The living dead(Dragon Fantasy)

Alex tog emot örfilen under tystnad och såg människorna försvinna som för vinden då ledaren gått. Hon tänkte inte lyda Karl, inte annat än om det var något viktigt, det menades för alla.
Karl kom emot henne och slog till henne men hon stoppade slaget.
"Jag är inte den jag en gång var." sa hon kyligt och vände på klacken, hon skulle finna Mark.

Mark vaknade till då läkaren började så ihop hans läpp lite. Han stönade och försökte hålla sig stilla, för smärtan var stor. Hans näsa var sned och han kände sig förfärlig. "Alex" mumlade han och slöt ögonen.

Alex tog sig genom korridorerna med någon kylig aktoritet, hon skulle allt visa dem. Hennes ansikte bär röda märken efter slag, men de skulle försvinna, hon brydde sig inte nämnvärt. Innan hon fick komma till Mark fick hon tvätta ansiktet och den spruckna läppen samt fick hon en ispåse för ögat. Att de hade is? El? Hon förundrades och blev insläppt till Mark.
"Här är jag." sa hon mjukt och satte sig vid honom, tog hans hand. Hon sa inte så mycket, ville inte göra något värre genom att kommentera.

Mark stönade till och fick lätt upp ögonen då hon tog hans hand. Han kramade kraftlöst tillbaka den. "Jag är förfärlig...Mitt ansikte känns brutet, deformerat" mumlade han och läkaren la över en påse med krossad is och gick sedan igen.

"Du skulle inte gjort offentligt uppror." sa hon mjukt och log lite.
"Sen ser du inte alltför hemsk ut, det går bra ska du se." sa hon uppmuntrande och höll sin egen ispåse mot ögat.
"Gör inte sådär igen bara." bad hon honom.

Mark stönade lätt igen och lyckades lyfta på huvudet. "Jag lovar inte det, så fort jag får tag på det där kräket ska jag...". Han tystnade och hans blick genom de svullna ögonen glödde. Han hade inga planer på att hålla sig i skinnet.

"Du är en idiot om du gör det." sa Alex och såg på honom.
"Du, vi kommer på något, men det är bättre att inte göra motstånd." sa hon och la sitt huvud på hans mage.
"Snälla." bad hon svagt.

"Jag vet, men jag tänker inte finna mig i det här" muttrade Mark och smekte försiktigt hennes hå med handen. "Okej då..." mumlade han tillslut även om han inte var säker på att han ville hålla det.

"Mmm." sa hon slött då han strök henne över håret.
"Ta det lugnt bara, allt behöver man inte göra uppror över." sa hon och suckade, hon ville inte lämna honom, men hon skulle snart möta Karl.

Mark fnyste till men sa inget mer om det. "Så fort vi kan flyr vi, tar det vi kan och bara sticker, inte tillbaka till stugan utna långt, långt borta".