prs yehet & kkaebsong

Även om Joshua har gott om sömnproblem redan, så kan han inte hindra sig själv från att vilja falla till sömns. Hur mycket kan klockan vara? Tre? Fyra? Kanske mer... kanske artonåringen inte kommer kunna sova något mycket under natten, men både kroppen och psyket är oerhört utmattade. Efter alla bråk som inträffat både under gårdagen och den här dagen, såren som blivit värre och nästan tagit död på Joshua. Kan man klandra dem att vilja somna? Nej, faktiskt inte, inte i Joshuas ögon iallafall. Det verkar som att Zihao också är minst sagt utmattad, vilket han har all rätt till att vara. I tystnad pausar Joshua serien som spelas på teven, innan han somnar tätt intill den äldre under täcket. Händerna nergrävd i den varma pälsen, ansiktet begravd i Zihaos nacke.

Till en början var det väldigt skönt att tillåta både kroppen och hjärnan att glida in i en djup dvala. Men detta ändrades nästan genast när drömmarna trädde in och spelades upp framför de stängda ögonlocken. Först var det som om ett minne spelades upp framför nittonåringen. Han satt tillsammans med Joshua i soffan nere i vardagsrummet och blev kliad mellan öronen av den yngre. Sedan trädde ett ansikte han inte funderat över på väldigt, väldigt länge fram ur skuggorna. Julian. Inkräktaren slingrade armarna omkring fästmannen och lämnade en puss på en av de puffiga kinderna. Nej. Däremot kunde Zihao inte göra någonting eftersom att han var fast. Det enda han kunde göra var att gnälla..patetiskt.
”Nej, nej, nej. Sluta!” Utbrast han panikartat och satte sig upp i sängen med ett ryck. Okej, så det hade alltså krävts en mardröm för att han skulle skifta tillbaka. Grattis.

Med rynkade ögonbryn kikar Joshua upp mot den äldre som satt sig raskt upp i sängen. Med en liten gäspning gör han ett tappert försök i att sätta sig upp, griper tag i Zihaos arm för att sedan tvinga kroppen upp.
"Hade du en mardröm?" frågar han viskades och lutar kinden mot nittonåringens axel efter han lämnat en liten puss på den bara huden. "Du har skiftat tillbaka.. underligt hur det där fungerar."

Zihao drog händerna genom håret och fokuserade på att fylla lungorna med luft några gånger, innan han vände de trötta ögonen mot Joshua.
”Det var väl troligen därför jag skiftade tillbaka..eftersom jag hade en mardröm”, muttrade han och slingrade armarna omkring den yngre med en bedrövad suck. ”Alltså, jag drömde om dig och Julian och att jag inte kunde skifta tillbaka och att du lämnade mig och, oc-” Nittonåringen ruskade på huvudet och gömde ansiktet i den andres nacke. ”Snälla lämna mig aldrig.”

När Zihao börjar berätta om vad han drömt om, kan han inte hindra att känna hur hjärtat sjunker drastiskt på honom. Försiktigt stryker han sina händer över de röda lockarna och kramar om honom. Stackarn.
"Klart jag inte tänker lämna dig," viskar han försäkrande och lutar sig tyst tillbaka så att han kan se nittonåringen i ögonen. "Du vet hur mycket jag älskar dig, eller hur? Plus har Julian en egen pojkvän."

”Jo, det vet jag ju förvisso men..drömmen var så otroligt verklig”, mumlade Zihao och gjorde en grimas. ”Men det spelar väl ingen roll om han har en egen pojkvän, för det är ju dig som han alltid har varit kär i, eller hur?” Fortsatte nittonåringen med ett bittert skratt och skakade på huvudet. Nej, han hade inte tänkt på Julian på hur länge som helst. Varför hade han dykt upp i en av drömmarna på det där sättet? Irriterande. ”Äsch, vi glömmer det. Har du sovit någonting eller har jag snarkat?”

Joshua slingrar bestämt armarna om nittonåringen och sätter sig över honom, bara för att falla ner mot sängen igen.
"Zihao, det kommer aldrig hända. Jag har aldrig tyckt om honom på det viset." försäkrar han och lämnar en drös pussar över Zihaos ansikte. "Känslor kan ändras Zihao, han skulle inte vara tillsammans med någon om han inte varit kär i dem." med en liten gäspning nickar han nöjt. "Jag har sovit rätt bra faktiskt.. det händer inte särskilt ofta."

Ett litet leende sökte sig fram över de smala, torra läpparna och Zihao betraktade Joshua med en varm blick.
”Okej, jag vet redan att det aldrig kommer hända men..ibland är drömmar alldeles flr verklighetstrogna för ens eget bästa”, började han och rynkade lite på ögonbrynen, samtidigt som fingrarna letade sig genom de rosa lockarna. ”Hm, det är bra att åtmsintone en av oss sov gott. Hur mycket är klockan tror du? Är på riktigt utsvulten.”

"Jo, jag vet verklighetstrogna drömmar är alltid de värsta," mumlar Joshua instämmande och lämnar en liten puss på de rynkade ögonbrynen. Nästa fråga dock artonåringen att stanna till, ja hur mycket kan klockan vara egentligen. "Jag vet inte... sju? Åtta? Det finns säkert kvällsmat där nere om du vill ha."

”Inte en chans att jag kommer kunna sova inatt..” muttrade Zihao och slängde benen över sängkanten, samtidigt som en av händerna greppade efter en av Joshuas. ”Vill inte gå ner själv, följer du med? Kan bära dig om du inte orkar gå.” Nej, nittonåringen var alldeles för feg för att gå ner och socialisera sig med resten av folket i huset alldeles själv. Han hade någonting emot människor i största allmänhet, vilket kanske inte var så bra med tanke på att han också var mänsklig - åtmsintone nästan.