(ORP) Hide, run, survive

Olivia:
Jag studerar Marbelles vackra ögon för första gången. De är mörka, väldigt mörka, så jag gissar att de är bruna. Men jag ser inte bara den vackra färgen, utan hopplöshet och fruktan. Jag kramar om hennes mjuka hand.
"Det blir bra, jag lovar..", mumlar jag och ler försiktigt.

Ellie:
Jag vill så jvla mycket krama henne. Vill att hon ska vara min.. Men så klart går det ju inte.. Hon hatar mig säkert. Alla hatar mig. Ingen älskar mig. Bara Cate. En flashback om mitt och Elsas sista bråk flyger förbi ögonen. Det smärtar till i hjärtat och jag sneglar mot stupet. Det hade varit så enkelt..
"Marbelle.. Kan vi.. Prata lite?", frågar jag med en kvävd röst, även om inga tårar är på väg. Inga synliga. Bara osynliga tårar..

Cate:
Jag står en bit ifrån de andra. Ser på dem. Något hugger mig i hjärtat. Ensamheten. Jag vänder mig om.

Miyako:
" Detta är så jävla sjukt."
Viskar Marbel och jag släpper greppet om henne.
Jag ställer mig upp och springer iväg. Så fort jag kan in i skogen.
Långt långt in i skogen.
Jag stannar vid ett träd och klättrar upp.
Jag sätter mig på en gren och dinglar med benen.
Mina tankar slingrar sig som ormar kors och tvärs
Jag är farligt högt upp men jag bryr mig inte. Varför kramade jag henne? Det kändes rätt. Hon hatar mig nog! Alla hatar mig! Jag är ful dum och idiotisk. Eller?
Jag är som jag är.
Cate älskad av Ellie som syster.
Ellie äskad av Cate som syster.
Olivia älskad av Marbel.
Marbel älskad av Olivia.
& jag
Miyako inte älskad av någon.

Olivia
Jag trycker Olivias hand, vill säga samma sak till henne när Ellie vill prata med mig, och jag vill prata med henne också fast jag vet att Olivia kommer att må dåligt av det, även om hon kommer spela tapper. Jag möter hennes blick och försöker med blicken säga att det är okej innan jag släpper henne och nickar åt Ellie. Jag ser på henne att hon är nära att bryta ihop, känner igen smärtan som gör så ont på insidan. Ser Miyako springa iväg. En kniv vrids om i mit hjärta. Varför ska jag bara förstöra alla?

Ellie:
Föser bort Marbelle (du skrev Olivia XD) en bit bort och andas tungt.
"Alltså.. Det är okej.. Det är som man brukar säga.. Om du verkligen älskar någon, så måste du ibland låta den personen gå, även om det gör ont", tystnar och biter mig i läppen innan jag fortsätter.
"Det är bara det att jag inte vill. Jag är så jäkla självisk, jag vet. Men.. Du liknar en person.. Fast, jag tror jag håller på att bli knäpp så kanske inte ens hon är verklig", skrattar ett torrt skratt utan ett spår av glädje.
"Jag ville bara veta att jag tänker försöka älska dig på avstånd. För Marbelle, jag älskar dig.. Men du älskar du Olivia. Problemet är ju det -", tar ett darrigt andetag innan jag fortsätter:
"Att jag är helt tokig i dig. Bara av att vara nära dig får mig att bli helt vimsig. Jag upptäckte det dock försent, alltså vilken fin människa du är".
Jag lutar mig fram och kysser henne försiktigt och blygt. Hon är bara så.. Kan inte beskriva det med ord.
"Förlåt", viskar jag och går snabbt tillbaka till Cate och kramar henne.
"Cate, förlåt för att jag har lämnat dig ensam i det här", säger jag efter en liten stund när jag förstått vad jag hållit på med. Varit olyckligt kär och lämna min syster ensam i den här skiten.
En tår tränger sig fram och hamnar på Cates rygg.

Marbelle
Kniven gör mos av mitt hjärta när hon kysser mig. När hon vänder sig för att gå tar jag tag i hennes hand.
- Vänta. Förlåt för att jag förstör alla. Säger jag allvarligt fastän det gör så ont att bara säga det. Sedan låter jag henne gå och ser hur hon går fram till Cate. Jag blundar, försöker stänga ute verkligheten.

Ellie:
Tar in orden hon säger, vill säga att det är okej.
Men det känns ju inte okej. Fortsätter bara krama Cate.

Cate:
Kramar tillbaka.
"Det gör inget", viskar jag.

Ellie:
Släpper långsamt kramen för vill inte såra henne.
"Har du sett hon.. Eh.. Uh.. Tjejen?", rodnar lite för vet fortfarande inte vad hon heter (xD)