Power (Ett rollspel för alla)

Zeya klev in på skolsysters kontor. Hon såg skolsysters vid sin bänk. Zeya gick närmare och tillslut lade skolsysters märke till henne.
"Oj, oj, oj, nej du måste vila", sa skolsköterskan oroligt och började schasa in Zeya i rummet igen.
"Du kan gå när det är lunch", sa hon lugnt och såg till att Zeya låg på sängen "Jag säger till dig då, försök att vila liten nu!"
På vägen ut hörde Zeya skolsköterskan mumla något om vart den andra tog vägen.

Liz hade sett alltihop.
Hon var i chock när hon insåg att några av dem, som gjort de mystiska sakerna, hade blivit uppropade i aulan.
Hon måste komma härifrån innan något annat händer på skolan? Tänk om det inte var fel på elen i rummet?
Innan hon svimmade så släcktes ju hela rummet hon var i ned.
Liz måste bort härifrån.

Lelia slängde en blick på klockan. Bäst att gå. Hon reser sig upp och tar sin väska. Tyst går hon ut ur rummet. Hon går ut på skolgården och ser en grupp tjejer. De fick nog klara sig själva. Hon ville inte riskera mer slag en vad hon redan fått. Av sin far...

((Borde rasten ta slut snart? Kanske en lektion till, innan lunch?))

Serah drar vant fram mobilen ur fickan. Men när hon trycker på den är displayen svart. Efter att hon tappat den. Förbannat. Dessutom äger hon inget normalt armbandsur.
Serah plockar undan ekvationerna och samlar ihop sina nya böcker. Nu ska hon leta upp en klocka.

Liz hade upptäckt att hon redan kunde allt som fanns i engelskaboken. Hon låg ju före i allt så det var ju inte så konstigt.
Hon kanske borde börja planera flykten från internatskolan.
Liz bestämmer sig för att gå på toaletten innan rasten är slut.
Hon visste ärligt talat var toaletterna fanns.
På vägen dit ser hon tjejgruppen med Mia i och den rödhåriga ledaren. Den rödhåriga hoppade fram och trycker Liz mot väggen.
"Vart ska du då?", sa den rödhåriga.
"Jag hade ärligt talat velat gå på toaletten", svarar Liz helt lugnt.
"Du är freaket som slog ned Mia", sa rödhåriga tjejen.
"Jag har inte slagit ned någon. Det kanske bara är hon som är freaket som svimmade utan anledning?"
Den rödhåriga trycker Liz hårdare mot väggen och upptäcker att hon inte kan undvika det som kommer att hända.

((PotterHunger: ^Visst ))


Annabeth sprang in i byggnaden med laptopen under armen. Ingen verkade ha märkt något.
Väl inne slutade hon springa i en folktom korridor. Annabeth lutade sig mot väggen och gled ner på marken. Hon slöt ögonen. Tårarna brände bakom hennes ögonlock. Hela hon darrade. Huvudet dunkade, men det var inte vad som störde henne mest.
Hon hade gjort det. Igen.
Annabeth tog tag i en av hennes blonda lockar. Helt torr.

Serah når fram till det närmaste schemat. Nästa lektion är musik,(Okej med det?)) i aulan. Hon suckar tungt för sig själv. Det är det svåraste ämnet, enligt henne. I fyran fick hon lov och lämna salen för att hon sjöng för illa. Även om inte musikläraren sa det rakt ut. Serah antar att det alltid kommer trycka ner hennes självförtroende.
Men så ser Serah något. En grupp med tjejer (med det den avsvimmade Mia) står och trycker upp en annan mot väggen. Serah kisar förfärat och ser att det är Liz. Hon som hjälpte den avsvimmade Mia till sjuksalen.
"Hallå!", ropar hon innan hon hinner ångra sig. Med armarna i kors närmar hon sig. "Vad håller ni egentligen på med?"

((Musik är bra ))

Annabeth tog ut sitt schema, som låg ihopvikt i hennes mattebok. Det började bli lite tungt att bära de nya böckerna, så hon tog en sväng förbi sitt rum för att hämta sin väska, och lämna laptopen.
Musik. Annabeth tänkte på det. Hon gillade inte att lyssna till musik. Hon hatade att spela musik. När de i hennes gamla skola sjöng, så mimade hon mest, eller sjöng väldigt tyst (inte för att hennes röst var dålig, utan bara för att hon hatade det).
Slutsats: Hon var inte musikalisk.
Ändå började hon gå mot närmaste karta för att se var musiksalen låg.

Lelia tittade på sitt schema. Det var tydligen musik. Hon hade ju nyss varit där. Hon vände sig om och började gå mot musiksalen. Hon var en av de första som var där.

Musiksalen var stor. Om Annabeth gillat musik, skulle hon varit överlycklig över att få ha sina lektioner här.
Det fanns några bänkar längst ut vid väggen. Annabeth skyndade sig dit, satte sig, och låtsades gräva i sin väska. Hon ville verkligen inte att någon som sett henne från skolgården skulle märka henne och hur torrt hennes hår blivit bara några minuter efter.