Eragon [Privat rollspel]

Aily träder in i hans sinne och känner hur han kämpar.

"Murtagh, kom igen, bättre kan du din svaga människa, eller kan du int eens behålla ditt eget sinne för dig själv? Du låter dig ju besegras hela tiden. VILL du vara förslavad? Dumma ryttare."

Inget av det jag säger menar jag eller vill jag ens säga, men jag vet att jag brukar kunna kämpa mer om någon provocerar mig, och eftersom gott tilltal inte hjälpte försöker jag såhär. Jag måste provocera och utmana honom tillräckligt för att han ska kunna vinna, även om dte betyder att Murtagh eller Törne dödar mig.

Aily märker hur arg Murtagh blir och börjar ta över varelsens sinne.

"Din förbannade ynkrygg med din fula flygödla. Hur kan du egentligen ha blivit en ryttare, Morzans son." Jag vet att Törne skulle vilja slita mig i stycken för allt jag säger, men han låter bli för att han känner till min plan, och för att Murtagh kämpar hårdare.

Det verkar som om varelsen vill besegras. Men Aily märker inte varför för än det är svårt försent. Varelsen tar över hennes sinne istället.

Nu ser Aily lika hemsk ut som Murtagh gjorde precis när han vaknade och jag förstår vad som har hänt. Det hela blir inte bättre av att jag retade upp Murtagh så mycket att han angriper mig så fort han är av med varelsen.

Varelsen tvingar henne att dra sitt svärd och anfalla Murtagh. Han lyckas panera slaget och slår svärdet ur handen på henne.

Murtagh är rasande och utan minsta problem avväpnar han Aily för att sedan vända sig till mig igen.
Törne avbryter honom mitt i dödsstöten genom att flyga ner på honom uppifrån och troligen berätta för honom om Aily.
"Vi talar om det här senare", morrar Murtagh till mig.

Aily drar en kniv och ska precis anfalla Murtagh när Aurues ryter och slår undan benen på henne. Murtagh håller henne nere.
"Rensa huvudet" säger han och Aily försöker men varelsen tvingar henne att fortsätta kämpa.

Under tiden som Aily kämpar gör jag allt jag kan för att skydda mig själv från varelsen sen när den blivit besegrad. Ór hjälper mig.