De utvalda

Ethan gick fram till henne mer och tog mjukt hennes hand. "Kasta mer åt höger". Han rättade till hennes hand och gick undan.

Eletha nickade, det var som att lära sig på nytt. Det var svårt men det gick.

Ethan hjälpte henne då hon gjorde fel men var vänlig, han ville att hon skulle lyckas.

Elethas humör började svikta, att hon inte klarade det. Argt kastade hon kniven ifrån sig, hon hade kort stubin. "Det kommer aldrig gå." fräser hon.

Ethan suckade och backade ett steg. "Lugna ner dig..." bad han. Han plockade upp kniven.

Eletha tog djupa andetag, "Okej." sa hon och tog kniven från honom.

"Vi behöver bara träna ett litet tag till så..." mumlade Ethan och visade henne hur hon skulle göra innan han backade igen.

Eletha gjorde som han sa, inget annat kunde hon göra. Hon kände sig bara misslyckat i allt, hon klarade inget.

Ethan tog tillslut knivarna och la tillbaka dem. "Dags för middag" sa han och la armen om henens axlar och började gå. En av kungens budbärare kom fram och Ethan fick dåliga vibbar av det.
"Kungen säger att han ska ha fest imorgon, och att ni vet vad som sker då" sa budbäraren som var en liten pojke med förmågan att kunna memorera vad som helst.

"Ja, vi vet Edmund." sa Eletha trött till pojken. Det kändes som att hon inte brydde sig längre, som det inte angick henne. En adelsman eller kungen, vad spelade det för roll?