Ny genaration, nya känslor

Superduperawesome!!!!!!

AWSOME

hahahahah guud va bra!!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥

Superbra!

Bra

Tack för era kommentarer!!!! ♥ ♥ ♥
Imorgon har jag ett hemskt Fysik-prov och två kompisar ska sova över, men på lördag TROR jag att det kommer et tkapitel till i alla fall Jag har blivit så dålig på att uppdatera, förlåt, men snart är det ju lov och det betyder att jag är ledig och har mer tid! Så ni får ha tålamod med mig, men här kommer ett kapitel Och klariz här har jag med din idé!

Kapitel: 62
”Knappt några lektioner idag, vad soft!” sa James med ett stort flin på läpparna när han tittade på sitt schema.
”Hmm... Ja... För mig också...” sa Albus och log lite smått.
Idag skulle han träffa Li igen och nu när han slutade tidigt så kunde han fixa många saker innan så han slipper stressa... Äsch! Han ska inte ljuga för sina tankar! Han är glad att de slutar tidigare så han kan bestämma kläder till sin träff med Li!
”Oh! Det har ju jag med då!” sa Rose glatt och Albus tankar avbröts.
”Haha! Vad du ser drömmande ut, Al!” flinade James.
”Va? Nej, då! Jag mår bra!” sa Albus som inte hade hört vad James sagt.
James brast ut i skratt.
”Haha! Nu förstår jag varför mamma säger att du inte lyssna på henne!” skrattade han och skakade på huvudet.
Albus bara blängde surt på James.
”Jaha... Men hur dags slutar du då idag, Hugo?” sa han för att byta samtalsämne.
James fortsatte skratta. Rose boxade honom med armbågen så han blev tyst fast han fnissade lite för sig själv.
Hugo verkade knappt märkt nåt och sken upp när han blev tilltalad.
”Ja! Faktiskt! Jag slutar ÄNNU tidigare än er! Haha!” sa han med ett flin på läpparna.
”Jaha! Vad bra! Då kan du ju hälsa på Lily, hon blir nog glad över besök! Hon skulle väl tillbaka idag? Om du slutar tidigare än oss kanske du kan följa henne tillbaka om Madam Pomfrey tillåter!” sa Rose moderligt till Hugo.
Hugo suckade.
”Visst! Det ska bli kul att få 'hem' henne igen!”
”Japp! Det ska det väl...” sa James fortfarande lite fnissande.
Rose boxade honom en gång till.
”Du får se till att vara snäll mot din syster när hon kommer! Nu när hon äntligen kommer tillbaka ska du inte retas och vara elak, hon har ju blivit förgiftad!” sa hon moderligt igen, fast till James då.
”Jaja! Jag ska, mamma!” sa han och blinkade fort mot henne.
Rose blev röd i ansiktet.
”Öhum... Albus? Ska vi gå till Skötsel I Magiska Djur nu?” sa hon för att byta ämne.
Hon gillade inte att bli kallad 'mamma' av James. Det kändes... Skumt... Hon ville inte just få det familjesmeknamnet...
Albus ryckte till.
”Va?”
Rose himlade med ögonen.
”Ska vi gå till vår lektion?” frågade hon med en väldigt tydlig stämma och visade verkligen det med munnen vad hon sa.
Albus började rodna.
”Oj... Förlåt att jag inte lyssnade... Eh... Visst! Vi kan gå!” sa han och reste sig upp.
”Ses sen då, Drömis och mamma!” sa James flinande och vinkade hejdå till dom.

”Där är hon... Eh... Vad ska jag göra? Kan ni berätta?” sa Blodiga Baronen då han och Scorpius var framme där Den Grå Damen var.
Hon stod och samtalade med Den Tjocke Munkbrodern.
Scorpius log nöjt.
”Jo, sir Baron, det ni först och främst ska göra är att avleda Munken. Helst få honom att gå genom att säga nåt om Peeves kanske... Att... Peevse behöver råd för det gäller nåt om att Peevse ska bli kristen eller så...” började Scorpius.
”Okej... Det kan nog fungera. Han har försökt få Peevse att flera gånger bli kristen, men ack, det har aldrig fungerat...” sa Baronen.
”Ja, men då är det ju ett bra sätt att avleda honom! Sedan efter att Munken gått ska du börja prata med Grå... Eh... Helena... Du får börja ett vanligt samtal, men sedan drar du igång med dina flörtar! Förstår du, sir?”
Baronen såg lite förvirrad ut men nickade.
”Jag tror jag förstår... Men har ni en idé på vad jag kan säga som en... Flört?”
Scorpius funderade ett tag.
”Hmm... Ja, du, sir Baron... Vad sägs som: 'Helena... Detta låter kanske konstigt, men... Vem är egentligen din far? Inget illa menat mot din mor eller dig men... Var han tjuv? För någon verkar har stulit alla stjärnorna ifrån himlen och lagt dom i dina ögon...' eller möjligen denna: 'Helena, jag undrar... Har du nåt plåster? Jag skrapade nämligen knät när jag föll för dig...' Bra va? Kom på dom själv! Testa dom!” sa Scorpius med ett stort leende på läpparna.
Blodiga Baronen nickade nervöst och gick mot Munbrodern och Grå Damen.
”Öhum... Ursäkta mig, Broder, men jag måste prata om en sak med er...” sa Baronen lite stelt.
Munkbrodern nickade och log glatt. Han reste sig upp och gick mot Baronen.
”Vad står på?”
”Jo... Öh... Peevse! Jag stötte på honom innan, han var inte på sitt vanliga humör så jag frågade honom ad som stod på. Han berättade för mig att han ville att jag skulle prata med eder och be eder att göra honom kristen... Han hade tydligen fått en profetia på natten och kände att han behövde samtala med er om det och bli kristen. Han har ju hört er prata så mycket om kristendomen och han har fastnat för det efter denna natt...”
Munken brast ut i ett stort leende och såg ut som ett barn på julafton.
”Oh! Vad lycklig jag blir, Baron! Vad bra att du berättade för mig! Jag ska genast gå och prata med Peevse! Tack så mycket... Vi syns senare då!”
Munken gled iväg och kvar av spökena var Grå Damen och Baronen.
Baronen tog ett djupt andetag och gick till Helena som stod och tittade på böckerna som stod i bokhyllan i rummet.
Baronen harklade sig utan framgång så han var tvungen att ta till orda.
”Öhum... He-Helena? Vad gör ni?”
Hon tittade upp på honom.
”Jag tittar om det finns nån intressant bok jag inte läst ännu... Hur så, Baron?”
”Jo, för, öh... Jag bara undrar en grej som jag måste fråga eder...”
Grå Damen vände sig om.
”Ja?” frågade hon otåligt.
”Jo... Jag undrar... Vem var eder far?”
Grå Damen såg förolämpad ut.
”Vad är det du står och antyder!?”
Baronen blev nervös.
”Men.. Men... Jag undrar om han var tjuv för öh... Nån måste ha stulit eders ögon... Nej! Jag menar stjärnorna på himlen och lagt dom i mina... Nej! Eders ögon! Ja! Nån måste ju varit tjuv som har kunnat ta stjärnorna och lagt dom i eders ögon!”
Grå Damen stirrade fortfarande på Baronen fast inte lika förolämpat.
”Eh... Okej... Var det bara det du ville...?”
”Nej! Vänta, Helena! Jag har en till fråga!” sa Baronen panikslaget.
”Jaha... Låt höra! Jag har inte all tid i världen... Eller jo, det har jag ju, men... Jag måste fixa några saker också... Miss Miranda Longbottom har frågat mig om min hjälp och...”
”Jo! Har du nåt plåster!” avbröt Baronen henne.
Grå Damen stirrade chockat på Baronen.
”VA!?”
”Ja! För jag skrapade knät när jag föll för er...”
”Nu får du ta och sluta! Du är ett spöke för i Merlins skägg! Du kan inte skada dig! Om detta var det enda du ville gå jag nu! Hej då!” sa hon bitskt och gled iväg genom bokhyllan.

Hoppas ni gillar det! Kommentera gärna Säg vad ni tycker, helst mer än ett ord

Megabra tycker jag

SuperdupermegaamazingAwesome!!!!! Stackars baronen Det är inte lätt....

Jag tycker lite synd om Baronen och jätte bra kapitel

Haha, samma här.

Ffddfhhgsvmjhdbraigt!!!!