för dig att bli starkare min lilla leksak." Viskade hon innan hon öppnade dörren och lät honom se in. Där det låg tre personer som var medvetslösa och vid åsynen så föll Yuu ner på ett knä av smärtan som uppstod i halsen.
"Vänta lite" Katherine skrattade och gick in för att dra ut en av personerna, utan ansträngning. Snart kastade hon ner en ung kille brevid honom och sedan satte hon sig på huk brevid honom.
"Du måste dricka om du inte vill dö." Han såg upp på henne med förvirrade ögon. Han förstod inte alls vad hon menade men han var sjukt törstig.
"Du är en vampyr och för att leva så måste du dricka blod. Från människor." Hon strök honom över läpparna.
"Se. Du är törstig. Dina ögon skvallrar om det. Och även detta." Hon särade på hans läppar och rörde vid hans tänder och han kände efter själv. Det som hände efter det gick fort och inte många minuter efter hennes uppmaning så hade han dödat alla tre. De låg på marken och han stod tyst mitt bland dom.

Sol tog sig tillbaka till det stora grönområdet och undrade om det fanns en herrgård till. Men tydligt var detta allmänplats då en massa människor var där. Även människor som tydligt syntes att de inte var från den övre klassen, vanliga hederliga alkohollister som tydligen verkade finnas överallt.
Sol gick vidare, strövade fram. Hon visste inte var hon skulle bara gick för att finna något nytt. Hon hade börjat tröttna på vad det nu var för ställe, hennes förströelser med viss människor var uttråkande. De flesta personer var tråkiga med deras triviala problem som hon inte brydde sig om. Hon kom längre och längre in i parken det blev mörkare alltmedan lövträden byttes ut mot tätare granar och tallar.