Arvtagaren (Prs- Queen boo och Ginny23)

En man ligger på marken, jag känner igen honom från förut. Är det honom vi skulle hämta? Nej. Draken lyfter igen och Murtagh säger ''Eragon och Saphira har redan hittat henne''
Den lilla, mörklila draken sätter sig bredvid mig på den rödas rygg. Jag känner hur mörkret börjar ta över, täcker mitt synfält. ''Är det okej om jag...'' börjar jag men hinner inte säga mer innan jag faller ner i sömnen. Jag faller och faller men landar aldrig någonsin för att kunna resa mig igen. Så är mitt liv, ett ständigt fall, ett ständigt misslyckande. Samma dröm som jag drömt så många gånger. Bara marken som närmar sig för att ändå aldrig komma tillräckligt nära. Men... de är skillnad nu. Den här gången, jag landar inte, men jag slutar falla. En stor, röd drake har fångat upp mig och ryttaren på hans rygg griper tag om mig, hårt, för att jag inte ska falla igen. Jag blinkar hårt och... JA!
Jag sitter på Törnes rygg och Murtaghs armar är hårt omlindade runt mig. Jag vet att jag borde vara rädd, försöka att i panik kravla mig upp i säkerhet på drakens rygg. Istället sluter jag ögonen och känner hur Murtaghs kroppsvärme tränger igenom mina kläder och når mig.

Jag orkar inte bry mig. Jag bryr mig inte om något längre. Jag ska ju endå dö inom en snar framtid. Ingenting spelar längre någon roll. Jag orkar inte bry mig. Jag vill inte bry mig. Jag tänker inte bry mig. Jag vill dö. Jag är inte värd ett liv. Det är sanningen. Jag har aldrig bettyt något. jag är snart död. DÖD! Kommer aldrig se dagens ljus igen. Ryttaren skakar mig. "Hallå!!! Jorden anropar!" Jag suckar "Synd att jag inte bryr mig" Han skrattar. "Det är inte roligt! Jag har ingen lust att prata, jag har fullt upp att fundera på vad som händer efter döden!"

Han drar upp mig ordentligt på drakens rygg. ''Du föll'' säger han. ''Om du ska bli drakryttare kan du inte fortsätta såhär!'' säger han med ett flin i ansiktet. ''Jag är trött. Låt mig sova!'' säger jag irriterat. Han nickar. ''Visst, sov du. Jag håller i dig''
Jag tar ett djupt andetag och sluter ögonen. Nu flyger jag, istället för att falla. Ensam flyger jag över skogen, i evigheter. Någonstans, långt bort, hör jag en röst. ''Jag ser Eragon och Saphira nu, vi landar snart''

"Efter döden???" frågar han
"Jag ska avrättas inom en snar framtid, Så håll käften!" Han tystnar och jag fortsätter tänka. På konstiga saker. Som vad som händer efter döden. Jag vill dö. För jag vill veta vad som händer när man dör. Jag gissar att mamma och pappa är skadeglada just nu, eftersom pappa har fått uppdraget att hänga mig. Varför just pappa, han kommer att dra ut på mitt lidande!

Jag känner hur jag sänks neråt och draken landar. Då öppnar jag ögonen och ser mig omkring. Vi är mitt ute på ett tomt fält, så jag kan lätt se draken som har landat några hundra meter bort. Den är safirblå och mycket vacker. På drakens rygg sitter två personer, en kvinna och en man

Jag svingar mig smidigt ner från draken. Eragon har fastnat i sadeln och dunsar hårt ner i marken. Jag skrattar men tystnar tvärt. Man förväntas inte att vara glad när man ska dö... Men egentligen vill jag springa runt och skratta, hoppa som en studsboll. För jag har mördat personen jag hatade mest i hela livet.

Jag hoppar ner från draken och landar på fötterna. För att hålla balansen sätter jag mig på huk samtidigt som fötterna når marken och sätter i ena handen. Mitt rödbruna hår fladdrar, det blåser verkligen mycket här. Jag kisar med mina stora smaragdgröna ögon och ser Murtagh hoppa ner från draken och ramla omkull

Jag ser Murtagh ramla. Gud vad klumpiga människor är! Vad är det med dem? Jag suckar. Ingen glädje var det ju. Ingen glädje. Ingen glädje. Ingen glädje upprepar jag i tankarna.

(Vi har väl typ kastanjebrunt hår?)
Murtagh reser sig upp och han och den andre mannen kramar varandra. De börjar prata upprymt medan jag närmar mig med min lilla drake i släptåg. Jag vet inte vad hon ska heta men.... det blir något bra

Jag ser Eragon rusa fram Mot Murtagh. Min kusin...Scary, i know. Jag tror inte att Murtagh minns mig. Jag sätter mig och pratar med Saphira ett tag. Det är riktigt kul. Vi pratar om döden och det som kommer efter.