~~Hedviggs liv~~

Superbra!!! Vem är den tredje personen? Har jag missat något eller?

SSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!
Vad jag har väntat!!!♥♥♥♥♥♥

Sötis, tredje person är ett sätt att skriva på, jag brukar skriva i första person

Ska skriva mer efter en till kommentar
Kan vara från någon som redan skrivit :3

Okej nu skriver JAG ett inlägg kommer det mer nu???!!!!!!!

Ja, absolut

Kapitel 77
ÄR JAG SPECIELL

Jag flög till korpens bo,
i alla fall det som var kvar av det.
Boet var dammigt, söndrigt och det synes lång,
lång väg att det hade varit ödelagt sedan länge.
Var är alla nu när jag verkligen behöver dem?
Ingen brydde sig om mig, ingen älskade mig,
ingen ville ha mig.
Jag slog mig ned i det gamla boet,
dammen flödade runt mig. Mörkret föll snabbt och kylan böljade mot mina fjädrar.
Ugglor grät inte, aldrig, men jag gjorde det.
''Cedric! Kom tillbaka till mig, jag behöver dig.''
mumlade jag och somnade i det fallfärdiga boet.

Carolle
Det var först nu jag förstod vad jag hade gjort,
jag hade svikit,
He....Cho,
jag hade bett om hjälp från den-som-inte-får-nämnas-vid-namn,
bara för att tillfredsställa mina egna önskningar.
Om hon får reda på vad jag
gjort var vår vänskap så gott så gott som borta.
Hon var min bästa vän,
hon och Joanne,
men Joanne verkar inte bry sig ett dugg.
Jag hade i min förtvivlan
börja glömma bort att göra läxor och gömma mig
i ett hemligt skrymsle vid tredje våningen. Där satt jag och deppade över mitt förfärligt,
förstörda liv.
Ingenting gick som det skulle.
Dem uselt onödiga mötena i vid-behovs-rummet,
jag hade aldrig brytt mig om att gå dit.
Min familj verkade ha glömt bort mig,
jag fick aldrig brev och mina dumma systrar hade jag inte hört av.
Jag var bort fryst från världen.
När jag kollade mig i spegeln i Missnöjda Myrtles toalett kände jag inte igen mig,
men jag grät inte utan bet hårt i läppen.
Jag kröp ihop i mitt hörn och släppte ut allt elände genom ett högt skärande skrik. Det ekade länge och tystnade tillslut...

BRA! Men sorgligt :,(

Jag kom på det efter bara några minuter efter att jag skrivit det SUPERBRA KAPITEL!!!!!!!!!!

Suuuuuuuuuuuuuuuper duper bra!!!! Fast ganska sorgligt!!!!!!!

japp, sorgligt..

Skriver mer nu mina små ugglor :3 HoHo

Kapitel 78
END OF ME

Nästa gång jag öppnade mina ögon
var det mörkt ute,
klockan måste vara minst över midnatt.
Jag tänkte resa mig upp för att
gå tillbaka till Hogwarts,
men mina ben kunde enbart gå ett
eller två vingliga steg.
Snörvlande försökte
jag glömma att och vaknade och somna om igen
i den bitande kalla natten.
Jag kunde inte, jag var tom mina ögon var matta av att se och min mage kurrade högt och ljudligt.
Kanske skulle jag bara dö,
ingen skulle sakna mig ändå.
Tanken, eller jag vet inte vad gav mig styrka att hoppa ner från boet och gå till svarta sjön.
Någonting otroligt vackert som jag
aldrig någonsin hade satt var rakt framför mig, hundratals av eldflugor cirkulerade över sjön, någon stod där.

VIKTIG INFORMATION
Jag vet inte hur jag har beskrivit Marcus, men nu ändrar jag på honom i sådana fall.

Hans hår var brons-färgat och
han var ganska lång,
jag visste nästan vem det var,
jag kände igen honom väl,
vem kunde det vara?
Det fanns bara ett sätt att ta reda på det.
Jag gick nervöst fram till sjön och tittade på honom.
Genast såg jag vem det var,
hans rufsiga (brons-färgade)
hår och hans klara gröna ögon,
det var Marcus. Han tittade på mig,
jag tittade på honom.
Med torra läppar sa jag:
-F-förlåt,
Han tittade på mig som om det jag sa
inte betydde ett dugg för honom,
hans blick vandrade över till sjön.
Tomt, stirrade han ut.
-Förlåt...sa jag igen och den här gången bestämt.
Jag vred hans kind så han var så
illa tvungen att kolla på mig.
Magiskt underbart kysste han mig.
Månskenet lyste på oss, jag kysste honom tillbaka. Allting kändes helt rätt. Jag visste nu
att jag älskade honom.
Det hade jag alltid gjort och han hade alltid älskat mig.
Någon skulle sakna mig om jag dog, Marcus.

Åhh vad bra!!!!!!!!!!!!!!