Nicole Smith

Nu så kan vi ju prata om 'Nicole Smith' istället.

Kapitel 26

Nicole vände blad i tidningen som låg på bordet och tog en klunk av sitt te. Hon kände plötsligt att någon stirrade på henne och höjde huvudet. Mitt emot henne satt Zach och såg på henne med huvudet lite på sned. Hon såg frågande på honom.
”Vad är det?” frågade hon. Han suckade.
”Inget, jag bara undrade hur det gick med Blaise igår”, svarade han och såg drömmande på henne.
”Eh... ja det gick väl bra”, svarade hon. ”Hur så?”
”Jag var bara nyfiken”, svarade han. Hon skakade lite på huvudet och återgick till tidningen, men stördes av att Zach suckade högt. Hon höjde huvudet igen.
”Vad?” frågade hon lite irriterat.
”Ska du inte fråga mig hur min kväll var?” frågade han.
”Varför skulle jag göra det?” frågade hon. ”Du hade väl ingen dejt?”
”Vad skulle du säga om jag hade det då?” frågade han lite nonchalant.
”Hade du?” frågade hon nyfiket. ”Med vem?”
”Min kudde”, svarade han besviket. ”Det var den värsta dagen jag har varit med om!” Nicoles leende slocknade. ”Först fick jag reda på att min patronus är en duva och sen blev jag helt ensam på kvällen eftersom att alla andra var ute på dejt.”
”Men Daniel hade väl ingen dejt?” frågade hon försiktigt.
”Det var det jag trodde, men det visade sig att han hade det”, svarade han surt.
”Med vem?” frågade hon snabbt.
”Tracey Davies”, svarade han surt. Hon höjde ögonbrynen och gapade lite.
”Är du seriös?” frågade hon chockat. Han nickade. ”Wow, jag trodde inte att hon var Daniels typ.”
”Jag trodde inte att någon var Daniels typ”, sa han buttert. ”Jag ska föreställa hans bästa vän och ändå så säger han ingenting till mig.”
”Han kanske skämdes?” föreslog hon försiktigt.
”Det är väl inget att skämmas över?” svarade han surt. ”Jag skulle inte skämmas om jag blev tillsammans med någon.”
”Du får väl prata med honom om det istället”, sa hon och suckade. ”Då får du i alla fall svar på din fråga.” Hon sneglade snabbt mot ingången för att se om Blaise var på väg till henne, men hon fick istället syn på Draco. Han vacklade fram mellan borden i en skrynklig skjorta och sina svarta skolbyxor. Hans hår var oborstat och han såg likblek ut. Nicole reste sig upp och gick runt bordet. Zach vände sig om och såg förvånat på Draco.
”Draco? Har du valt att komma tillbaka till oss levande nu?” frågade han snabbt och skrattade lite. Nicole småsprang sista biten till honom och kastade sig över honom.
”Draco, jag hade nästan glömt hur du såg ut vaken”, sa hon och släppte honom. Han drog handen genom håret.
”Hur länge har jag sovit?” frågade han.
”Två veckor”, svarade hon och log lite mot honom. Han såg förvånat på henne.
”Två veckor?” sa han chockat. ”Så länge kan jag inte ha sovit.” Nicole log menande mot honom. Han suckade och tog sig för bröstkorgen. Det såg fortfarande ut som att han hade ont.
”Är du hungrig?” frågade hon.
”Skulle inte du vara det om du inte hade ätit på två veckor?” svarade han och log mot henne.
”Nicole blir hungrig efter 2 timmar”, svarade Zach. ”Sätt dig ner nu, Draco.” Han klappade lite på den tomma bänkplatsen bredvid sig. Nicole himlade med ögonen och la armen om hans midja så att han skulle få det lättare att gå. Han satte sig ner bredvid Zach och ryckte snabbt åt sig en brödskiva. Nicole satte sig mittemot honom.
”Så, är det något speciellt jag har missat?” frågade han samtidigt som han bredde på smör på brödet.
”Nicole och Blaise är tillsammans igen”, svarade Zach. Draco höjde ögonbrynen mot henne.
”Är han seriös?” frågade han snabbt och drog marmeladskålen närmare sig. Nicole nickade. ”Men allt som hände förra gången då?”
”Han har lovat att inte vara så avundsjuk den här gången”, svarade hon. ”Jag gillar honom.”
”Så länge du är glad så är jag nöjd”, sa Draco lugnt och tog en tugga av brödet. ”Gud så gott.” Han slöt ögonen och njöt av tuggan.
”Just det, jag har lärt mig hur man gör en patronus som tar en djurform”, sa Zach stolt. ”Nicole lärde mig det efter att jag hade sett henne rädda McLaggen från ett dussin dementorer.”
”Dementorer? Här?” frågade han förvånat. ”Och du räddade McLaggen från dem?” Nicole nickade igen.
”Ja, jag ville inte att han skulle dö”, svarade hon och fnissade lite. ”Zachs patronus är en duva.” Hon fnissade igen. Draco drog på munnen.
”En duva? Lägg av”, sa han och skrattade lite.
”Jag får åtminstone fram en patronus som tar form”, försvarade Zach sig surt.
”Så du tror inte att jag kan göra det?” frågade Draco utmanande.
”Det sa jag aldrig”, sa Zach snabbt.
”Jag kan få fram en sådan patronus lätt”, fortsatte Draco. ”Ska jag gå ut och visa dig eller?”
”Draco, du ska inte anstränga dig”, sa Nicole försiktigt. ”Du får visa honom det en annan dag.”
”Du låter som min mamma”, sa Draco surt, men drog sedan på munnen igen.

Nicole höll Draco om midjan och gick långsamt nerför trappan mot fängelsehålorna med honom. Han hade armen om hennes axlar och haltade när han gick.
”Vart är Daniel?” frågade han plötsligt.
”Han är säkert med Tracey Davies”, svarade Nicole och försökte rycka på axlarna. Det gick inte så bra eftersom Draco hängde runt hennes hals.
”Varför är han med henne?” frågade han förvånat.
”De gick ut igår”, svarade hon och suckade. ”Zach tar det inte så bra.”
”Ofta Daniel gick ut med någon?” sa han och stannade. ”Jag trodde inte att han var intresserad av tjejer.”
”Han höll det hemligt tills igår kväll när de gick ut”, sa hon. ”Inte ens Zach visste om något.”
”Då förstår jag att han tar illa upp”, svarade han och började gå igen. ”Tar trapporna aldrig slut?”
”Vi är nästan nere nu”, sa Nicole. De hade ungefär fem trappsteg kvar innan de kom till korridoren. Väl nere så släppte Draco taget om henne och började gå själv. Han tog sig snabbt för sidan av magen och stönade till.
”Är du säker på att du vill gå själv?” frågade hon menande. Han suckade och sträckte ut sin vänsterarm för att visa att hon skulle hjälpa honom.
”Så, är det något mer jag borde veta?” frågade han. ”Du och Blaise, Daniel och Tracey, du räddade McLaggen från dementorer, Zachs patronus är en duva.”
”Tom och Isabel är fortfarande tillsammans”, sa hon snabbt.
”Så det är alltså bara jag och Zach som är singlar nu?” sa han förvånat. ”När jag tuppade av var det bara Tom som inte var singel.”
”Mycket kan hända på kort tid”, svarade hon och log mot honom.
”Skulle inte du varit min syssling skulle jag bli arg för att du dejtar Blaise”, sa han plötsligt. ”Eller inte arg, mer avundsjuk.”
”Lägg av”, svarade hon. ”Är du seriös?” Han nickade och log mot henne. De stannade framför stenväggen och innan hon han säga lösenordet öppnades gången och Blaise kom ut.
”Draco?” sa han förvånat.
”Hej, Blaise”, sa han glatt och log mot honom. ”Jag hörde att du dejtar min syssling igen.”
”Då hörde du rätt”, svarade han och log mot Nicole.
”Bara så vi har det klart, Nicole är nästan som min syster och om du gör henne illa så kommer jag bli väldigt arg”, fortsatte Draco hotfullt. Blaise såg chockad ut.
”Draco, jag kan försvara mig själv”, sa Nicole och himlade med ögonen. ”Du har redan offrat dig för min skull.” Draco tog upp sin hand, pekade med två fingrar mot sina ögon, sedan mot Blaises och sen tillbaka på sina egna.
”Har du ätit frukost?” frågade Blaise Nicole. Hon nickade.
”Jag ville vänta på dig, men jag var superhungrig”, svarade hon. ”Men jag ska bara hjälpa Draco in så kommer jag upp till dig.” Hon pussade honom snabbt på munnen och gick in i tunneln med Draco haltande bredvid sig.
”Jag menade det jag sa där ute”, sa Draco tyst. ”Förra gången ni gjorde slut var jag mer på hans sida, men det var endast för att han alltid har varit min vän och att jag inte kände dig lika bra som jag gör nu.”
”Men jag behöver ingen som försvarar mig när någon är sur på mig”, svarade hon och log mot honom. ”Fast det var rätt gulligt.” De klev in i uppehållsrummet och Nicole släppte Dracos midja. Han haltade iväg till en av fåtöljerna och satte sig ner. Han pustade ut och studerade henne noga.
”Det är något annorlunda med dig”, sa han tillslut. ”Men jag kan inte säga vad.”
”Du kanske har sovit för länge och glömt bort hur jag såg ut”, svarade hon snabbt och log mot honom. ”Jag måste gå upp till Blaise nu. Klarar du dig?” Han nickade och knäppte plötsligt med fingrarna.
”Där är skillnaden”, sa han. ”Du är inte kär i Blaise.”
”Det är jag visst det”, svarade hon chockat.
”Nej, det är du inte”, svarade han och skakade med huvudet mot henne. Hon suckade.
”Jag har inte tid med det här, Blaise väntar på mig”, svarade hon och gick mot utgången.

Jättebra!

Bra!!

Tack

Super bra!

Tack tack, säg till mamma att kolla sina mail btw

superbra

Ok

OMH vad BraBÄST!!!