Förändrad värld Lupple & Medi

(Du var säkert trött.)



"Jag skojade. Jag kan hålla dig säker. Du kommer att vara den superduktig." Han gick ut med henne och llåste. Sedan tog han henne i famnen och sprang till huset och kom in med henne i hallen.
"Vi är hemma.." Ropade han..

"Inte sådär väl som jag känner er. Jag känner honom på så sätt att han är ond. Gjort vissa saker och andra saker."

Maria log mot honom och klappade i händerna.
"Du är så duktig. Att du kan det." Hon lyssnade på honom.
"Men Flora som är så snäll. Varför är han så elak tror du?" Frågade hon.
"Har hon lärt sig något?"

Hon höll honom hårt medan han sprang och snart kände hon de välbekanta dofterna och stängde igen dörren efter dem.

Alexander reste sig och mötte dem i hallen. "Gick allt bra?" Undrade han oroligt. "Åh Allie." Sa han och såg på henne.

Lathan studerade honom. Han brukade ju ofta berätta mer detaljer så att han inte gjorde det nu fick honom att ana oråd. "Okej." Sa Lathan enkelt. Var ingen idé och försöka pressa honom.

Jimmy nickade sakta. "Hon är jättesnäll." Viskade han ärligt och ryckte på axlarna. "För att hon inte gör rätt." Sa han. För det var det enda han kunde komma på. Han visste ingenting om Flora. "Ja för hon får mediciner. Så något gör honom glad i henne." Sa han och kände den där avundsjukan bubbla upp igen och undvek hennes blick. Ilskan gentemot Allan kring det här fick honom att berätta nästa sak. "Hans chaufför. De är vänner. Allan är aldrig arg på honom. Men jag vet inte vad han heter. Han pratar inte alls. "Viskade han ärligt.

Tristan höll Allie om axlarna och han såg på Alexander.
"Jag tror det är okej. Hon behövde bara en liten paus. Så jag hoppas det här blir bra. Men är det okej om vi bosätter oss i källaren om det blir för jobbigt?"

"Vad är det du vill veta mer exakt?" Frågade han och lade huuvdet på sned. Han såg mot Halo och Dorian.
"Så Allan är på väg hit för sina små och Halo antar jag?"

"Vad menar du med att hon får mediciner?" Hon blev nu orolig och nickade.
"Det är ju bra. Du kan ju det här. Och sen?" Hon hörde att Flora vaknade.
"Om du skyndar dig så kan vi gå till Flora."

Allie tog sig loss från Tristan och kramade om sin far. "Jag bet honom." Snyftade hon förskräckt och Alexander nickade sakta. "Ja jag hörde. Men det var ju tur att du bet honom och inte Halo." Viskade Alexander och Allie nickade sakta.

Lathan log snett. "Ja jag vill lista ut vem som är mest passande att prata med honom. När han kommer. Jag tror jag utesluter dig." Sa han kort. Lite irriterat. Dorian såg på sin far. Inte nu. De behövde inte börja bråka nu. Han följde Lucifer i nästa samtalsämne. "Jag tror han struntar i Jimmy, men jag vet att han är ute efter Halo och Flora." Sa han och skrattade lågt. "Halo skällde ut honom på hans fest." Sa han roat. "Och jag gjorde honom bara arg. Som vanligt. Så ja. Och Halo är ju Halo." Viskade han.

"Hon får värktabletter." Sa han tyst. "Och när hon blev sjuk så satt han och vakade över henne. I flera nätter. Så han är inte alltid arg på henne." Viskade han ärligt. "Han...verkar tycka om henne." Mumlade han ärligt. Försjunken i tankar och skakade lite på huvudet. "Du kan gå." Föreslog han och flyttade fram sin glasskål. Han ville inte ha mer glass.

Han log och nickade.
"Det var ju tur att du bet mig. Jag blev inte arg och jag tog hand om dig." Sa han och log.
"Är det okej?" Frågade han på latin och gick fram.

"Jag kanske flyger på honom." Sa han och flinade.
"Ha ja jag såg det. Att hon ens vågade?" Sa han och nickade mot Halo som log.
"Tja jag var ju tvungen. Jag fick ju det från Dorian."

"Åh du menar så.." Hon hämtade en bricka och ställde skålen på och log.
"Jag tror Flora inte har något emot att dela detta. Vill du komma och hälsa på?" Frågade hon.
"Så tar vi paus. Och du kan pyssla om henne? Hon har väldigt ont."

Alexander suckade tungt. "Det är mycket. Men ja ni får vara i källaren om så behövs." Svarade han på latin. Allie stirrade på dem. "Prata så jag förstår." Bad hon och Alexander torkade hennes tårar. "Vi pratar bara tråkigheter." Log han.

Dorian flinade och smekte henne över ryggen. "Jag älskar dig." Log han mot henne. Lathan suckade lite. "Jag tror vi har allt vi behöver, eller?" Undrade han och såg mot bröderna La Cour.

Jimmy svalde hårt. "Jag måste bara sitta en stund. Jag kommer.." Viskade han.

"Vi pratar om extremt tråkiga tråkigheter." Sa han och såg på sin klocka. Log och såg på Alexander.
"Har jag tillåtelse att hämta en sak från huset?" Frågade han på latin igen.
"Solen går ner om några timmar. Men det går snabbt."

"Och jag älskar dig." Viskade hon och tog hans hand.

Theodore nickade och reste sig.
"Ursäkta jag måste hitta Aurora.."

"Jag kan vänta om du vill. Som du vet så minns Flora inte ert bråk. Jag tror hon saknar dig."

Alexander svalde hårt. "Okej men bara en snabb tur dit. Allan har tydligen någon vän." Sa Alexander allvarligt på latin.

Dorian kramade hennes hand och kysste hennes handrygg ömt.

Rafael reste sig upp för att leta rätt på Rhiannon.

Jimmy svalde hårt. Han behövde bara...sitta. Han kände sig arg på Flora också. Och Maria. Varför frågade hon så mycket? "Okej." Fick han fram och reste sig upp med en kraftanträgning och började gå till hennes rum.

"Men då stannar jag. Det är inget viktigt." Han såg på Allie.
"Ska vi göra det bekvämt hos mig? Bygga en koja så vi kan ha det mysigt?"

Rheinnon hade förflyttat sig till soffan och sov nu på soffan med boken låg på golvet.
Hennes vita hår låg över ansiktet.

Hon gick upp och knackade innan hon kom in.
"Hej Flora." Hon log och visade skålen.
"Här kommer det glass. Jimmy ville ge dig den."

Hon sken upp och nickade.
"Men vart är han?" Frågade hon och såg nu sorgsen ut.
"Jimmy är så snäll."

Allie sken upp och nickade. "Åh med massa kuddar?" Sa hon hoppfullt och kramade Tristans hand.

Rafael gick in till Rhiannon och log mjukt. Satte sig på huk vid henne och smekte varsamt undan hennes hår. "Hej." Viskade han ömt i hennes öra.

Aurora satt i sitt rum, på fönsterbrädet och studerade allt utanför. Det var så himla vackert. Hon var säker på att hon hade sett minst en varg.

Jimmy försökte samla ihop sig på vägen till Flora. Väl framme vid dörren var han tillräckligt samlad för att hon inte skulle märka någon skillnad. Han vinkade lätt åt henne från dörrkarmen. "Hej." Sa han med ett svagt leende.