prs yehet & kkaebsong

Av någon anledning känner Joshua sig aningen rastlös, kanske för att han inte kan göra någonting alls. Artonåringen kravlar sig återigen över Zihao, för att sedan sträcka sig efter trollstaven och kalla stickningen. Någonting att göra medan man ser på film är alltid kul.
"Gillar du honom?" Frågar han med ett svagt leende när han tycks se Zihao aningen fascinerad av Tyrion.

Gillar? Nja, jag tycker mest att han är underhållande men jag antar att han är en av mina favoriter än sålänge. Dessa monologer alltså, de blev bara fler och fler. Det hade varit underbart om man bara kunnat klicka på en knapp och spelat upp dem. Zihao betraktade Joshua med en tam blick innan han började putta på artonåringen.Hallå, jag vill ha uppmärksamhet. Ge mig uppmärksamhet, jag är ju supersöt. Nittonåringen knotade missnöjt, fortsatte med att vara irriterande.

Joshua ser dumt mot nittonåringen med stora ögon, försöker att tyda på vad det är han vill.
"Men jag ger dig ju uppmärksamhet." gnäller han och lutar huvudet mot Zihaos päls, börjar måla små cirklar över den pälsiga magen medan syendet fortsätter uppe i luften utan att Joshua behöver kontrollera det. "Tänkte fixa en tröja till Weimin.. kanske kan fixa en till dig och Yaosu också."

Inte tillräckligt. Zihao rullade ännu en gång runt ett halvt varv så att han kunde komma åt Joshuas ansikte bättre. Pussar, det var mysigt det, även om artonåringen kanske inte riktigt delade samma åsikt angående den saken. När den yngre sedan nämnde tröjorna, stannade han genast upp och fäste blicken på den andre. Hm, nittonåringen behövde defintivt en del nya tröjor, med tanke på hur snabbt de gick åt. Han hade förstört typ två tröjor inom det senaste dygnet, vilket inte var sådärjättebra kanske.

Med ett gnällande lite läte försöker Joshua att gömma sitt ansikte från den äldres sliskiga pussar. Även om nu Zihao inte stoppat i sig någon rå köttbit, så har han inte heller borstat tänderna på ett bra tag.
"Tro inte att du bara behöver en tröja till, visserligen ska jag sticka en till dig.. men du behöver en hel del mer kläder, precis som moí." förklarar artonåringen och låter sitt ansikte falla tätt intill den äldres för att låta ögonen glida upp mot teven igen, medan han låter små pussar dekorera Zihaos ansikte. Gosigt.

När artonåringen gav ifrån sig ett gnällande läte, försökte Zihao härma det så gott han kunde. De kunde ju sitta och ha en gnällfest om de så ville. Däremot skulle väl det reta gallfeber på Weimin förr eller senare. Nittonåringen slöt ögonlocken därefter, njöt av de små pussarna som Jodhua lämnade över ansiktet på honom. Men som vanligt ville lilla Zihao ha mer och kravlade därför ännu längre upp på den yngre trots att han var alldeles för stor. Och angående det där med kläderna..jo, de behövde verkligen ta sig en tur in till London. Inte bara för att köpa kläder utan även för att fixa en massa annat. Till exempel möbler, ringar och kanske varsin tatuering?

Faktumet att Zihao försöker härma artonåringen så gott han kan, är gulligare än det lilla lätet som sipprar ut ur hans mun. Sött. Att den äldre sedan kravlar sig upp över Joshua, så att han ligger raklång över honom, gör det inte direkt bättre. Aj. Armarna slingrar Joshua runt den stora vargen och drar honom intill sig, innan han låter sin kropp falla lite åt sidan så att Zihao följer med honom.
"Du är så tung." gnäller han, men släpper inte taget. Nej, nittonåringen är alldeles för mysig för att dra sig ifrån honom. Blicken glider dock upp mot teven igen, nej han kan inte missa alldeles för mycket.

Zihao var defintivt tung, men han kunde ju inte hjälpa det. Det var inte hans fel att han blivit närmare två meter lång och var relativt stark på det. Nej, det kunde han faktiskt inte hjälpa. Nittonåringen lät blicken, motvilligt, glida från den yngre upp mot teven. Vilken extremt underlig serie, med alla dessa underliga karaktärer och skumma scenarion. Han rynkade på nosen och skakade på huvudet, gömde sig hos Joshua med en ynklig suck. Jösses, han var verkligen en lurvig nallebjörn och inte någon stor, stygg varg. Lilla, ynkliga Zihao - alltid lika mesig.

Med en liten gäspning lägger Joshua ifrån sig sin halvätna kaka och borrar ner sig hos nittonåringen.
"Den är inte så läskig Zihao, det är bara första avsnittet.." påpekar han utmattat och sluter sina ögonlock. Gud han är så väldigt trött, även om han inte vill somna framför serien som spelas framför dem. "Jag tror du kommer att börja gilla den mer och mer, vi ger den en chans eller hur?"

Ja ja, en chans antar jag tänkte nittonårongen buttert för sig själv och gäspade samtidigt som den yngre. Gäspningar smittar faktiskt, vare sig man vill eller inte. Zihao slöt ännu en gång ögonlocken och kände hur andningen blev mer jämn och långsam för varje sekund som passerade. De båda två var säkert utmattade efter dagens händelser - med all rätt. För det första hade de bråkat typ hundra gånger och för det andra så hade artonåringen nästan dött. Det var nästan självklart att det tärde på psyket.