Förändrad värld Lupple & Medi

Tristan höll om hennes axlar och nickade.
"Jag vet att du fixar det med. När faran är över kommer vi hit igen. Han har rätt. Allan är en fara." Sa han och smekte hennes kind.
"Vi kommer om en halvtimme. Solen går ner om tre timmar." Sa han.

Maria hjälpte honom upp och smekte hans kind.
"Fast det är hebreiska. Det måste jag säga. Varför är det dåligt? Har Allan sagt det?" Hon öppnade dörren och log.
"Så nu ska vi äta glass och du få prata lite mer."

Hon hajade till och såg på honom.
"Är han på väg hit? är du säker?" Hon tog hans hand och kramade den.
"När lägret föll och soldater tog med sig de överlevande ut så kom Allan ifrån gruppen. Gregor hade lockat honom och i fem år var han med honom. Han straffade Allan för minsta sak. Som lägret gjorde han saker som jag inte vill ta upp." han såg på honom.
"När Allan var i en 'acceptabel' ålder så blev han vampyr. Smärtan och ilskan Allan måste ha kännt. Jag förstår hatet för vad han var" Hon såg på honom.

Allie svalde hårt. "Lova att inte lämna mig själv." Viskade hon. "Jag lovar. Vill att du ska vara trygg." Log han och la sedan på telefonen.

Han svalde hårt. "Ja." Sa han bara och bet sig lite i läppen. "Ska jag gå ned till er alla?" Undrade han oroligt.

Dorian nickade sakta. "Vi tror det. " Sa han och kramade hennes händer. "Så han var en slav. Åh älskade. Detta förklarar så mycket." Viskade han. Kanske skulle de kunna få honom att underkasta sig. "Fruktansvärt. Han har haft ett hemskt liv." Viskade Dorian och smekte hennes kinder. "Jag älskar dig." Log han sedan.

"Och jag kommer vara med dig. Om jag behöver lämna dig så tar Alexander över. Dorian kan även hålla dig sällskap?" Frågade han ömt.

"Inte om du inte vill. Du och jag sitter då själva i köket och pratar. Jag ber dem inte komma in så blir det bra." Hon log.
"Och sen kan vi prata med Flora. Hon borde vakna snart."

"Han har haft ett fruktansvärt liv. Jag lider verkligen med honom. Yur blev helt förkrossad. Hon är ju... du vet. Kärlek är inte bara mellan varandra. Det är kärlek på så många sätt."


"Jag har dock en sak att berätta. Det är om Floras liv." Lucifer såg på dem.

Allie nickade sakta. "Okej. Vi springer hem." Viskade hon och kramade om Tristan.

"Det känns konstigt att de ändå kommer lyssna." Viskade han tyst. Han sken upp vid hennes namn. "Flora." Log han. "Ja snälla." Sa han glatt.

Han nickade sakta. "Jag förstår." Sa han sorgset. Men vände sig om och såg på Lucifer. "Berätta." Bad han. Nu kom de ned mot sanningen av Jimmys liv. Det var hit de behövde komma för att kunna vinna över honom.

Han höll om henne och nickade.
"Kan springa före och du kommer en minut efter. Så jag kan möta dig i dörren?" Frågade han.

"Men det är väl inget farligt?" Maria log och höll om honom.
"Alla tjuvlyssnar på alla. Det blir bara så av misstag." Hon smekte hans kind igen.
"Så vad säger du? Vill du äta lite glass och sen prata med Flora? Och sen kan du och jag leta genom någon av våra gamla lådor och se om vi hittar något till henne."

"Hur kan du det? Flora är inte ens registrerad från början?" Theodore såg mot Lucifer.
"Hur vet du ens om Flora? Du var inte ens här från början."

Han log och lutade sig fram.
"Men jag var på Allans fest. Och då såg jag henne." Han plockade sedan fram ett papper och sköt den mot Alexander.
"Hon är försvunnen." Sa han och suckade.
"Jag tyckte jag kände igen hennes ansikte men kunde inte sätta fingret på. Sedan kom jag hem och började leta. Jag fann hennes bild efter någon dag och det blir mer hemskt. Som du ser heter hon Molly Lewis Försvann för drygt en månad sedan och tja..." Han såg på honom.
"Lewis är ett judiskt namn och jag gjorde forskningar. Varför skulle Allan gå så långt för att ta henne? Varför låta föräldrarna tro att hon sprang i väg? Det visade sig att Mollys farfars far skämdes över sin härkomst. Så mycket faktiskt att han blev en hemlig agent åt nazisterna. Han blev sedan fångvaktare på samma läger som Allan. När kriget var över så.... smet han. Allan är ute efter hämnd på hennes familj."

Allie nickade sakta. "Kan vi inte hålla hand medan vi springer?" Frågade hon oroligt. Hon kände sig rädd. Rädd för Allan, rädd för att komma hem.

Jimmy nickade sakta. "Okej." Sa han och svalde hårt. Han kände sig orolig. Som om han förrådde Allan. Det var verkligen inte bra.

Alexander tog emot pappret. Studerade bilden och nickade. "Detta är hon." Sa han för att sedan lyssna vidare. "Kan vi spåra hennes släkt tillbaka i tiden? Jag menar, har fler försvunnit?" Undrade Alexander.

Dorian såg intresserat mot de andra. "Hon har ett hem. Hon borde bli återfunnen. Men att vi har henne är en fördel." Sa han ärligt. "Om han var så desperat att få henne så kommer han vilja ha tillbaka henne. " Sa han ärligt.

"Jag kan försöka springa i samma hastighet men..." Han lyfte upp henne och log.
"Du vill väl att jag gör såhär?" Frågade han ömt. Kysste hennes kind och satte ner henne.
"Packa ryggsäcken, med mobiler och bara det som är viktigt." Sa han.

Hon gick till köket med honom och log.
"Vilken glass vill du ha?" Hon visade att de hade minst 6 olika smaker.
"Du får en bit av varje om du så önskar."
"Vad ska jag fråga Jimmy? Jag blev så ställd så jag har inga frågor att ställa.."

"Alla på kliniken är försvunna men väktarna har suddat ut deras existens. Så tekniskt sätt så existerar dom inte. Molly är däremot försvunnen. Jag tror Allan vill plåga hennes familj." Sa Lucifer.

Halo höll Dorian i handen.
"Stakars Flora.. Jag menar Molly." Viskade hon och såg på honom.

Allie fnissade lite och nickade. "Ja." Sa hon med ett sött leende innan hon försvann iväg och packade en enkel ryggsäck, med bara det viktigaste. Hon hade fått lära sig att man alltid skulle ta med kontanter och pass i sådana här tillfällen så hon låste upp sitt kassaskåp och la ned, både hennes och Tristans. Hon stängde det och hörde de låsas. Plockade ned mobilerna och sprang ned till honom igen.

Jimmy såg på alla glasser med stora ögon. "En av varje? Verkligen?' frågade han osäkert. Det kändes som om hon skojade med honom.

Lathan hörde Maria och skiftade till latin. "Frågor till Jimmy, säg dem." Uppmanade Lathan de andra på latin. "Jag vill att du frågar honom om Allans vänner. Har han några? Och i så fall vilka?" Sa Lathan.

Alexander rynkade på pannan. Ogillande över det Lucifer sa. "Du har säkert rätt. Jag menar han är såpass galen att han skulle kunna skylla förintelsen på henne och sitt faktiska folk. Även om det inte är sant." Sa Alexander. "Fråga om Flora. Allans intresse i henne och sånt." Föreslog Alexander. "Och vi måste fortsätta att kalla henne Flora. Molly skulle kunna förvirra henne." Sa han ärligt.

Dorian funderade lite, höll Halo tätt intill sig. Betryggande. "Ta reda på hur väl han kan tyska och hebreiska. Och försök fråga honom lite om hur Allan är som mästare. Inte just händelserna utan hur han får dem att ske. Hur styr han Jimmy." Sa Dorian.

Rafael avskydde det de pratade om. Stackars flicka. "Jag har ingen fråga till Jimmy nu." Sa han ärligt.

Dorian

Han tog väskan och satte den på sig och tog hennes hand.
"Jag tar dig i famnen när vi har låst." Han såg på henne och log svagt.
"Och jag kommer hålla dig i säkerhet. Kanske låser in dig i källaren om du har otur." Sa han mjukt.

Halo såg på Dorian och nickade.
"Det är självklart. Flora det är ett vackert namn på henne." Hon drog handen genom hans hår.
"Älskade är han verkligen på väg?" Viskade hon.


Maria såg på Jimmy med ett leende.
"Det är klart di kan. Inte mycket av varje men du kan smaka varje smak." Sa hon och började plocka fram. Satte sedan ner skålen framför honom.
"Men det är frågor jag vill ha så snälla hjälp mig." Bad hon mjukt.
"Vi börjar med detta.. Har Allan några vänner? I sådana fall vilka då? Om du kan namnet så är jag så stolt."
Hon log och nickade.
"Andra är varför vill Allan ha Flora? Vad är hans intresse med henne?" Hon såg oroad ut.
"Det är mycket viktiga frågor." Sa hon och suckade
"Hur väl kan du hebreiska och tyska? Jag skulle vilja höra dig prata dem? " Hon skulle vänta med sista frågan.
"Ät innan du svarar. Det blev rätt mycket att fråga jag vet men vi vill hjälpa dig. Det här är att hjälpa det vet du..."

( Såg att mitt förra inlägg inte ens var färdigt XD FÖRLÅT!)

Hon nickade. "Okej." Viskade hon och kramade om honom. "Om det håller de andra säkra så ja." Viskade hon ärligt.

Dorian nickade sakta. "Jag är ännu mer säker nu än jag var innan. Men det är okej. Vi ska försöka och rädda honom. Om det inte fungerar så dödar vi honom." Sa han enkelt.

Lathan funderade lite. Det hela var så...underligt. Han såg på Lucifer. "Hur väl känner du honom?" Undrade han.

Han studerade skålen och alla glassar. Det var såå mycket glass. Han tog försiktigt en liten sked och lyssnade på hennes frågor. De alla var väldigt svåra och inte alls något han skulle svara på. Han tog lite mer glass och stirrade ned i bordet. "Jag kan språken tillräckligt väl för att kunna förstå och prata det. Kan också läsa det." Sa han stolt. På hebreiska. Uttalet var perfekt. "Han tycker om perfektion." Fortsatte han på tyska. Det var det lättaste att svara på. Han tog lite mer glass och ryckte på axlarna. "Han pratar inte mycket om henne. Men han har varit väldigt mycket argare sen hon kom." Viskade han sorgset. "Hon gör allt fel. Jag försöker lära henne, men hon kan inte." Viskade han upprört. "Och han lär henne inte heller." Sa han förvirrat.