Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

Ahhh, så himla bra!!!

AWESOME

Jätte bra kapitel

jättebra kapitel! När kommer det mera?

Har läst igenom allt jag missat nu under sportlovet. Älskar det mer än någonsin ♥

Jättebra!
Undara vad han svarar

Tackar för alla söta kommentarer!♥♥♥♥
Ett nytt(och inte särskillt välskrivet, enligt mig) Kapitel!


Kapitel 23


Draco


”Är du en dödsätare?” frågade Hermione. Draco stelnade märkbart till, hur kunde hon veta? Hjärtat började genast att slå fortare.
”Du är det, eller hur?” sade hon och tittade honom tårfyllt in i ögonen. Draco hade inget val. Skadan var redan skedd, han måste berätta för henne, men kanske inte allt…
”Ja” viskade han. Hermione reste sig upp och tänkte precis gå när Draco greppade hennes hand.
”Stanna” viskade han. ”Jag måste förklara.” Hermione satte sig motvilligt ner igen.
Hon tittade inte på honom.
”Det är så här…” började han samtidigt som han försökte hålla rösten stadig. ”jag blev dödsätare för att min far sitter i Azkaban och du-vet-vem har bestämt att jag skulle bli dödsätare istället för min far. Jag ville inte egentligen, men jag var tvungen för annars skulle…” Orden fastnade i halsen på honom och en ensam tår började att rulla nerför hans kind. Hermiones armar var plötsligt omkring honom och han började att gråta ännu värre.
”H-Ha-Han k-k-kom-kommer d-död-döda mig! O-Och m-mina för-för-föräldrar ”hulkade han fram. Hermione tryckte honom hårdare mot sig och bara höll om honom.
Till slut tog tårarna slut.
”Är det du som förhäxat Katie Bell?” frågade hon.
”Nej” ljög han och tänkte att det var lika bra att ljuga. Det hade ju inte varit med mening han förhäxat henne.
”Okej” svarade hon enkelt. ”Draco?”
”Mm”
”Älskar du dina föräldrar?”
”Jag vet inte… min mor, jag tror jag älskar henne, men inte mycket. Och far, han bryr sig inte om mig, han bryr sig bara om mörkrets herre, så jag bryr mig inte om honom heller…”
”Men älskar du honom?” frågade Hermione enträget.
”Nej jag tror faktiskt inte det…”
En tystnad föll över dem och de tittade in i den falnande elden

En timme senare satt de och pratade om allt mellan himmel och jord. Hermione reste sig plötsligt upp.
”Vi måste gå, våran nästa lektion börjar snart.”
”Okej” sade Draco och ställde sig bredvid henne. Han kysste henne och förde sin ena hand mot hennes nacke. Hon rös.
Hermione avbröt kyssen alldeles för tidigt.
”Jag menar allvar, vi måste gå!” flinade hon.” Men vi kan ju kanske ses här ikväll igen, efter att jag varit på Snigelhorns julfest?”
”Absolut” svarade Draco och kysste hennes hand. ”Vi ses ikväll, och låt inte McLaggen kladda på dig, då får han med mig att göra! ”
Sen gick han.
Allt var bra igen, och Hermione visste en liten del av hans hemlighet och det kändes bra att ha någon att dela den med. Han längtade till ikväll och varför skulle han inte?

azome!

jättebra!!

Superduper jättebra!!