Lily Potters första år [SV]

Kapitel 21

James

Efter att ha väntat på rektorns kontor i vad som kändes flera timmar, så kom äntligen Mr och Mrs Potter. Mörkret hade sakta börjat lägga sig över himlen tillsammans med regnmolnen, som börjat släppa ner små vattendroppar, som försiktigt trummade mot fönster rutan.
"Pappa, mamma!" ropade Albus och James i kör och rusade upp från sina stolar och fram till sina föräldrar. Dem bar sina svarta resmantlar och var dyngsura.
Ginny kramade om sina söner medan Harry snabbt gick fram till Professor Ellwood, som också rest sig upp. Dem nickade mot varandra som en snabb hälsning och Harry var den första som talade.
James blev chockad och förvånad när han hörde sin pappas röst. Den var stel och hård, som hans ansiktsuttryck och hans gröna ögon lös mer intensivt än någonsin, men inte på ett bra sätt.
James hade sett hans pappa arg förut, men verkligen inte såhär. Nu var han både arg och väldigt orolig.
"Sammanfatta situationen." sade han med sin professionella Auror röst.
"Ingen syn av henne inne i slottet eller ute på skolområdet. Hagrid är den enda som är långt inne i skogen, resten håller sig till utkanten av den."
Harry nickade.
"Jag tänker hjälpa honom. Om hon inte är någon annanstans så måste hon vara där inne."
Den sista meningen följdes av en spänd tystnad. Alla i rummet hoppades att Harry hade rätt och att Lily var kvar där inne i skogen. Eller så hade hennes kidnappare tagit henne från skolområdet. Ingen ville tänka på vad som skulle hända då.
"Jag följer med dig." Neville och Harrys blickar möttes och Harry nickade tacksamt.
"Jag med!" sade James. Han vägrade sitta här, han hatade det här stället just nu, han ville bara härifrån, han ville hjälpa till.
"Nej." sade Harry bestämt, gav honom en det-är-för-farligt blick och började gå mot dörren.
"Men pappa!" protesterade James.
"James....." James tittade på sin mamma och tystnade. Hon hade gråtit. Hon var orolig, väldigt orolig och rädd. Hon behövde honom, han kunde höra det på hennes svaga röst. Dem behövde varandra.
James kramade om sin mamma igen och log svagt åt sin pappa.
Harry och Neville försvann ut genom dörren som stängdes med en smäll bakom dem.

Harry

Han kunde fortfarande inte tro att det var sant. Han hade haft en känsla av att någonting som det här skulle hända efter Voldemorts fall. Att någon Dödsätare eller annan beundrare skulle försöka att hämnas. För det måste väl vara så? Någon vill hämnas på honom, Harry Potter, Voldemort största fiende, genom att kidnappa hans dotter och använda henne som lockbete.
Lily kidnappad. Hans Lily.
Ilska fyllde Harry och knuffade undan oron. Han ville skrika högt och förbanna den person som gjort det här med alla möjliga förbannelser. Om vem det än var, hade lagt ett finger på henne, skadat henne på något vis, så skulle han...
Greppet om trollstaven hårdnade då han rusade ut på skolområdet, med Neville tätt i hälarna. Det hade börjat blåsa och regnet piskade honom i ansiktet.
Han vände på huvudet och tittade upp mot slottet.
Hogwarts, hans första riktiga hem. Han hade saknat det, och han hade hoppats att få se det igen fast under andra, och bättre, förhållanden.
Den Förbjudna Skogen närmade sig snabbt, mörk och tyst. Harry visste mycket väl vilka sorters varelser som fanns där, och hur farliga vissa var och han hoppades, av hela sitt hjärta att Lily inte var skadad.
I just det ögonblicket nådde ett förskräckligt skrik hans öron.

OMD! Snälla, mer! ♥
________________________________________________________________________________________________
"Just det tretton av oss mot en enda kille som inte får lov att utföra trollkonster- vi har inte en chans."/Fred

OMD ! JAG DROOOOGAAAAAAR ! MEEEER !

OMD!!! Meeeeeeeeeeer!!!!!!!!! Låt oss inte vänta i hundra år till på nästa kapitel!

MEEEEEEEEERRRRRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!111

Den är bara bäst! Mer! Ingen press... skynda!!!!!!!!!!!!!!!!

Verkligen jääääätteeebraaa !

Tack, tack, tack, TACK!!
Jag är verkligen glad att ni gillar min berättelse. Jag håller på med nästa kapitel just nu! =D

Jaaaaaaa !

MER! SÅ BRA!