Prs(Dragon Fantasy)

Uriah tappade hakan. Allt såg så majestätiskt och stort ut. Till och med Sonja drog efter andan. "Wow.." mumlade Uriah och tryckte Minas hand i sin. De började gå uppför kullen. Samtidigt som Olympen var fantastiskt vacker så var Uriah väldigt rädd, hur skulle gudarna reagera? De hade stor makt och var mycket starka allihop, om de ville döda dem skulle de enkelt kunna göra det. Uriah ryste lätt.

De kom fram, gudarna satt där på sina troner och såg ner på dem, alla var där och Mina föll som de andra ner på knä. En bit bort såg hon sin mor Nike, segerns gudinna med vingarna vid sig. Mina gissade att det var obekvämt att sitta i en tron med vingar på sig.

Då de kom in sjönk Uriah ner på knä, såsom de andra. Zeus reste sig upp från sin tron. Hela huset skakade då han gick, stegen ekade högt i salen. Uriah tittade upp på honom och ställde sig upp. Ur ögonvrån såg han Apollons stolta min. Uriah log. Arnold och Sonja ställde sig upp, Arnold med vördnad och Sonja med buttert ansikte. "Barn. Vad har ni här att göra?" Zeus röst var hård och sträng. Uriah blev genast osäker. Han rynkade på näsan och sneglade på Mina för hjälp.

Mina såg surt på de andra, ingen av dem sa något det hade ju faktiskt varit deras ide. Mina ställde sig upp.
"Sir, Poseidons treudd har blivit stulen.......vi undrar om du vet vem som kunde ha gjort det?" frågade hon utan att beskylla honom.

Uriah suckade lättat. Apollon gömde sitt skratt bakom handen, så gjorde också Uriah. Utom att han inte hade någon hand för munnen. Han skrattade ljudlöst och försökte hålla minen samtidigt. Zeus blängde på Uriah, "Vill du bli dödad, son av Apollon?" Uriah tystnade genast. Efter en stund tog han till orda: "Nääe...Jag vill bara få det här uppdraget gjort så jag kan åka hem igen och få måla ifred. Men det är nog inte vad du menade så jag ska nog hålla tyst..." Det sista blev ett mummel, då han märkte hur de flesta gudar blängde på honom, speciellt Zeus och Poseidon.

Nu var det Minas tur att flina åt Uriahs svar men hon dolde det genast med en enda blick från Zeus.
"Nej det vet jag inte." svarade han.
"Erkänn broder, det var du!" for Poseidon ut mot Zeus.

Zeus såg rasande på Poseidon, "Jag var och fick pedikyr när det hände!" vrålade han. Arnold frustade till av skratt. Uriah hostade för att dölja det, och lyckades bra. Ingen märkte. Zeus vrålade dock ilsket mot Arnold, som pep till och gömde sig bakom Uriahs rygg. Uriah i sin tur stirrade förskräckt på Zeus. Poseidon reste sig upp. Snart var Zeus och Poseidon i gräl och Uriah såg förvirrat och skrämt på sin far. Apollon reste sig upp han med, och gav honom ett leende skimrande som solen. Uriah log tillbaka, om än lite osäkert.

"Pedikyr?" frustade Mina till men dolde det i en hostning. Hon tog ett förskrämt kliv bakåt då de båda gudarna började att bråka men hon blev mer och mer arg. Den ilska som bara hon kunde bygga upp, den som hon brukade slåss och skrika av sig med.
"Men hallå? Käften på er, det hjälper inte att ni bråkar den kommer inte tillbaka då." skrek hon åt dem. Sedan insåg hon vad hon gjort och backade bakåt kritvit i ansiktet.

Alla tystnade. Uriah stirrade panikslaget på Mina. "Hon har rätt.." sa Uriah tillslut. Apollon nickade mot Zeus. Zeus blängde på dem alla. Om blickar kunde döda alltså.... Så gick han fram till Mina med ett bistert uttryck och nickade. "Du har rätt. Men jag vet inte vem det var."

Mina stod kvar men hon ryggade för honom. Hur modig man än är så att stå näsa mot näsa med en gud och i detta fall Zeus är inte någon inte blir skrämd av. Särskilt då blicken han gav henne var vredgad. Hon andades ut då han åter satte sig på sin tron.