Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel log ledsamt mot Mona. "Du är hopplös!" skrattade han när hon somnat. "Jag kommer tillbaka om en timme!" upplyste han Sjukan och släpade sin guldsäck hemåt.

Då Niel gått la sköterskan på mer filtar på Mona. "Hm, en särling och en adling, det slutar aldrig bra" muttrade hon. Det var tydligt att de gillade varandra.
Mona sov lugnt och stilla, nu varm och omlindad. Hennes darrningar försvann helt och färgen återvände till henens ansikte.

Niel gick hem och hade sina fäktningslektioner med Milena. När de var slut höll han henne kvar. "Jag och Mona ska till kung Murgons palats och jag kommer att vara gäst där i ungefär två veckor, jag vill att du kommer, ses i stallet om två timmar."
Därefter sprang Niel tillbaka till Mona.

Mona hade precis vaknat då Niel kom tillbaka. "Hej" log hon svagt och satte sig lite upp igen. Hon kände sig mycket bättre. Hon log mer mot honom och försökte ställa sig upp igen.

Niel nickade. "Milena kommer med oss till kungen." anonserade han med ett ovanligt stort leende. Milena kändes som en trovärdig vän, vilket han aldrig haft.

Mona rynkade svagt på pannan. "Varför då om jag får fråga?". Hon mindes sina tankar från förut och hon satte sig med ryggen från honom och började rätta till sina kläder.

Niel såg förvånat på henne, vad var felet? "Jag tyckte det kändes bra, Milena är en bra flicka." förklarade han."Jag har packat din väska, vi ska äta hos far och sen ger vi oss av."

Mona suckade tyst. "Förlåt...det är jag som är en idiot igen bara...". Hon var avundsjuk. Hon reste sig upp och gick fram till Niel och kramade mjukt om honom. "Jag är bara så orolig att förlora dig...":

Niel klappade Mona försiktigt på huvudet. "Du är verkligen en idiot." flinade han retsamt och tog hennes hand. "Kom nu, vi har inte hela dagen på oss!"

Mona log svagt. "En svartsjuk en också". Hon började, gå lite sakta och stelt men mycket bättre än förut. Hon ville inte åka tillbaka till slottet, men de hade inget val.