Tredje Världskriget

Nike läste papperet och hennes ansiktsfärg förändrades och blev vitt så hon var tvungen att sätta sig.
"Vi flyttas imorgon, efter frukost." säger hon sedan och ser på Akhiti.
"Vad innebär labbet?" frågar hon och håller andan, om det betydde det Nike trodde. Testpersoner, helt enkelt.

Akhiti såg upp på Nike.
"Tänk dig det du genomgår nu." Hon pausade för effekt.
"Sedan gångra det med 100, lägg till nålar, blod och inre organ och du har dig labbet!"

"Okej." svarade Nike och drog darrande efter andan. Det var det enda hon kunde få fram på ett långt tag.
"Spåraren......var sitter den?" frågar hon sedan. Hon tänkte inte leva, eller försöka överleva i labbet vilket troligen skulle bli deras död. Bättre då att försöka fly.

Akhiti suckade stort.
"Det är en vätska som finns i hela dig, den stängs bara av om du brinner upp."
Säger hon uppgivet.
"Men det är inte så farligt, det jobbiga är att det ligger i Egypten, och min bror bor där..." Sa hon slog till väggen, vilket ledde till ett stort hål.

Nike suckade och gav upp, hon la sig på sängen och såg upp i taket.
"Och?" frågade hon, inte ens förvånad över att hon kom från Egypten, hela hennes rum påminde om det.
"Vad är det med din bror?" säger Nike med neutral röst och kliver ur sängen och stoppar hennes hand till väggen.
"Sluta du gör dig själv illa." sa hon bara.

Akhiti bara muttrade något surt och stretade emot.
"Han satte mig här. Han var efter mig i kön för tronen." Skrek hon plötsligt och slet sig loss. Hon kröp ner under täcket och blundade hårt.

Nike släppte henne och drog häftigt efter andan vid nyheten.
"Så du är......en prinsessa?" sa Nike förvånat och drog sig bakåt på golvet innan hon kom upp i sin egen säng chockad av nyheten men förfärad med, en prinsessa?

Akhiti svarade inte då svaret var uppenbart. Dock berättade hon något som skulle kunna ses son ett svar.
"Egypten är nu mera som i Antiken, med gudarna och sådant. Min bror heter Apophis döpt efter den onda guden. Visst kan ormar anses som onda men Akhtith var ändå god. Jag skulle bli nästa ledare men han skickade mig hit. Folket ser fortfarande upp till mig som om jag vore Ra, men det kan inget göra." Säger hon utan någon som helst röd tråd.

Nike lyssnade och fattade hälften av allt Akhiti sa.
Ra...är det solguden?" sa hon tvekande då hon hört detta enbart som sagor. Hennes bror var alltså döpt efter en ond gud, var han tvungen att vara ond då?
"Vem är du då döpt efter?" frågade Nike sorgligt omedveten om dessa gudar.
"Men...hur kunde han skicka hit dig? Om du var näste på tur om folket vill ha dig." Nike förstod det inte borde inte säkerheten vara enorm, borde de inte leta efter henne, få henne åter.

Akhiti så upp på henne.
"Ankhtith, gud av reptiler och liknande, också en form av stridsgud till folket." Sa hon lätt. Dock tog det längre tid att svara på den andra.
"Han förgiftade mig. Sedan blev jag tvungen att ta en medicin som endast fins här. Jag får den i utbyte mot att dem äger mig. Jag skulle såklart hällre dö än att vara här men Apophis låtsas vara den där 'snälla' brodern som vill mig lycka. Det fattiga folket tror honom inte oh de rika antingen låtsas eller gör det." Efter det gäspade hon stort och svimmade. Visst såg det kanske ut som att hon somnade, men nej, hon svimmade av utmattning och sorg.