Skriva av sig-tråden

Typ alla människor har nått att leva för tex en dröm, en person, ett djur, mm. Jag har inga drömma, alla personer jag älskar kommer överleva utan mig och min hund kommer överleva utan mig. Ingen skulle sakna mig. Ingen skulle dö för att jag dog.

Jag ska säga dig såhär kort att det kanske inte skulle vara så att de skulle dö, men sörja skulle nog flera personer göra, det vet jag.

Du, säg inte sådär. Jag kanske inte skulle dö ifall du dog, men jag skulle dö inombords. Stora tårar skulle falla från mina kinder.

Ja, där håller jag med. Känns alltid lite bättre efter att ha skrivit av sig ^^

Just nu är jag så jäkla arg på mig själv.

Det är säkert något psykiskt fel på mig, för jag känner mig så fruktansvärt ensam. En av mina nära kompisar på Mugglis sa en sak som är fullt normal om sina bästisar, och jag blev jätteledsen bara för att hon inte pratade om mig. Det kan vara precis så när mina vänner pratar om sina "bästisar" och inte nämner mig, jag blir jätteledsen även om det är datakompisar jag bor 50 mil. De beter sig helt normalt och jag kan bara inte acceptera??

Sen nu när någon gjorde en tavla med en massa Mugglispersoner som var awesome, ett Keep Calm-tryck, och en av mina nära personer stod med men inte jag - Jag började gråta igen. Och blev åter igen arg på mig själv för att jag inte kunde acceptera.

Och dessutom gråter jag som en galning för att jag inte får gå till Mugglisträff och det får jättemånga av mina Muggliskompisar, de kommer få träffa Li,Erfa och supermånga "berömda" mugglisar, och jag får inte åka. Mamma säger att jag får åka när jag blir vuxen, hon fattar ingenting!Mugglis kanske inte är samma sak då! Nu kommer alla ha kul och jag kommer inte vara med..

Jag känner mig så fruktansvärt onormal som känner mig utstött HELA TIDEN. Det måste vara något psykiskt fel på mig, men jag vill inte utreda mig, inte få reda på om det är det. Verkligen inte.

Dessutom blir allt värre eftersom den person som nu nämnts flera gånger, och som för övrigt egentligen är fantastisk, hela tiden försöker förklara att hon inte vill vara elak. Jag vll inte veta det, för jag vet redan det. Jag är inte sur på någonn, jag är sur på mig själv för att jag inte kan bete mig normalt.

Du är inte ensam om att känna sig utanför. Om jag inte var hos min pappa skulle inte jag få komma till träffen. Finns om du vill prata, har varit med om att vara utanför.

Ett år, 365 dagar, trehundrasextiofem dagar. För ett år sedan pratade jag med honom för första gången. Jag föll pladask och jag var kär och lycklig. Dagarna, veckorna och månaderna gick utan att jag sa vad jag ville, tänkte och kände. Jag ångrar det idag, för nu finns det inte längre något att säga. Jag verkar ha försvunnit helt från hans värld och jag verkar inte längre vara värd ens en blick.
Känslorna för min största, första kärlek börjar gå samma väg som min blick, ner i golvet, bort, iväg. Jag börjar ger upp, igen.

Just nu hatar jag mitt liv. Inte liv men människorna runt omkring mig förutom min familj. Idag spenderade jag 15 min inne på en toalett och bara grät. Jag ville inte gråta men det bara kom. Kunde inte sluta. Ta skit från sina vänner, att dom skriker på än för ingenting, att folk tänker ''nej, jag får vara med amanda på hemkumpan.. vi lottar om!'' för att dom ser mig osmart. Jag är ledsen för att jag inte är snygg nog, snäll hela tiden, roligaste personen i hela världen, smartast eller helt enkelt så som ni vill att jag ska vara. Men det finns anledning till varför, för jag orkar inte vara falsk och låtsas.

Jag är helt enkelt ledsen för att jag inte kan vara tillräcklig för andra så dom kan acceptera mig. Dom här orden är jätte svåra att skriva utan att tårar kommer. Bara att fortsätta och le..

Hata tangentbooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooord!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har ju vänner men jag är mig själv och får ta skit av två killar därför. Va dig själv om personer inte gilar det så är dem som nog dumma i huvudet! Men jag tror någon gillar dig som du är! Jag orkade inte vara som alla andra så jag var mig själv och mina kompisar gillar mig ändå! Finns om du vill prata!