Divergent

"Ni tappra gör mycket mot lagen." sa Sol endast konstanterande. Hon log lätt då han rörde vid hennes fingrar och en ilning kändes inom henne men det kändes bra.
"Fast vi tillhör inte samhället och då inte lagen." log hon snett och såg in i hans ögon.

Kai flinade lätt, "Sant. Det enda vi gör är ju att trotsa och tänja på lagarna!" sade han då han fortfarande innerst inne ansåg sig som en tapper. Kai såg upp på Sol då hon talade igen och rodnade då han tänkte på det hon sagt. De tillhörde ju inte samhället, det var faktiskt så om han tänkte på det. Så då gällde inte lagarna för dem vilket innebar att.... Längre ville inte Kai tänka, även om det var precis vad han gjorde. Kai bet sig hårt i insidan av läppen innan hn bestämde sig för att sluta tänka och lutade sig fram och kysste Sol.

(Svarar den andra imorgon då jag sitter vid datorn och kan skriva längre ^^)

Sol stelnade till ville dra sig undan innan hon i nästa sekund slappnade av och besvarade kyssen. Hon slöt lätt ögonen och handen for upp längst hans nacke mini i hans hår och rysningar for genom henne.

(Okej^^)

Kai kysste Sol tveksamt och försiktigt först, sedan något mer vågat. Han lade en hand på hennes midja och kysste henne igen.

"Kai." mumlade hon måste stoppa honom hur mycket det än smärtade de var inte skyddade. Men då handen kom mot hennes midja kom hon av sig och följde hans kyssar.
Hon drog honom närmre.
"Kai." hon var tvungen att stoppa honom.

"Mm?" hummade Kai frågande med läpparna än mot Sols. Han suckade tyst, visste att han gick för fort fram, men det var så svårt för honom som än var ung och inte lärt sig att behärska sig ordentligt. Att behärska sig var dessutom,inget men gjorde i de tapra direkt, inte överhuvud taget. "Förlåt!" mumlade Kai och drog sig tillbaka.

"Inte förlåt." sa Sol ångerköpt ville inte att han skulle dra sig undan.
"Det vore en risk att gå för långt." mumlade hon och rodnade.
"Inte för jag är ovillig." sa hon lågt och sög in i hans ögon.
"Snälla." bad hon, det var hon som skulle få stöten och hon ville inte bli mor.

Kai nickade förstående. Inte heller han hade lust att ha något litet barn att ta hand om, det fick räcka med dem två vilket redan var rätt mycket. "J vet, jag vet!" muttrade han och ryckte på axlarna. Han gäspade tyst och kände hur ägonopcken började tynga. "Jag..." började Kai men somnade sedan med huvudet lutat mot Sol

Sol suckade hur kunde en människa somna så snabbt och vara så ombytlig? Hon la armarna om honom och slöt även hon sina ögon och snart somnade även hon. Men snart började hennes sömn bli livligare, rörde sig fram och åter kvidandes i vanmakt.

Kai sov djupt och lugnt genom hela natten, med armarna om Sol. Nästa dag vaknade han med fruktansvärd huvudvärk när ett plötsligt skott avfyrades i närheten.