Den du minst anade [SV]
Forum > Fanfiction > Den du minst anade [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
amanda1104
Elev 
|
Skrivet av 96hpevanescence: NÄSTAN NÄSTAN, JAG BÖRJADE F*N BÖLA SÅ BRA VAR DET!!!Skrivet av Borttagen: Skrivet av 96hpevanescence: OMG!!!! Du skriver så sjukt fantastiskt Superduper Amazing Awesome så att det omöjligt kan vara sant!!!!!! R.I.P Elliot  Thankyah♥ Nä, men gud var sorgligt det lät D: Jag satt seriöst och grät när jag skulle skriva det. Han var min favorit :'c Förstår det, lipade ju nästan själv!  Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum 6 jun, 2012 21:32 |
|
96hpevanescence
Elev 
|
Skrivet av amanda1104: Skrivet av 96hpevanescence: NÄSTAN NÄSTAN, JAG BÖRJADE F*N BÖLA SÅ BRA VAR DET!!! Skrivet av Borttagen: Skrivet av 96hpevanescence: OMG!!!! Du skriver så sjukt fantastiskt Superduper Amazing Awesome så att det omöjligt kan vara sant!!!!!! R.I.P Elliot Thankyah♥ Nä, men gud var sorgligt det lät D: Jag satt seriöst och grät när jag skulle skriva det. Han var min favorit :'c Förstår det, lipade ju nästan själv! Jag hade lipat om inte min överintelligenta syster sagt något ofantligt roligt i just det ögonblicket! (Percy-varning nästan!) 
 
6 jun, 2012 21:35 |
|
amanda1104
Elev
|
Skrivet av 96hpevanescence: Oki Skrivet av amanda1104: Skrivet av 96hpevanescence: NÄSTAN NÄSTAN, JAG BÖRJADE F*N BÖLA SÅ BRA VAR DET!!! Skrivet av Borttagen: Skrivet av 96hpevanescence: OMG!!!! Du skriver så sjukt fantastiskt Superduper Amazing Awesome så att det omöjligt kan vara sant!!!!!! R.I.P Elliot Thankyah♥ Nä, men gud var sorgligt det lät D: Jag satt seriöst och grät när jag skulle skriva det. Han var min favorit :'c Förstår det, lipade ju nästan själv! Jag hade lipat om inte min överintelligenta syster sagt något ofantligt roligt i just det ögonblicket! (Percy-varning nästan!)  Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum 6 jun, 2012 21:39 |
|
Lills
Elev 
|
Skrivet av Lills: GAAAAAAAAAH! Erica det bästa med din ff är att du alltid får såna saker att hända som man aldrig tror att ska hända. Och då måste man bara läsa vidare. xD ♥ Vet du vad det värsta är? Att man inte kan läsa vidare fören du skriver mer. MAN BLIR BEROENDE! xD Haha, men jag älskade kapitlet. AWESOME. ♥  
6 jun, 2012 21:48 |
Borttagen
|
MER! NU PÅ EN GÅNG!
7 jun, 2012 07:07 |
|
Dramione99
Elev 
|
Erica, helt ortoligt azum, men just nu hatar jag dig för att du dödade Elliot!!! Grr.
7 jun, 2012 14:24 |
|
Borttagen
|
NI ÄR FÖR UNDERBARA. ♥
- Kapitel 24. Till minne av Elliot Daniel Hamilton. ”Halloj, Alice! Vad får dig att stiga in i denna enkla boning?” Jag log, jag älskade verkligen min bror, han var verkligen den person som jag litade mest på i hela världen. Utan att svara på hans fråga sa jag istället: ”Jag älskar dig, Elliot”, och räckte fram vantarna. Nu var det han tur att le. ”Det var därför jag föddes till din bror, nu vill jag spela quidditch”. ”Alice?” Jag kollade upp. Min bror. Min älskade bror. Jag reste mig upp. Gick fram till honom där han redan stod med armarna utsträckta mot mig. Jag vaggades i hans famn medan han nynnade någonting mot min panna. Han sa ingenting. Utan väntade på att jag själv skulle berätta. ’’Hur kan någon människa med förståndet i behåll tro något sådant dumt?’’ ”Svartsjuka” sa Elliot lätt. ’’Sen tror jag att han skulle vilja vara Malfoy vid det ögonblicket då han var på ditt rum’’ Elliot blinkade. Han hade alltid varit bra på att tolka andras känslor… ”Dåså” Elliot reste sig upp. ’’Och juste, Malfoy kommer inte att besvära dig något mer. Nu ska jag ha lektion i Örtlära med Hufflepuff. Jag älskar dig, Alice.’’ Sen var min älskade bror borta. Där Elliot tröstade mig. Där jag tänkte hoppa. Där jag tänkte tanken att ta självmord. Då var jag där igen. Det var en gång en sjuttonårig flicka vid namn Alice Isabella Hamilton. Hon hade en tvillingbror vid namn Elliot Daniel Hamilton. ”Okej, så har är det…” började McGonagall. ”Jag måste berätta det här för er innan jag går och informerar de andra eleverna. Det är en elev här på skolan som har hjälpt Voldemort i ett halvår. Personen har informerat om allt som hänt på skolan – inklusive att Dumbledore är borta för tillfället. Och nu håller de på att ta sig in – Voldemort och alla hans dödsätare. De kommer att ha tagit sig igenom skyddet runt slottet om cirka en timma. De är ute efter dig, Potter.” Tystnad. Det kändes som om mitt blod frusit till is. Vem? Vem skulle frivilligt jobba för Voldemort? Jag svalde, innan jag själv hann fråga vem det var frågade Ginny. Ytterligare tystnad. Kanske en halvminut, sen sa McGonagall. ”Ja… det kommer säkert som en chock för er alla men… jag vet inte riktigt hur jag ska säga det…” ”Säg namnet.” nästan morrade Harry. ”Elliot Hamilton.” Efter många minuter tog Potter tag i mina överarmar och vände mitt huvud mot hans. Några få ord. Men också de orden som jag kommer minnas längst av alla ord. De orden jag tar med mig in i döden. ”Han är fortfarande din bror.” ”Men då fattar ni väl att ni måste få Alice från skolan! Hon kan ju inte vara kvar här när hon säkerligen kommer att göra allt för att få träffa Elliot och be honom erkänna att han var utsatt av Imperiusförbannelsen!” skrek Harry rakt i McGonagalls ansikte. Jag gick ett steg framåt och lade en hand på Harrys arm. ”Harry, det vet du att jag aldrig skulle…” han skakade ilsket bort den och kollade på mig. Sen sa han ytterligare några ord som jag aldrig kommer glömma. ”Jo, det kommer du! Du kommer försöka hitta första möjliga tillfälle att prata med honom! Jag vet det! Du älskar honom på ett sett som du aldrig kommer kunna älska mig!” Jag tittade på de små fotspåren som sakta försvann bakom Elliots namn. ’’Jag väntar, Elliot Hamilton, jag väntar’’ tänkte jag och adrenalinet pumpade i kroppen när jag hörde entrédörren slås upp med en explosion. Mina blå ögon framför mig. Nej, inte mina. Elliots. Min brors. Jag puttade bort honom med all min kraft och han blev så förvånad att han höll på att ramla omkull. ”Varför?” Min röst skar sig. Han suckade. Elliot var min bror. Han kunde inte. Han fick inte. Det var omöjligt. Att. HAN. Av alla personer. Skulle vara KÄR I mig. Jag ville det verkligen inte. Jag och Harry. Var skälet till att Elliot hade gått över till den mörka sidan. Sen tittade jag Elliot djupt in i ögonen. Och tårarna började rinna. ”Elliot” viskade jag ”Varför går inte du i Gryffindor och jag i Slytherin?” Elliot undvek min blick. ”För att sorterningshatten inte tyckte att jag hörde hemma i Gryffindor som resten av min familj. Och för att du alltid är modigare än mig, Alice. Kom ihåg det. ”Vad som än händer kommer jag alltid att älska dig lika mycket, Elliot. Alltid.” Han svarade inte. ”Harry…” viskade jag med min spruckna röst. ”Det är mitt fel.” 7 jun, 2012 15:55 |
|
Borttagen
|
ÅZUM! MEEEEEEEEEEEEER!
7 jun, 2012 15:58 |
|
amanda1104
Elev
|
NEEEJ HUR KAN HON TÄNKA SÅ?
SUPERBRA KAPITEL!!! Vae weohnata ono vergarie eka thäeet otherum 7 jun, 2012 15:59 |
|
Borttagen
|
AWESOMEEEEEEEEEE
du skriver otroligt bra ERICA ♥ älskade detta kapittel! meeer ♥ ♥ 7 jun, 2012 16:01 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen