LotR (Privat)

"Fryser, huvudvärk och armen." sa hon trött, hon kände sig bara utmattad. Hon ville inte må så, var allt dennes fel?

Han lade huvudet på sned några minuter och korsade armarna.
"Och inget annat som påverkar dig? En förkylning, kanske ...?"

"Nej....." sa Keya undvikande som hon ville ha ringen nära. Vilket hon ville, hon ville inte dela den med någon.

"... Keya", sade han lågmält och lutade sig fram över bordet. Han spände blicken i henne. "Du ljuger."

Keya undvek hans blick och sänkte huvudet. "Nej, det är sant." sa hon och plötsligt hade hon skärpa i rösten.

Banner snörpte på munnen. Borde han säga något mer? Eller skulle han ignorera att hon ljugit om att ha ljugit från första början? När han öppnade munnen för att äntligen säga något avbröts han av att deras frukost anlände.

Keya visste inte varför hon ljög, det var som om hennes känslor för ringen tog över hjärnans klartänkthet. Hon åt frukosten sakta och var nu inte alls lika hungrig.

Han åt i sig maten i en ganska normal hastighet, men utan att släppa Keya med blicken. Det var då han lade märke till halskedjan.
"Jag borde bära ringen idag, var det inte så vi sa?"

Keya rycker till som om någon bränt henne och tar tag om ringen, "Nej, du behöver inte jag gör det, jag klarar mig." sa hon och hon bleknade än mer, som om hon skulle svimma.

Han sträckte handen över bordet.
"Nej, ge mig den. Det blir bara värre om vi ska bråka om det."