(PM)Jag hatar din blotta existens

Precis vad jag tänkte

BTW super bra kapitel

meeeeeeeeeeeeeeeeer

Åh, det är BÄST!

Jag tycker också att vi kan skicka blommor till brevsändaren. Typ ett fång röda rosor eller så.

Väldigt bra

Precis som Vipratten sa så var det BÄST!♥

Åh så duktig jag känner mig, jag hade absolut ingen koll på att jag hade öppet hus till klockan åtta i tisdags och att jag skulle baka till skolan igår, samt att jag egentligen ska jobba ikapp det som jag ligger efter i nu... Hehehe... *gömma skolböckerna under en filt, vända på klassfotot och börja skriva*
Vill bara säga att väckarklockorna som kommer att nämnas i det här inlägget är magiska och ställs in med hjälp av magi
----------------------------------------------------
Jean
"Ni är en halvtimme sena", konstaterar Julie surt när Jean och Perse släntrar in i sjukhussalen med yrvakna miner.
"Tack, vi vet", mumlar Perse surt.
"Om du nu vet det så väl, varför kom ni inte i tid då?" Frågar Julie skarpt och räcker Jean och Perse varsin trasa och skurhink. "Ni kan börja med att tvätta fönstren, sedan torkar ni av sängarna, skåpen och borden för att sedan tömma och tvätta ur nattpottorna som ska skuras med hett vatten. Det sista ni gör är att skura golvet, kan ni komma ihåg det?" Jean nickar men varken han eller Perse säger något. Jean skulle antagligen komma ihåg det här vare sig han ville det eller inte, men det behövde han inte säga.
"Sätt igång då!" Säger Julie och Jean gör lydigt som Julie säger. För en gångs skull följer Perse Jeans exempel.

Sanningen att säga så hade både Jean och Perse kommit på idén att stänga av den andres väckarklocka, vilket hade resulterat i att det enda som hade fått dem att vakna var Bijou. Bijou hade däremot inte bara väckt Jean och Perse med sina höga skrin, utan också resten av sovsalen.
Utan trollstaven i fickan är det inte bara svårare att får fönstren rena, det är också svårare att obemärkt förstöra för Perse och Jean börjar undra om Julie och Dijan har planerat det här in i minsta detalj.
"Jag måste bara gå in på mitt kontor och göra ett par saker, men tänk inte ens tanken att börja bråka med varandra! Jag håller ögonen på er", säger Julie innan hon skyndar iväg, och även om Jean och Perses blickar blir mer hatiska när hon väl har gått vill ingen av dem vara den som börjar. Jean misstänker att det i Perses fall har något att göra med att han inte vill jobba hela natten.

"Håll den här ett tag, okej?" Jean tittar misstänksamt på skurhinken som Perse håller fram mot honom.
"Varför då?" Frågar Jean avvaktande. Perse suckar tungt och himlar med ögonen.
"För att du ska slippa tömma ytterligare en nattpotta idiot!" Säger Perse en aning otåligt och Jean rycker åt sig hinken så häftigt att hälften av det smutsiga skurvattnet i hinken skvätter ut över golvet.
"Du kan ta och tvätta din egen potta om du nu så gärna vill använda en", muttrar Jean surt.

"Får du inte ont i armen av att gnugga så hårt med trasan hela tiden?" Frågar Perse som sitter på en av sjuksalssängarna med ena benet över det andra, brett flinande. Jean vänder på huvudet och blänger på honom.
"Jo, men vad ska jag göra då? Kan du gå på toa någon gång så att du kan komma tillbaka och ta din hink eller?" Att hålla i två tunga skurhinkar fyllda med vatten underlättar knappast det hårda arbetet och resulterar i att Jean måste använda samma arm hela tiden. Och visst värker det i armen, det värker i båda armarna.
"Nä, jag känner inte för det", säger Perse glatt och Jean släpper båda skurhinkarna så att vattnet i den skvätter upp på Jeans ben.
"Nähä? Men tror du att jag gör det då? Tror du att jag tycker det är kul att göra ditt arbete åt dig?" Frågar Jean hetsigt.
"Jean! Didier! Vad håller ni på med?" Julie stormar in i rummet och blänger ilsket på både Jean och Perse. "Skurvattnet har stänkt över hela rummet, fönstren är inte ens klara och ni bara står där?!" En desperat underton har smugit sig in i det Julie säger och Jean ser skamset ner i golvet.
"Faktiskt, så sitter jag ner", rättar Perse.
"Ännu värre! Fyll hinkarna igen och fortsätt arbeta! Det här ska vara klart innan ni får gå!"
"Va?! Men det var inte dealen!" Protesterar Perse.
"Då är eran uppgift ändrad nu, jag är säker på att professor Dijan instämmer."

Solen sjunker långsamt och Julie springer runt i sjukhussalen och tänder alla ljusstakar. Jean och Perse är fortfarande inte klara och ska precis börja med golvet. Julie skyndar ut i korridoren för att tända ljusen där ute och Perse reser sig plötsligt upp från sin krypande ställning på golvet.
"Håll den här", säger han och håller fram sin hink mot Jean som skakar på huvudet.
"Nej. Du kan lura mig en gång, men jag går inte på det igen. Hur dum tror du att jag är?" Frågar Jean en aning hånfullt.
"Jättedum, men håll den okej?" Ber Perse och ruskar lite på hinken. Jean skakar återigen på huvudet.
"Nej har jag sagt!"
"Men vad fan! Hur svårt kan det vara att hålla en jävla hink!" Fräser Perse, tar hinken och vänder den upp och ner över Jeans huvud innan han släpper den. Med ett plaskande och en duns landar både skurvattnet och hinken på Jeans huvud och vattnet rinner längs ansiktet och ner över hela honom. När Jean väl har fått av sig hinken har Perse redan rusat ut ur salen och han kan höra Julie ropa efter Perse.

I HATE HIM!! Kan inte jag få döda honom??

Azum kapitel

Förslag avslås! XP

carro78, kolla mitt förslag i Ca:s forum
Matizze, du är asgrym