PRS Lupple & Medi

"Jag tror du har rätt. Det borde varit det bästa." Hon stoppade skeden i munnen och lade sig på hans mage och såg in i hans ansikte.
"Kan vi inte göra båda? Eller måste jag vara i närheten av Alexander så han kan ge mig lugnande?"

Han lekte med fingrarna över hennes kinder och ned över hennes nyckelben och mötte hennes blick.
"Vi kan göra allt." Flinade han och skakade på huvudet.
"Han kan lära mig. Så kan jag ge dig. Jag lär mig rätt fort." Flinade han och pussade hennes panna.

"Bra då ska du lära dig. Då kan vi åka långt och ta med oss lugnande." Hon lade huvudet mot hans axel och suckade tungt.
"Men kalla mig Willow inget annat namn. Jag är nu Willow och jag kommer ta Vinter som efternamn. Inga men min älskade." Hon ställde ner burken och såg p honom.
"Så vad ska vi hitta på nu?"

" Vart vill du då älskling?" Viskade han leendes och smekte hennes kind och studerade henne.
" Varför skulle jag någonsin kalla dig något annat? Du är Willow för mig." Viskade han och skrattade lågt.
"Willow Vinther. Det kommer bli perfekt." Viskade han och kysste henne mjukt.
" Vad vill du göra? Jag skulle behöva dricka lite." Sa han tyst.

"Jag vet inte. Bara komma bort en stund eller en vecka." Hon reste sig och tog hans hand.
"Vi kan gå till köket. Jag förstår inte hur ni kan laga sådan gudomlig mat. Jag vet n har lärt er men herregud den är fantastisk även som uppvärmd." Hon såg sedan på sina fötter.
"Du dricker inte lika ofta."

Han nickade sakta.
"Okej. Låt oss fortsätta tänka på det. " Log han och reste sig upp med henne. Höll hennes hand mjukt, varsamt och började gå mot köket.
Han skrattade lågt.
" Mirakel händer vet du." Flinade han men slutade sedan flina och nickade lite.
"Jag vet. Jag är van vid din närhet. Du gör mig inte så hungrig längre." Viskade han.
"Och jag gillar inte att dricka när du är i närheten." Sa han lågt och släppte hennes hand när de kom till köket och öppnade kylen och tog fram blod.

"Kan du värma något åt mig med?" Hon satte sig och satte armbågarna på bordet och lutade hakan mot dem och log.
"Men jag har ju sagt att det är ingen fara. Jag är inte rädd och jag kan nu skydda mig, så drick mer.
" Hon skrattade.
"Så vem är gammal och gaggig av oss? Du eller jag?" Hon log och pekade på en flaska och lade huvudet på sned.
"Åh cola kan jag få?"

Han nickade sakta.
"Javisst madam." Flinade han och öppnade hennes kyl och studerade innehållet och tog fram lite olika saker och värmde upp hennes mat först och serverade innan han värmde upp sitt blod.
" Jag vet att du inte är rädd och att du kan skydda dig älskling. Det känns bara jag vet inte. Typ äckligt." Sa han och såg på henne.
"Gammal och gaggig, älskling du vinner det. Du är liksom megagammal." Flinade han och tog fram flaskan och ett glas åt henne och hällde upp det.

Hon stannade upp och såg på maten och ville börja äta men såg mot dörren.
"Alexander jag ska äta. Kan jag få mer lugnande? Mina vingar växer ändast när jag har ätit..2
Hon såg på honom och log.
"Äckligt? Kom igen jag har sett skräckfilmer som fått mig att rysa. Jag tänker inte på att det är blod. Så jag blir inte äcklad." Hon log mjukt och tippade huvudet på sned.
"Det är tjock tomatsoppa."

Alexander stannade upp och såg på Willow.
"Självklart. " Sa han och gick iväg för att hämta rätt saker.
Dorian rörde sig snabbt fram till Willows sida.
Alexander kom tillbaka.
"Lär mig." Bad, eller snarare beordrade Dorian och Alexander log svagt och förklarade och visade utan att ge henne.
" Seså, försök du." Sa Alexander och gav över sprutan.
Dorian tog emot sprutan, vände tillbaka till minnet av det Alexander sagt och visat och gjorde precis så och gav henne sprutan.
Han pussade hennes huvud lätt.
" Se jag kan." Log han och gav sprutan till Alexander och gick sedan till micron och tog ut blodet och lyssnade på hennes ord.
" Tomatsoppa?" Sa han och flinade lite.
" Jag brukar dricka när du sover. " Sa han ärligt men hällde över det i en mugg och började dricka.
Och han var mer törstig än han hade trott.
Så jäkla törstig, när drack han ens senast?